Sorgmarsch för klimatet
Rättelse: Detta är en debattartikel av Kerstin Lönngren, Sten-Ivan Bylund, Peter Lamming och Pia Björstrand, inte Staffan Laestadius tal som det först stod. Talet publiceras nästa vecka.
Vi som skriver detta har under många år gått ut på gator och torg för att väcka folks medvetande om krisläget. Regelbundet vandrar vi fram och tillbaka utanför Riksdagshuset, vi står på Medborgarplatsen och vi står utanför butiker och svarar på frågor, vi delar ut flygblad och tar olika initiativ. Vi gör det ideellt och utan partianknytning. Drivkraften är oron för våra barns och barnbarns framtid. Men inget händer. Klimatoron över att inget verkar kunna hejda utsläppen ger oss ångest.
Ni säger att vi är klimatalarmister. Så klart att vi är. Det är katastrof på gång. Då är det självklart att varna och larma. Forskare har i decennier varnat för att klimatet riskerar att löpa amok. Trots det fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka. Därför finns det inte längre tid att släta över, skylla på andra, förminska eller önsketänka.
FN:s klimatpanel konstaterar att den globala uppvärmningen leder till klimatkatastrofer. Klimatkris och krig skapar flyktingströmmar, som säkert ger många mardrömmar. Vi håller på att förstöra livsvillkoren på jorden.
Planeten, och därmed allt levande, befinner sig i nödläge.
Allt tydligare ser vi konsekvenserna av klimatförändringarna. De vetenskapliga beläggen har ökat. Forskarna är eniga, men partierna prioriterar inte klimatfrågan och framstår allt mer som handlingsförlamade. Klimatfrågan borde vara högst upp på agendan i valrörelsen. Men vi ser att politikerna tävlar om att göra så lite som möjligt.
Kalla det pensionärsuppror. Vi tvekar inte att varna och larma. Vi äldre marscherar i sorg för att politikerna ska agera för en omedelbar omställning och klimaträttvisa enligt Parisavtalet.
Vi uppmanar partierna att ansvarsfullt enas om skärpta miljömål och lägga tid på att förhandla om effektiva åtgärder. Framtida teknik löser inte dagens katastrofala situation. Under tiden fortsätter man subventionera fossilindustrin. Koldioxidutsläppen från flyget minskas inte. I Sverige vill alla partier utom ett sänka priset på bensin.
Nödvändigheten av att lägga om kursen både för samhället och individerna kan tyckas utopiskt. Men Sverige kan och ska visa vägen fram till ett liv utan fossilberoende. Ur ett globalt rättviseperspektiv behöver vi göra betydligt mer än hittills. Det spelar en stor roll att Sverige gör det nu. Det är nu vi har en möjlighet att värna våra barns och barnbarns framtid. Klimatkrisen är dödlig och tiden håller på att rinna ut.
Det är inte för sent. En annan värld är möjlig. En rättvis och snabb omställning kommer att innebära mer fritid att umgås med familj och vänner. Mer tid att vistas i naturen. Mindre stress och mindre luftföroreningar.
Klimatet är i nödläge. Greta Thunberg har visat vägen och ungdomar i hela världen ropar på hjälp för sin framtid. Lyssna på dem och lyssna på experterna.
Vi kräver att politikerna i riksdag, regioner och kommuner:
1: Lämnar fossilberoendet. Ser till att finansiella stimulanser bidrar till att uppnå målen i Parisavtalet. Tar bort skattelättnader för fossil energi. Sätter högre pris på koldioxid.
2: Framtidssäkrar samhället. Satsar på lokal utveckling för att uppnå motståndskraftiga samhällen som kan hantera kommande klimatkriser.
3: Agerar rättvist. Ser till att FN:s gröna klimatfond realiseras och bidrar aktivt till klimatanpassning i regioner som drabbas hårdast.
4: Prioriterar stimulansåtgärder som snabbt skapar fler arbetstillfällen inom hållbara framtidssektorer. Inför skyddsnät och åtgärder för att hjälpa människor att skola om sig och snabbt komma in i arbete inom framtidsbranscher.
Vi som arrangerade marschen var Klimataktion, Grand Panthers, Gretas Gamlingar och Grandparents For Future.
Stort tack till alla er som kom!
