Det finns hopp för den svenska skogen

92 procent av den produktiva skogen i Sverige har någon gång varit kalavverkad yta. Nedanför fjällen har bara runt två procent av skogarna ett långsiktigt skydd, och skyddsvärda biotoper fortsätter avverkas i rask takt. Våra skogliga ekosystem blir alltmer artfattiga och samtidigt alltmer påverkade av klimatförändringarna. Granbarkborreangreppen beror på torrare, hetare somrar som stressar träden och gör dem mer mottagliga för de små skalbaggarna.

Det finns alltså många skäl till att känna oro för skogen. Samtidigt finns nu också allt fler skäl att känna hopp. Parallellt med den negativa trenden med ökade avverkningar i artrika skogar och omvandling av naturskogar till plantageskogar så pågår också en annan trend. Allt fler går över till kalhyggesfritt skogsbruk. Många kommuner har redan ställt om, och bland andra Göteborgs och Falu kommuner har varit tidigt ute och visat vägen för andra. Intresset för hyggesfria metoder ökar också hos många enskilda skogsägare som driver på på olika sätt.

Bland annat har medlemmar i skogsägarföreningen Södra fått igenom att organisationen ska utveckla sin rådgivning och sina tjänster inom hyggesfritt. Forest Stewardship Council (FSC), (FSC-märket gör att konsumenter och företag kan välja varor av trä som kommer från ett ansvarsfullt skogsbruk, det vill säga ett skogsbruk som tar hänsyn till människor och miljö) kräver numera att minst 5 procent av den certifierade skogen ska brukas med alternativa metoder. Det är visserligen löjligt lite och extremt sent med tanke på att FSC är en märkning för hållbart skogsbruk, men det rör i alla fall på sig. Samtidigt trycker EU på och ställer krav på att Sverige förändrar sitt skogsbruk så att det bättre binder in och håller kvar växthusgaser i marken, vilket bara blir möjligt med hyggesfritt. Miljöorganisationerna är mycket aktiva i frågan och det finns också en god bevakning i många medier som DN och SVT.

När jag skrev min första bok Skogen vi ärvde år 2006 pratade så gott som ingen om problemen med svenskt skogsbruk. I media kunde man läsa en hel del om skövling av regnskog, men så gott som inget om vår egen skövling av barrskogsbältet.

2014 kom min andra skogsbok, Skogspraktikan (skriven tillsammans med Martin Jentzen och Erik Kullgren). Då var vi uppgivna över om någon större förändring var möjlig. Men bara några år senare började det hända saker. Och i dag är jag som arrangör av kurser och webbinarier i naturnära skogsbruk del av en stor och växande rörelse för att förändra det svenska skogsbruket.

Visst är motståndet fortfarande starkt från skogsindustrin och delar av forskarvärlden, men det händer saker där också. På våra kurser kommer folk från både stora bolag och skogsägarföreningar. Skogsstyrelsen håller på att utveckla sin rådgivning kring hyggesfritt, och allt fler forskare kommer med spännande studier och rapporter kring hyggesfria metoder och deras effekter.

Värt att framhålla är exempelvis Back Tomas Erssons rapport Hyggesfritt skogsbruk som sammanställer resultat från den forskning som gjorts hittills om ekonomin i hyggesfria skogar. Den visar bland annat att hyggesfria metoder väldigt ofta lönar sig bättre ekonomiskt för skogsägaren. Finske forskaren Timo Pukkala har i sina studier visat samma sak. Att skogar som brukas hyggesfritt blir mer resilienta innebär dessutom att sådana metoder kan räknas som ekonomisk riskminimering. Helt naturligt utsätts skogen för en rad så kallade störningar som brand, torka, storm, översvämning, insekts- och svampangrepp, men intensiteten i dessa störningar kommer att öka och med dem skadorna på våra skogar. Ju mer utarmade ekosystemen är, desto svårare får de att hantera störningarna.

Det ekonomiska argumentet för hyggesfritt kommer att få allt större tyngd i takt med klimatupphettningen. Redan i dag kan det få annars skeptiska skogsägare att lystra. Kanske kan de ekonomiska argumenten rentav bli det som till sist på allvar vänder skutan. För vilka kommuner och privata skogsägare tycker på allvar att det är deras uppgift att förse industrin med billigt skräpvirke på bekostnad av såväl ekologi som egen ekonomi? Som sagt, det finns skäl att känna hopp för den svenska skogen.

Eva-Lotta Hultén