Folkhögskolan en av de viktigaste integrationskrafterna
I en intervju får vi möta Stefan Attefall, ordförande för Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO) som förklarar och berättar varför folkhögskolan är oundgänglig som skolform. Folkhögskolorna är ett unikt komplement till det svenska utbildningssystemet, och kanske en av de viktigaste integrationskrafterna, den kommer finnas kvar i minst 150 år till, menar han.
Folkhögskolorna erbjuder ett smörgåsbord fyllt med folkbildning. Mångfald råder – något annat vore enfald. Många kända svenskar har genom åren fått sin utbildning hos folkhögskolan: Jerzy Einhorn, professor och kristdemokratisk politiker, Ingemar Mundebo, folkpartist och före detta ekonomi- och budgetminister, Thage G Peterson (S) före detta talman, Tilde de Paula Eby, journalist och Marie Fredriksson från Roxette är några kända exempel.
Jag fick en chans till en pratstund med Stefan Attefall, ordförande för Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO). Organisationen representerar de 114 folkhögskolor som drivs av föreningar, folkrörelser och stiftelser.
Vad är det som är så speciellt med folkhögskolan?
– Folkhögskolan är en unik utbildningsform där man har frihet att utforma kurser och utbildningens innehåll. Det finns inga nationella kursplaner, vi är riksrekryterande, ansökan och antagning sker vid varje skola, och skolan gör sin egen validering av förkunskaper. Inga betyg ges, men vi ger studieomdöme och det finns en egen kvot vid antagning till högskolan.
Vi är en unik mötesplats mellan olika grupper, många skolor har internat och vi är bra på att varva teori och praktik. Folkhögskolan är också en stark kulturaktör, både via sina utbildningar och genom arrangemang som sker på våra skolor. Dessutom har de rörelseägda folkhögskolorna en nära kontakt med civilsamhället och utbildar många ledare och funktionärer inom den sektorn, vilket innebär att skolorna i sig också stärker civilsamhället.
Vad är det som gör att du brinner för just folkbildning?
– Folkbildningen och i synnerhet folkhögskolorna är bra på att ge människor en annan väg in i samhället. Det kan vara den nyanlända som behöver komma in i det svenska samhället, den som misslyckats i gymnasiet eller den som bara vill förkovra sig och utveckla sig själv. Dess utom är jag en varm anhängare av ett starkt civilsamhälle, där folkbildningen spelar en avgörande roll.
Vilket är ditt viktigaste argument för folkhögskolan sak?
– Vi är ett unikt komplement till det svenska utbildningssystemet, och kanske en av de viktigaste integrationskrafterna. Undersökningar visar att folkhögskolestuderande gör fler frivilliga insatser inom föreningar och lokala organisationer än befolkningen i stort.
Folkhögskoledeltagarna tillhör grupper i samhället som normalt brukar tillskrivas ett relativt sett lågt samhällsengagemang – men de som går folkhögskolor följer inte det gängse mönstret. Folkhögskoledeltagare har ett påfallande större engagemang i organisationer med social, religiös, kulturell eller facklig inriktning samt andra intresseorganisationer än befolkningen i stort.
Aktivitetsnivån när det gäller politiskt påverkansarbete som namninsamlingar, bojkotter, demonstrationer och direkta hjälpinsatser för individer är klart högre än i befolkningen i övrigt. Orsakerna kan, enligt forskare, sökas i folkhögskolans arbetssätt och tradition.
Kan du berätta om när och hur de första rörelsefolkshögskolorna startade?
– De tre första folkhögskolorna i Sverige startades år 1868. Det var folkhögskolan Hvilan och Önnestads folkhögskola i Skåne samt Östergötlands folkhögskola (senare kallad Lunnevads folkhögskola). I dag finns det 155 folkhögskolor.
Som världens första folkhögskola nämns ofta den fria högskola som 1844 grundades i Rødding i Danmark av prästen Nicolai Frederik Grundtvig. Han ses som en av de viktigaste idéinspiratörerna till folkhögskolans framväxt. Grundtvig förespråkade en skola för folket, i kontrast till den föråldrade danska statsskolan.
I början av 1900-talet bildades många nya folkhögskolor i Sverige, ofta med starka kopplingar till de framväxande folkrörelserna – arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och idrottsrörelsen. Folkhögskolor och studieförbund är starkt förknippade med demokratins utveckling i Sverige.
Från början låg folkhögskolorna på landsbygden och hade ofta internatboende. Den första folkhögskolan som låg i en storstad var Birkagårdens folkhögskola i Stockholm som grundades 1912.
Har du några personliga minnen från folkhögskolans värld du vill dela med dig av?
– De viktigaste och roligaste minnena är alla möten med deltagare som vuxit som människor och kunnat ta plats i det svenska samhället via folkhögskolan. Ett annat minne är när jag var ny i riksdagen och skulle skriva en motion om att stärka anslagen till folkhögskolorna. Då kom den också nyvalde riksdagsledamoten, den kände cancerläkaren Jerzy Einhorn, fram till mig och sa att han gärna ville vara med på motionen.
Det visade sig att hans första och viktigaste väg in i det svenska samhället var via Birka folkhögskola. Jerzy som överlevt koncentrationslägren under andra världskriget och tagit sig till Sverige lärde sig språket här och fick förebilder som banade väg för hans framgångsrika karriär i Sverige.
Hur har folkhögskolerektorernas roll och profil förändrats genom åren?
– Kraven har ökat. Kontrollen på hur vi använder pengarna, kvalitetsmätningar, rekryteringen av lärare och svårigheten att få ekonomin att gå ihop har ökat arbetsbördan för folkhögskolerektorerna. Många skolor förstärker därför med biträdande rektorer, men eftersom ekonomin ofta är besvärlig är det inte alltid lätt att lösa.
Vilka är folkhögskolornas särskilda styrkor när det gäller integration och på lokal nivå i samhället?
– Här är folkhögskolorna duktiga. Skolan är i sig en mötesplats där människor med olika bakgrund möts. Utbildningsformen och kontakten med civilsamhället skapar miljöer som gör att människor blir sedda, upplever sig behövda, får nya vänner och tar till sig kunskap på ett sätt som ordinarie skolsystem inte alltid lyckas med.
Folkhögskolorna är också en plats som betyder mycket för det omgivande samhället, särskilt på mindre orter. Kulturarrangemang, föredrag och kursverksamhet är exempel på det, förutom de positiva ekonomiska avtryck som en skola innebär. På sin tid sa Göran Persson, då statsminster: “Folkbildningen ska var fri som en fågel – stödjas men inte styras”.
Är folkbildningen fri som en fågel i dagsläget?
– Ja, i så motto att vi är ganska fria att utforma våra kurser och vår utbildning. Och det är det viktiga. Men det finns en tendens från politiken att vilja styra mer, exempelvis riktade kurser, mer och mer kontroller av olika slag. Sammantaget har det ännu inte gått för långt utan är hanterbart.
Berätta om rörelsefolkhögskolornas internationella arbete!
– Folkhögskolan är främst en nordisk företeelse, därför har vi ett väl fungerande nordiskt samarbete och medlemmar i Nordiska Folkhögskolerådet. Vi deltar också i European Association for the Education of Adults, EAEA, där Gustav Fridolin representerar oss, samt i International Council for Adult Education, ICAE.
– Dessutom har enskilda folkhögskolor ett omfattande internationellt utbyte med kurs- verksamhet, möten och samverkan på olika sätt. Agenda 2030-arbetet, som vi arbetar intensivt med på våra skolor, har också många internationella kopplingar.
Vilken är folkhögskolornas framtida roll?
– Aldrig har det funnits så många folkhögskolor som i dag, och aldrig har så många deltagare funnits på våra skolor som i dag. Denna drygt 150-åriga utbildningstradition kommer att överleva i minst 150 år till. Vi människor är olika och har olika behov i olika skeden av livet, därför behövs den fria utbildningsformen som folkhögskolan innebär. Det kommer alltid att finnas ett behov av att lyfta människor utbildningsmässigt och socialt och att vara en kraft för kulturen och civilsamhället.
Text: Hans Mannefred
Länk: till rörelsefolkhögskolorna som är medlemmar i RIO:
Sveriges folkhögskolor – Våra medlemsskolor (sverigesfolkhogskolor.se
Fakta: RIO
Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, RIO, bildades 1963. Då fanns det 48 folkhögskolor med en rörelse som huvudman. I dag har RIO 111 medlemmar som drivs av föreningar, folkrörelser och stiftelser. RIO är en del av det civila samhället, med en stark tro på fria idéburna organisationer som en central del i ett demokratiskt samhälle. RIO är en idéburen organisation med uppgift att främja och tillvarata medlemskolornas intressen. RIO har ett viktigt uppdrag i att verka för opinion i utbildningsfrågor. Detta sker bland annat genom skrivelser, artiklar, rapporter, debattinlägg samt remissvar
Foto: Johan Fredriksson
(Creative Commons)
