Gammelskogens väktare

Fjällskogen och gammelskogarna i Jokkmokks egen talesperson, Mats Karström, har stridit med eld och lågor för dem i 36 år. Detta med roten i en revolutionerande inventeringsmetod för att värdera naturvärden med hjälp av arter. Nu är målet nästan nått.

Som aktiv i Naturskyddsföreningen i Jokkmokk, biolog och gymnasielärare bestämde sig Mats Karström för att ta fram en metodik där man använder arter för att ge en objektiv bild av naturvärden. Han flyttade till Vuollerim i Jokkmokk 1986 och upptäckte då sina första urskogar, och såg dem avverkas. Samma år startade han skogsgruppen Steget Före med målet att skydda de finaste gammelskogarna i Jokkmokks kommun. Han utvecklade då en revolutionerande inventeringsmetodik för att värdera naturvärden med hjälp av arter. Sedan 1986 har han haft målsättningen att rädda minst 200 gammelskogar, varav 150 skulle få ett långsiktigt naturskydd. På frågan vad som driver honom att ägna så mycket av sin tid till skogsbevarande svarar han:

– Tror det är fältbiologen i mig, det har aldrig funnits något annat alternativ än att försöka. Något krav på att lyckas finns det ju inte, men tycker man att något är viktigt måste man försöka.

 

I dag är fler än 6000 personer utbildade i metodiken och 150 skogar i Jokkmokks kommun är på väg att skyddas långsiktigt som naturreservat, naturvårdsavtal med mera. För att förenkla inventeringen har Karström använt sig av olika värdepyramider. Inventeringsmetoden går ut på att inventera skogar genom att leta efter de kräsnaste arterna, som bara genom sin närvaro berättar mycket om skogens höga värden. Hans metodik är ännu i dag standard hos naturvårdsorganisationer, skogsbolag och myndigheter.

När Steget Före bildades 1986 var syftet att skydda den fem kvadratmil stora fjällskogen Jelka-Rimakåbbå, det vill säga ett område lika stort som Muddus Nationalpark. Då hittades arter som tidigare inte var kända här, till exempel ringlav. Och inventeringsmetodiken som baseras på arter för att värdera naturskogars skyddsvärde, skapades då. Den blev snart känd även internationellt. Området hotades då av vägar och skogsbruk, och enligt Karström startades då en av vår tids största naturstrider.

– Vi stoppade flera planerade avverkningar i sista stund. Jägarna i Porjus hoppade över älgjakten och for till skogs och letade ringlav för att skydda området, och telefonkatalogen i Norrbotten fick ringlav på framsidan, berättar han.
Påtryckningar från många miljöorganisationer ledde till att EU tvingade Sverige att bilda Natura 2000 av området 2005. Det fem kvadratmil stora unika urskogslandskapet, Jelka-Rimakåbbå, är sedan i somras ett naturreservat.

Under uppväxten i Högdalen, söder om Stockholm, var han aktiv i Fältbiologerna och lärde sig att om man vill förändra något måste man göra sin röst hörd. Det har han gjort genom att få fram viktiga argument för att skydda skogar med höga naturvärden. De identifieras med hjälp av ett litet antal signalarter som är ordnade i pyramider.

Enligt Karströms värdepyramid för skogsinventerare (sedan 1986) fungerar det på följande vis: De vanligaste arterna som signalerar värdefull skog ligger i basen. Om de upptäcks så ska skogen bevaras. Längre upp ligger de ovanligare arterna och på toppen finns arter som är så ovanliga att det är självklart att skogen ska ha ett varaktigt skydd och ej får huggas ned alls. Så fynd av signalarter i alla steg i pyramiden betyder att skogen enligt lag ska lämnas orörd. Metoden gör det lätt för nya inventerare att komma i gång. Den första värdepyramiden tog han fram för arter som visar att det funnits gott om granlågor, (döda, liggande granar). Den hade rosenticka och ullticka i basen, lappticka och rynkskinn på mellannivån och ostticka på toppen. Om du hittar signalarterna i basen av pyramiden vet du att du är i en skog som fått sköta sig själv länge utan störningar eller ingrepp, en naturskog. Stöter man på arterna i pyramidens topp är man i högt skyddsvärderad skog. Både ringlav och trådbrosklav finns i toppen på värdepyramiden som visar att trädskiktet i en granskog är mycket gammalt. Det var ringlaven som hjälpte till att skydda femmilaskogen Jelka-Rimakåbbå.

– Jag har fått agera som en polis och upplysa och argumentera om de miljölagar och naturhänsyn som borde respekteras, men ej gjorts. En FSC (miljöcertifiering) märkning betyder att hänsyn ska ha tagits till biologisk mångfald, och därmed ska inte gammelskog huggas ned. Med ihärdig envishet har jag stått på mig angående de direktiv som redan finns om bevarande av biologisk mångfald både från FN och EU, betonar han.

 

Han beskriver att arterna bär på berättelser om hur de ekologiska betingelserna varit i skogen tidigare. Inventering av indikatorarter fungerar som ett snabbt sätt att komma i gång. I stället för att försöka göra kompletta inventeringar med långa artlistor inriktar man sig på ett urval av arter, nämligen de som har mycket höga krav på sin livsmiljö. De kan användas för att urskilja miljöer som annars kan vara svåra att identifiera, de är indikatorarter för sina miljöer. I dag har hans värdepyramider blivit integrerade i det professionella naturvårdsarbetet, inte minst i Skogsstyrelsens tidigare metodik för att hitta nyckelbiotoper.

 

Rosentickan är en bra indikatorart för granskogar med lång kontinuitet. Förekomst av gammelskogsindikatorer gör det möjligt att hitta värdefulla och skyddsvärda skogar med många andra krävande och hotade djur och växter. De ger också upplysningar om skogshistorik, och om vilken typ av skydd, eller naturhänsyn vid avverkning, som krävs för att det biologiska värdet ska behållas. Spår av kulturpåverkan och bränder noteras, och en sammanställning av lågor och arter görs. Tyngdpunkten i inventeringarna ligger på lavar och svampar, här finns de mest användbara indikatorerna. En stor andel av de hotade lav- och svamparterna är bundna till skog: 64 procent av de hotade lavarna och 85 procent av de hotade svamparna.

Med Karströms hjälp fick nyligen 33 skogar med höga naturvärden i Jokkmokks kommun ett långsiktigt skydd via naturreservat och naturvårdsavtal. De ägdes av SCA (Svenska Cellulosa Aktiebolaget) och områdena omfattar cirka 15 kvadratkilometer. Skogarna ligger huvudsakligen älvnära i nedre delen av Jokkmokk kommun.

– Målet framöver är att gå i mål med att rädda 200 skogar i Jokkmokks kommun, varav 150 långsiktigt skyddade som naturreservat, Natura 2000, naturvårdsavtal eller biotopskydd. Det här är något som jag lovat min fru, säger han.

 

Han berättar vidare att det faktiskt är utan juridiska processer som han skyddat skogarna. Genom pyramiden, men även florapoäng med mera som biologisk metod.

– Jag tänkte att om jag tog fram den bästa metoden för att kvantifiera naturvärden, det vill säga att en skog är tillräckligt skyddsvärd och måste sparas, så borde det räcka för att ge argument till biologer, skogsbolag, markägare och myndigheter. För mina skogar har det räckt, i dag använder de flesta metoden, eller något som liknar den, men vi var helt klart först, säger han och låter kaxig och stolt.

Det ska han vara.