Förstånd i klimatpolitiken?
(Foto: privat)
”Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?” Den svenska statsmannen Axel Oxenstierna lär ha sagt så innan hans son Johan år 1648 skulle förhandla för Sverige i freden efter det trettioåriga kriget.
Jag tror att våra riksdagspartier besitter förstånd att styra vårt land. Men jag förundras över valdebatternas armbågar och höga röster liksom över vilka politiska frågor som sätts främst. Demoskops junienkät kan tolkas så att väljarna prioriterar lag och ordning, sjukvård, skola och undervisning liksom flyktinginvandring. Först på femte plats i enkäten hamnar klimat och miljö.
Varför ligger då klimatet där? Kanske återspeglar det till viss del hur media rangordnar nyheter och hur de i dag väljer att dramatisera dem. Möjligen har medias kolumnister ett finger med i spelet då de likt föräldrar ska hjälpa oss att tycka. Och du och jag själva, kanske instämmer vi av politisk lojalitet i en partners, nära vänners eller arbetskollegas uppfattning hellre än tar strid för övertygelsen i våra hjärtan?
Samtidigt som Demoskop ställde sina frågor i början av sommaren rapporterades om de högsta temperaturerna någonsin över jordens landområden. Värmeböljor svepte över USA, Kina och Europa. I Storbritannien nådde temperaturen 40°. Människor drabbades inte bara av värmen utan av dess konsekvenser på arbeteförhållanden, energi- och vattenförsörjning, transporter och mycket annat. Människor tvingades helt enkelt att ställa om sina liv för att klara situationen. Sverige kom lindrigare undan, men delar av vårt land upplevde den värsta torkan på ett halvt sekel med följder för vattenflöden och dricksvatten.
FN-chefen och forskare beskriver dagens situation som ett hotande ”klimatkaos”. Här är ordet kaos faktiskt på sin plats snarare än då det som ofta beskriver irritation och krångel i vårt samhälle. Har detta allvar gjort avtryck i den svenska valrörelsen? Ja, hos tre av riksdagens åtta partier. Den oberoende sajten Altinget, som följt partiernas utspel under 2022, visar hur Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet har gjort klimatutspel. Däremot har varken Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna eller Vänsterpartiet gjort det trots sina ofta dussintal eller tjogtal valutspel. Litar de senare till alternativa fakta om att uppvärmningen stannar utanför Sveriges gränser? Men det har bara börjat. Extremt väder som för med sig torka eller får våra floder och vår bebyggelse att svämma över. Hur klarar sig jordbruk och skogsbruk, vår livsmedelsproduktion och energiförsörjning? Även i vårt land kommer människor liksom i andra delar av Europa att dö av värmen. Kommer klimatutmaningarna att göra det lättare för riksdagspartierna att stärka lag och ordning, förbättra sjukvården, effektivisera skolan och undervisningen eller hantera invandring?
De partier som förnekat klimatet en plats bland sina valfrågor är varken små eller udda. De har enligt Novus valbarometer 22 augusti ett sammanlagt stöd på nästan 59 procent. Sverigedemokraternas klimatförnekande är känt. Vänsterledaren tycks ha svängt från att ha förstått klimatets betydelse till att inte längre göra det: ”Vi kan inte stå i riksdagen och säga hur folk ska leva”. Varför? Är det inte just där man sätter de juridiska ramarna för hur människor, företag och organisationer ska bete sig – ska leva – för att samhället ska fungera? V verkar helt överens med M-ledaren, han som nyligen hävdade att människor inte ska behöva ”ställa om sina liv” – trots att miljoner människor världen över tvingades göra så denna sommar på grund av klimatförändringarna. Att dessa partier fortfarande ignorerar den solida vetenskapliga kunskapen om krisens verklighet leder förstås till frågan: Var någonstans gömmer sig förståndet hos dessa partier?
Man kan förstå människors reaktioner som: ”Jag kollar inte nyheterna med alla problem som ingen löser!” eller ”Jag orkar inte lyssna på deras debattkäbbel längre!” Om media och politiker inte förstår (eller ignorerar) väljarnas förhoppningar om konstruktiva lösningar – ja, vad händer då med den svenska demokrati som de vill värna om?
Låt oss vända upp och ned på fyrkantigheten. Omställning kan innebära något positivt. Att saker kan göras bättre brukar ju varje parti hävda så snart de får tillfälle. Det vore en särskilt bra strategi i klimatfrågan. För när svenska folket frågas specifikt om klimatet – alltså frikopplat från partipolitiska lojaliteter, blocktänkande eller partistrategernas övervakning – då syns klimatets tunga politiska betydelse. I slutet av förra året undersökte Sifo just detta; i vilken utsträckning svenska folket känner oro inför klimatförändringarna. Drygt 54 procent av de tillfrågade svarade att de känner oro, alltså en majoritet av väljarna.
Finansieringen, då? Vad skulle det kosta att hantera klimatkrisen? Den israeliska författaren och historikern Yuval Noah Harari har nyligen med en grupp analytiker gått igenom olika beräkningar av vad som måste investeras för att rädda världen från klimatkatastrof. Några av de mest pessimistiska pekar på runt 5 procent av världens BNP. Men de flesta beräkningarna visar i stället att investeringar runt 2 procent av BNP skulle räcka. Enligt SCB ökade Sveriges BNP under förra året med drygt 5 procent. Följaktligen skulle mindre än hälften av denna tillväxt räcka för de investeringar som behövs att förhindra en katastrof. Tänker fem riksdagspartier hävda att överlevnad är – eller inte är – värd en så jämförelsevis låg kostnad?
Fakta, folket och finansieringen – dessa tre talar alltså för en akut klimatsatsning. Det är svårt att se att riksdagen kunde ha mer råg i ryggen för ett beslut. Redan för ett halvsekel sedan hävdade Olof Palme att ”Politik är att vilja.”
En möjlighet att visa en sådan vilja i vår tid är att nästa regering samarbetar med nästa opposition om att före årets slut offentliggöra en gemensam, kraftfull klimatinvestering på minst 2 procent av BNP per år.
I så fall skulle jag kunna säga till mina barn och barnbarn med en lånad formulering från Axel Oxenstierna: ”Där ser ni med hur stort förstånd världen faktiskt kan styras.”
