Sanningens ögonblick för Sverige

Sveriges nya statsminister påstod nyligen att Sverige blev ”en av världens första, nästan helt fossilfria industrinationer” redan för 50 år sedan. Riksdagsledamoten Elsa Widding i stödpartiet SD förnekade i samma veva att klimatkrisen har stöd i vetenskapen. Beteendena får mig osökt att tänka på en av Gunilla Bergströms barnböcker där en orolig Alfons Åberg ropar ut i natten:

– Stick du stygga spöke, för du finns ju inte!

 

Men klimatkrisen är inget spöke. Fakta finns inte längre bort än hos Naturvårdsverket. Och i FN:s klimatpanels sjätte rapport (från 2021) som grundar sig på inte mindre än 14000 forskningsstudier med 78000 kommentarer från experter och myndigheter.

Så varför säger inte regeringen sanningen? Vill man egentligen ha en debatt om klimatfakta? För om obevisade påståenden ställs mot fakta kan en illusion skapas av att även vad som är vetenskapligt bevisat bara är påståenden. Då kan ju var och en välja en klimatåsikt som det passar. Och regeringen kan slingra sig ur ansvaret.

Det är väldokumenterat att vi människor helst tycker och handlar precis som den grupp vi identifierar oss med. Professor Karl Wennberg i Linköping undersökte för några år sedan hur politiska ledare i OECD:s länder handlade inför pandemihotet. Han fann att politikerna inte fattade beslut om motåtgärder utifrån relevanta fakta, som till exempel antal covidfall, dödstal eller intensivvårdskapacitet. I stället sneglade de först mot vilka åtgärder grannländerna redan vidtagit och gjorde likadant.

 

Regeringspartierna och stödpartiet SD har etablerat sig som en sådan grupp av samhörighet. De bekänner sig till en konservativ världsbild som har rötter i 1700- och 1800-talen. Det var den tid då prästen, brukspatron och mannen regerade i socken och samhälle – en tid av starka traditioner, religiös indoktrinering och underkastelse för auktoriteter.

I denna världsbild är numera invävd marknadsekonomi, ekonomiskt tillväxt utan slut och människans ”rätt” att tämja naturen för sina egna syften. Sverigedemokraterna har bidragit till denna världsbild med 1900-talets nazism. Men även socialismen har sina politiska rötter i sekelgamla föreställningar om människa och natur.Partier som hämtar sin kraft ur överspelade världsbilder har naturligtvis inte lätt att hantera vår tids stora utmaningar. Att lösa dem kräver en helt annan syn på människa, natur, miljö, resurser och vad som är utveckling. Som psykologen Adam Grant skrivit: ”Vi skrattar åt människor som fortfarande använder Windows 95, samtidigt som vi håller fast vid åsikter vi skaffade oss 1995.” Fast när det gäller politiken får vi nog justera århundradena till 1895 eller 1795.

 

Inte oväntat är den nya regeringsförklaringen en kompott på urmodigt tänkande. Här prioriteras överspelad teknologi som kärnkraft och ohållbar resursanvändning. Socialt ligger fokus på hårdare straff, en beprövad metod som gångna tiders politiker och svavelosande väckelsepredikanter använt för att skrämma till lydnad. Hämnden kan vara ljuv, men den uppnår sällan positiva resultat. Det gör däremot kunskap om problemens underliggande orsaker. Inte bara gängkriminalitet ska straffas utan också människor som söker skydd från katastrofer i de länder de varit tvungna att lämna. Och bistånd till människor som råkar bo i ett fattigt, katastrofdrabbat land ska i första hand tjäna syften som är bra för Sverige.

Miljödepartementet som ju regeringen nu tänker avskaffa är, liksom andra departement och verk, avsedda som en resurs för att en regering ska kunna förstå och hantera de områden där den ska agera. Och för att statsministrar och ledamöter i riksdagen inte ska behöva säga dumheter.

 

Att ignorera eller förvanska sanningen är som vi vet den auktoritära ledarens signum. Sanningen är farlig eftersom den kan underminera hans makt och avslöja hans inkompetens att styra på ett sätt som är bra för samhällsmedborgarna. Osanningar rullade ur munnen på förre brittiska premiärministern Boris Johnson. Han lyckades till sist genomföra Brexit, men följderna har blivit ett ekonomiskt kaos för landet. Torypartiets främsta finansiär Guy Hands menar att britterna som följd kan bli fattiglappen bland Europas nationer. I USA har förre presidenten Donald Trump lyckats polarisera en hel nation genom fler lögner än någon kan räkna. Den mest skrämmande för demokratin är nog de obevisade men ännu pågående anklagelserna om att valfusk berövade honom segern 2020.

En man som såg lögnen som en politisk strategi var Adolf Hitler: ”Gör lögnen stor, gör den enkel, fortsätt säga den och så småningom kommer de tro på den.” Att den gör stor skada för landets befolkning verkade inte ha något intresse i sammanhanget.

 

Bara för några dagar sedan presenterades ännu en alarmerande rapport från FN:s miljöorgan. The Guardian sammanfattade: “Det finns ingen trovärdig väg framåt i dag att förhindra att jordens temperatur överstiger 1,5 °C. Misslyckandet att minska koldioxidutsläppen betyder att det enda sättet (min kursivering) att minska de värsta följderna av klimatkrisens följder är en “snabb omställning av samhällena”.

Till det svårsmälta för oss som fortfarande vill överleva på vår jord är att den svenska statsministern tydligt tagit avstånd från någon sådan omställning. Ska vi alltså hellre dö för lögnen att nuvarande livsstil kan bibehållas när resurserna sinar, temperaturen stiger, livsmedel inte längre går att odla och kusterna översvämmas av isarnas smältvatten?

Svenska folket behöver politiker som står upp för sanningen och tar ett ansvar. Varför är oppositionen så tyst när högern skränar i sin regering? Det är dags för oss, svenska folk, att ryta till så det hörs vida omkring.