Om Miljöpartiet lämnar regeringen …

Tvistefrågan mellan Miljöpartiet och Centerpartiet har fått stor uppmärksamhet. Miljöorganisationerna har gett MP sitt tydliga stöd och MP-medlemmarna jublar över att deras partistyrelse satte ner foten för biologisk mångfald i skogen och allmänhetens tillgång till våra stränder.

Hur det slutar vet ingen. Den vikarierande landsbygdsministern Ibrahim Baylan (S) vill att tvisten mellan MP och C ska vara löst i god tid före budgeten. Men det kanske inte blir så enkelt. Samtidigt ökar medlemspressen på MP-ledningen att stå stark och inte backa för C:s krav om uppluckrat strandskydd och ökad äganderätt i skogen. En del menar att MP-ledningen starkt ska hota att lämna regeringen.

Men vad blir följderna om MP lämnar? Frågan är inte alldeles enkel att besvara. Men risken finns att landet då får en miljöminister som driver igenom det som MP motsatt sig de senaste veckorna.

Nu till frågan om varför det är så viktigt att vara i regeringsställning att en statsminister ger efter för diverse mer eller mindre grova krav? Jo, det finns en rad fördelar med att vara i regeringsställning, fördelar som delvis uppväger kompromissandet för en svag regering.

Det ligger mycket makt i en regerings händer. Det finns mycket större möjlighet att påverka inifrån Regeringskansliet än i riksdagen. På papperet har riksdagen stor makt, men det är regeringen som tar alla de viktiga vardagliga besluten. Det är också väldigt avgörande vem som sitter på utredningsresurser, och den makten har regeringen.

För andra året i rad blev Almedalsveckan inställd på grund av coronaviruset och dess inverkningar på samhället. I år sändes talen digitalt. Bland vackra blomster i Riksdagshuset höll partiföreträdarna sina tal som sändes digitalt. Samma vecka skedde statsministeromröstningen i riksdagen. Det har varit tumultartat den senaste tiden i politiken. Och det kommer att bli en tuff valrörelse 2022.

M, SD och KD har redan deklarerat att de vill samarbeta. Men det kan också bli så att S, MP och C bildar regering 2022 med passivt stöd av V. Men var hamnar L? Opinionsläget är kritiskt och partiet kan pusta ut lite – men bara lite – efter att det inte blev extra val.

Men närmast har vi höstens budget som kan bli en riktig rysare. Stefan Löfven har redan hotat med avgång om han inte får igenom sin budget.

En joker i det hela är Annie Lööf (C). Varför säger hon om och om igen att hon tillhör den breda mitten? Förmodligen därför att mitten är ett ord med positiv laddning, inte minst i polariseringens tidevarv. Men hon är inte ensam om att göra anspråk på mitten.

Ebba Busch (KD) sa i sitt Almedalstal att hennes parti och M utgör den verkliga mitten i svensk politik. Varför är Mittens rike så eftersträvansvärt? Vad händer med flankerna på båda sidor om mitten?

Märta Stenevi (MP) påpekade i sitt Almedalstal att klimatkrisen har hamnat i skuggan av regeringskrisen – och menade att politiken måste ta ett större ansvar. Den gröna omställningen av industrin har redan skapat tusentals nya jobb, sa hon. Stenevi talade mycket om den ökade ojämlikheten i samhället och barns uppväxtvillkor. Stenevi tog också upp polismordet i Biskopsgården och kriminalitet:

– De som skjuter ska bort från gatorna.Vi vill inte ha en konservativ regering vars politik dikteras av högernationalister, sa hon.

MP:s och C:s bråk om skogsbruk och strandskydd kan bli en svår historia. MP vill inte acceptera att C:s krav för att stödja Löfven ska vara slutresultatet. Inom MP finns en stor uppslutning bakom partistyrelsens beslut om ett nej till C:s krav.

I C verkar enigheten inte heller vara lika stor. Det finns där vänner av biologisk mångfald som inte gillar kalhyggen. Den förre centerpartisten och lantbrukaren Rune Lanestrand skrev på Facebook: ”I nästa regeringskris försöker Annie Lööf säkert pressa Löfven att ge henne vice statsministerposten. I andra hand siktar hon efter att bli vice statsminister i en borgerlig allians.”

Att Annie Lööf är en maktspelare har vi sett många gånger. Något som inte uppmärksammats är hennes agerande i frågan om misstroende mot regeringen Löfven. Någon dag innan voteringen kunde hon gått ut och sagt att C inte längre står bakom förslaget om fri hyressättning i nyproduktionen. Men det gjorde hon inte. I stället fick regeringen falla. Någon dag efter att regeringen avsatts kom hon med beskedet om hyressättningen. Det bör ha stämt Lövfen till eftertanke att Lööf medvetet underlät att rädda regeringen.

Nu är den akuta frågan vad som händer om MP inte får gehör när det gäller skogen och strandskyddet. Om partistyrelsen lyssnar på de medlemmar som vill att MP ska lämna regeringen om kraven inte går igenom så kan Löfven försöka bilda regering med C. Det kan i så fall innebära att Annie Lööf blir vice statsminister och miljöminister och att regeringen beslutar att genomföra de krav som MP så kraftigt motsatt sig.

Men det återstår att se. I svensk politik verkar bara en sak vara klar: Att mycket är oklart.