Öppet brev till regeringen: Nya mediestödet får inte sänka mångfalden av nationella samhällspolitiska tidningar

Inom kort kommer regeringens förslag till nytt mediestödssystem. En mångfald av olika medier
är av stor vikt för en levande demokrati. Men tidningsbranschen är hårt pressad, med vikande
annons- och prenumerationsintäkter för många. Därför behöver ett nytt mediestöd ge faktiska
och realistiska förutsättningar för utgivning också av små och medelstora rikstäckande
nyhetstidningar – med olika perspektiv, kvalificerad nyhetsrapportering och vass men
högkvalitativ opinionsjournalistik.

Mediestödsutredaren Mats Svegfors vill att det nya mediestödssystemet inriktas primärt på
lokalmedia. Men det är viktigt att det nya systemet även ger små och medelstora nationella
nyhetstidningar, som inte hör till de stora kommersiella mediehusen, förutsättningar att fortsätta
utgivningen. Tyvärr skulle Svegfors förslag omöjliggöra fortsatt utgivning av flera små och
medelstora rikstäckande nyhets- och samhällspolitiska nischtidningar, som med dagens presstöd
ändå är livskraftiga.

•  Nästan allt stöd föreslås gå till lokaltidningar. Svegfors talar förvisso om en liten ”rännil” som
  ska kunna gå till ett fåtal rikstäckande tidningar som är ”av särskild vikt för demokratin”. Det
  är för otydligt, otillräckligt och osäkert för små och medelstora nationella tidningar som inte
  hör till de stora mediehusen och som behöver mediestöd för att kunna komma ut.
  Regeringen bör därför tydliggöra att mediestöd även ska gå till dessa tidningar, och att det
  finns tillräckligt med pengar för dessa stöd.
• Utredningens krav att varje enskild tidning måste vara ett ”allmänt nyhetsmedium”, med en
  ”allsidig” nyhetsförmedling, och ”ett brett utbud av perspektiv” riskerar att redan från början
  exkludera flera små och medelstora nationella tidningar som idag har stöd från att få det
  framöver.
  Risken är stor att sådana formuleringar diskvalificerar nationella dagstidningar som utgår från
  vissa perspektiv i sin nyhetsrapportering. NU, det liberala nyhetsmagasinet rapporterar
  exempelvis om svensk politik utifrån ett liberalt perspektiv, Hemmets vän utifrån ett
  kristdemokratiskt, Aktuellt i Politiken utifrån ett arbetarrörelseperspektiv, Sändaren utifrån ett
  kristet perspektiv, Flamman, Internationalen och Arbetaren utifrån socialistiska perspektiv,
  Fempers Nyheter utifrån feministiska, Dagens ETC utifrån röda och gröna och Syre samt Global
  utifrån ett frihetligt gröna perspektiv. Dessa och andra liknande tidningar har funnits i många
  årtionden och uppbär presstöd idag. De har sammantaget en särskild betydelse för
  mediemångfalden och det demokratiska samtalet, eftersom demokrati till syvende och sist
  handlar just om samhällsfrågor och politik, där det är helt naturligt att ha olika perspektiv.
  Svegfors skrev förvisso även att ”ett medium som rapporterar brett om samhällsfrågor men
  gör det utifrån ett livsåskådningsperspektiv mycket väl kan vara stödberättigat.” Men risken är
  ändå stor att nyhetsrapportering som utgår från ett specifikt samhällspolitiskt perspektiv
  skulle nekas stöd om inte regering och riksdag tydliggör att dessa typer av samhällspolitiska
  nisch- och nyhetstidningar inte bör diskvalificeras.
• Men även om en liten nationell tidning skulle uppfylla kriterierna, så är nivåerna på utredarens
  förslag till stöd betydligt lägre och mer osäkra än tidigare. Svegfors har själv erkänt att det inte
  låg några noggrannare beräkningar bakom de föreslagna stödnivåerna. Det duger inte.
  En mängd kostnader täcks inte av utredningens förslag till nytt mediestöd: administration,
  marknadsföring, frilans, tryck- och distribution, opinionsjournalistik (t ex debattredaktör eller
  politisk redaktör), med mera.

