Klarar regeringen en omförhandling av januariavtalet?

Stefan Löfvens regeringsförklaring präglades av januariöverensommelsen med Centerpartiet och Liberalerna. C och L föreföll relativt nöjda eftersom värnskatten tas bort liksom Arbetsförmedlingen, AF, i dess gamla form.

 

Eivor Karlsson, opinionsredaktör.

Regeringen har enligt Stefan Löfven fyra ödesfrågor att tackla den här mandatperioden. Det är välfärdens finansiering, det ökande gängvåldet, den framtida migrationspolitiken och klimatkrisen. Senast år 2045 ska Sverige inte längre ha några nettoutsläpp av växthusgaser, enligt tidigare överenskommelser.

Nya stambanor för höghastighetståg ska byggas. Sverige ska ha en sjukvård i världsklass och den ska finnas där för alla, enligt Löfven. Den gränsöverskridande brottsligheten ska bekämpas liksom den grova brottsligheten. Polisen ska få bättre möjligheter att verka i gränsnära områden för att bekämpa den brottslighet som finns där. Kampen mot terrorismen är global och Sverige måste göra sitt. Rasismen ska bekämpas.

Löfven berättade att en välfärdskommission ska inrättas och citerade några textrader av Kentsångaren Jocke Berg: ”Min släkt är full av hjältar, decennier av slit, brustna hjärtan, trötta leder. Deras stolthet bar mig hit.” Men en kommission löser inte de problem som finns just nu i många kommuner. Det behövs ekonomiska insatser från staten om inte nedmonteringen av välfärden ska fortsätta.

Efter de vackra orden i inledningen av regeringsförklaringen förväntade man sig några starka ord om äldreomsorgen. Där pågår stora besparingar. Pensionerna och bostadstilläggen höjs visserligen nästa år. Men det kan även innebära en höjning av taxan för hemtjänst och särskilt boende. Det återstår att se.

Höjningen av garantipensionen ger bara några hundralappar. Det viktigaste är att man höjer bostadstillägget. PRO, Pensionärernas riksorganisation, säger att man vill ha ett tak på 8000 kronor och att man följer hyresmarknadsutvecklingen. PRO är dock försiktigt optimistiskt till Löfvens löfte och menar att det är bättre än ingenting.

Ute i kommunerna visar sig problemen. Det är fortsatt svårt att få komma till ett lämpligt boende för äldre och sjuka. Tillsynskvarten har i många kommuner blivit neddragen till fem minuter. Man har tagit bort nattpersonal på vissa äldreboenden för dementa när kommunerna ska spara.

Det finns mycket i regeringsförklaringen som svider i socialdemokratin. Uppluckrade turordningsregler, sänkt skatt för höginkomsttagare och friare hyressättning är reformer som Socialdemokraterna gick till val på att bekämpa. Klarar regeringen att omförhandla januariavtalet på några punkter?

I höstbudgeten sänks arbetsgivaravgiften för unga, nyanlända och långtidsarbetslösa från 31 till tio procent de två första åren. Det är en överenskommelsen mellan regeringen, C och L. Men är det effektivt? Det beräknas kosta sex miljarder kronor under tre år. Från årsskiftet 2020 slopas den helt. När C förra gången drev igenom en sådan politik kostade varje jobb motsvarande fyra jobb. Det vill säga vi betalade för fyra jobb och fick ett. Förra gången sade man att reformen var ineffektiv, dyr och kostade mycket. Blir det bättre den här gången?

I regeringsförklaringen framhöll Stefan Löfven vidare att AF fortsatt ska ge service till arbetssökande under tiden reformen genomförs. Hur gör man det med 130 nedlagda kontor och 4500 anställda som har varslats? Alltså betydligt mindre personal. Dessutom ska AF sköta hanteringen av det nya utvecklingsåret/friåret samt behålla ansvaret för funktionshindrade och etableringsuppdraget för nyanlända. Allt detta föreslås utan uppvisad konsekvensanalys. Finns det en trollstav?

Det bästa man kan göra är att omförhandla januariavtalet med C och L. Men vem klarar hyresfrågorna? Och hur går det med LAS? En delikat uppgift för nya arbetsmarknadsministern Eva Nordmark (S).

Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter