Hur skapades Donald Trump?

Recension: Confidence Man – The Making of Donald Trump and the Breaking of America
Maggie Haberman
Penguin Press

 

Efter en omskakande primärvalsprocess, med smutskastning mot konkurrerande kandidater (som gavs öknamn som till exempel ”Little Marco”, ”Low-energy Jeb”, ”Lying Ted”, ”Crazy Bernie” och ”Crooked Hillary”) och journalister (generellt betecknade som ”Fake news”), och uppseendeväckande presidentvaldebatter blev Donald John Trump vald till USA:s 45 president den 8 november 2016. Tiden som president blev en bergochdalbaneliknande resa för såväl Förenta staterna som omvärlden. Fyra år senare förlorade president Trump ett i olika politiska läger omstritt val, vilket i förläggningen ledde till den ödesdigra, kuppförsöksliknande stormningen av Capitolium den 6 januari 2021.

 

Vem är Donald J. Trump, egentligen? Är han verkligen så fåfäng, självcentrerad och självgod som han framstår i media? Vad formade honom, var det fadern Fred Trumps inflytande under uppväxten eller 1980-talets affärsliv i New York som gjorde honom till den han är, eller agerar han utifrån ideologisk övertygelse? Är han en misogyn narcissist, en fullblodsrasist eller ”bara” en populist utan egentlig egen agenda som bara reaktivt försöker tillfredsställa det han uppfattar att publiken vill ha, för att få bra tittarsiffor, för att fortsätta få publikens, massornas stöd och beundran? I den 597 sidor långa boken Confidence Man. The Making of Donald Trump and the Breaking of America serverar New York Times-journalisten, tillika Pulitzerprisvinnaren, Maggie Haberman olika ledtrådar till några av frågorna ovan. Haberman har som reporter på olika publikationer följt Donald Trump sedan 1990-talet, på slutet som korrespondent i Vita huset för New York Times och som politisk analytiker på tv-kanalen CNN. Boken bygger på intervjuer med hundratals källor och återkommande intervjuer med Trump själv.

Genom åren har ”The Donald” utvecklat en hatkärlek-relation till journalisten Haberman och betraktar henne närmast som sin psykiatriker för vilken han öppnar sig och berättar olika hemligheter. När journalisten senare återger vad Trump öppenhjärtigt sagt i intervjuer förnekar han inte sällan sanningsvärdet i artiklarna och menar att det är ”fake news”. I boken återfinns många häpnadsväckande och skrämmande berättelser om Donald Trumps tid som president. Några har de av er som följer nyhetsflöden hört om och läst förut. Den som läst till exempel Michael Wolffs Fire and Fury: Inside the Trump White House (2018), Siege: Trump Under Fire (2019) eller Landslide: The Final Days of the Trump Presidency (2021) av samma författare, eller varför inte Bob Woodwards trilogi Fear: Trump in the White House (2018), Rage (2020) och Peril (2021) (den sistnämnda tillsammans med Robert Costa) känner redan till mycket av det som tas upp i boken. Dessa olika böcker, och många andra, levererar olika sorters inifrånperspektiv från administrationen.

 

Ett par nya historier tillkommer dock i journalisten Maggie Habermans alster. I boken berättar hon till exempel om president Trumps avsikter att dramatisera sin snabba återkomst efter att ha insjuknat i covid-19 med hjälp av en Stålmannen-t-shirt. Donald Trump avsåg ha denna t-shirt på under skjortan för att knäppa upp skjortan och avslöja sig som Stålmannen vid första mötet med folket och pressen. Det hela avstyrdes av delar av presidentens stab. Det framkommer också uppgifter om hur Trump, ibland utan framgång, försökte spola ned hemliga dokument i toaletten i Vita Huset efter att ha läst dem.

Det mest intressanta med Habermans bok är dock inte, bedömer jag, de olika konstiga och skrämmande berättelserna från tiden i Vita Huset, utan egentligen mer att författaren tecknar en bild av Donald Trumps väg fram till det att han officiellt försöker bli USA:s president, från barndomen, ungdomsåren, studieåren, åren som ung hungrig affärsman till åren i mediabranschen med The Apprentice där han på stilenligt manér avskedade tävlande innan de fick lämna programmet. Tv-programmet saluförde och stadfäste bilden av Trump som framgångsrik affärsman och företagsledare, och kanske viktigare, som kraftfull beslutsfattare. Bokens författare skriver i bokens prolog: To fully reckon with Donald Trump, his presidency and political future, people need to know where he comes from, och Maggie Haberman levererar sedan på sida efter sida en övertygande bild av varför så är fallet.

 

Faderns roll verkar inte kunna överbetonas när det gäller Donald Trumps själsläggning. Fred ingöt i sin son vikten av att vara tävlingsinriktad och vara en ”killer”, värden som fortsatt forma Donalds sätt att tänka runt personliga relationer, affärsrelationer och runt politik. Här i ligger rimligen delar av förklaringen till att Donald Trump sannolikt aldrig officiellt kommer medge att han förlorade presidentvalet. Boken beskriver hur Donald Trump följer i faderns fotspår och försöker (med faderns återkommande ekonomiska stöd) etablera sig själv som byggherre i New York, ofta genom att försöka utverka skattelättnader för projekt, genom fuskande och trixande och genom att gå förbi regler och lagar. Boken beskriver även hur Trump försöker utöka sin verksamhet till olika kasinon i Atlanta, vilket misslyckas återkommande och resulterar i flera konkurser.

Som helhet pekar författaren på hur Trump konsekvent och mycket framgångsrikt förstorat bilden av sin succé som byggherre och affärsman och därmed också sin ekonomiska framgång och förmögenhet. Maggie Haberman belyser dock hur Trump, mycket genom en symbios med tv-serien The Apprentice, där han spelade rik fastän hans ekonomiska välstånd sannolikt hade kollapsat, och samspel med media generellt oavsett lyckas marknadsföra sig själv som ofantligt rik och som en framgångsrik affärsman.

För dem av er som var med på 1980- och tidigt 1990-tal passerar i boken ett persongalleri av olika kända och flera direkt ökända figurer som på olika sätt hade kontakt med eller umgicks nära med Donald Trump, även om Trump inte verkar ha några nära vänner. Boken presenterar en löst hållen umgängelsekrets av udda karaktärer som innehåller politiska spelare som Roger Stone och Rudy Giuliani, New York Yankees ägare George Steinbrenner, boxningspromotorn Don King och boxaren Mike Tyson, Pastorn Al Sharpton och många flera, och inte minst den mycket viktiga, närmast mentorslika advokaten Roy Cohn som fram till sin död var Trumps juridiska fixare. Några av dessa personer kom inte bara att påverka Trumps sätt att betrakta världen, han tog i några fall närmast över deras manér och förädlade dessa som sina egna.

 

1980-talets New York förefaller över huvud taget ha varit en viktig formativ period för Donald Trump. Vad gäller populärkulturella referenser och kändisar inom musik, sport och media återkommer Trump ofta till denna period. Hans fixering vid 1980-talets New York kan också förklara hans kvardröjande fokus vid tidningen The New York Times (trots ett föränderligt medielandskap där papperstidningar förlorat mycket av sin roll) och Trumps längtan efter att bli presenterad på ett förmånligt sätt i just denna tidning.

Trump framstår likaledes även formad av det sätt politik bedrevs i New York vid denna tid, och han försöker själv bedriva politik på den nationella och internationella nivån utifrån samma modell. Donald Trumps fäbless för ”strong men”, kraftfulla män som uppvisar styrka och bestämmer efter eget huvud, som till exempel Vladimir Putin i Ryssland, Rodrigo Duterte i Filipinerna och Xi Jinping i Kina kan åtminstone till del förklaras av detta. Dessa män förefaller dessutom förkroppsliga ideal Trump själv anser sig inneha och han upplever en stark själsfrändskap med dessa män.

Avslutningsvis kan nämnas att Habermans mycket läsvärda bok inte enbart är en retroperspektiv berättelse med fokus på det som varit, boken drar ut linjen och pekar på hur byggstenar intensivt läggs för ett försök till politisk comeback. Sista ordet i historien om Donald Trump är alltså sannolikt inte skrivet ännu.