Dessutom är Svegfors förslag om så kallat övergångsstöd för tidningar som har varit beviljade
presstöd hittills inte alls så generöst som han har gett sken av. Tvärtom skulle det innebära en
kraftfull neddragning av det redan högst begränsade stödet. Ett konkret exempel är att en av
våra tidningar skulle få sitt mediestöd sänkt med 40%, från 5 till 3 miljoner kronor/år. Det
gör fortsatt utgivning i praktiken omöjlig.

• Till detta kommer att det nya mediestödet har föreslagits gå från att vara rättighetsbaserat till
  att utgå från en fast summa pengar som anslås av riksdag och regering. När de anslagna
  pengarna har gått åt, så finns det inte mer, även om fler tidningar skulle ha varit berättigade.
  Det skapar mycket dåliga planeringsförutsättningar för tidningsutgivare.
•  Utredaren anger budgetskäl för de sänkta och smalare stöden. Men idag utgör stödet till de
  små och medelstora rikstäckande nyhetstidningarna mindre än 18 procent av det totala
  presstödet som betalas ut under 2023 (endast 126 av 717 miljoner kronor). Den allra största
  delen av presstödet går redan idag till lokalmedia. Det kan inte rimligtvis finnas
  statsbudgetmässiga skäl att strypa stödet till just nationella nischtidningar som har en särskild
  betydelse för mediemångfalden och demokratin.
•  Det är demokratisk betänkligt att det föreslagna nya mediestödssystemet är så otydligt
  beskrivet, och uppdelat på en proposition nu och en förordning senare i höst. Det gör att det
  är svårt att få en tydlig bild av konsekvenserna. Om inte regering och riksdag gör reglerna
  tydligare och mer överblickbara, så kommer konsekvenserna av förslaget att stå klart för alla
  först när vi ser den nya mediestödsnämndens beslut. Då kan det för många tidningar vara för
  sent.

Sammantaget är det nu därför viktigt att regeringen och riksdagen säkerställer att det nya
mediestödet fungerar även för små och medelstora nationella nyhetstidningar. Det går inte att ha
ett system som bygger på att man behöver komma igenom det ena snäva nålsögat efter det andra,
bara för att slutligen finna att pengarna ändå är slut, eller att den nya mediestödsnämnden gör en
tolkning av otydliga regler som inte gick att förutse.

Det finns ett stort värde i att denna typ av frågor, som har stor betydelse för demokratin, beslutas
med mycket bred majoritet i riksdagen. Vi utgår från att regeringen och riksdagen inte aktivt
bidrar till att förvärra tidningsdöden, utan värnar och stärker en mångfald av röster och
perspektiv. Om regeringen ändå går vidare med Svegfors förslag, så kan vi inte tolka det på annat
sätt än att man inte vill att våra tidningar ska kunna komma ut framöver, och är beredd att
använda staten för att minska mediemångfalden. Om det är så, så bör regeringen vara tydlig med
det. För det vore skadligt för svensk demokrati.

Daniel Färm, VD och politisk redaktör för socialdemokratiska nyhetstidningen Aktuellt i
Politiken
Bertil Östberg, VD för Tidningen NU – det liberala nyhetsmagasinet
Åke Hällzon, chefredaktör och ansvarig utgivare för kristdemokratiska tidningen Hemmets vän
Annika Waldenström, VD för kristna nyhetstidningen Sändaren
Lennart Fernström, chefredaktör och ansvarig utgivare för frihetligt gröna tidningen Syre
Anna-Klara Bratt, chefredaktör och ansvarig utgivare för feministiska Fempers Nyheter

Marco Jamil Espvall, chefredaktör för socialistiska tidningen Internationalen
Jan-Åke Eriksson, chefredaktör och ansvarig utgivare för frihetligt gröna tidningen Global
Andreas Gustavsson, chefredaktör för oberoende röda och gröna Dagens ETC
Leonidas Aretakis, chefredaktör och ansvarig utgivare för oberoende socialistiska Flamman
Annie Hellquist, tf chefredaktör för socialistiska Arbetaren
Peter Eller, grundare och politisk redaktör för Miljömagasinet