Ny lag hotar demokratin

Det går fort nu. Demokratin avlövas steg för steg. Beslut kan som bekant tas i demokratisk ordning – eller i annan ordning. Makteliten omyndigförklarade medborgarna under vårens ansökningsprocess till Nato och förvägrade svenska folket en folkomröstning i frågan. Vi har fått folkomrösta om EU-medlemskapet, om huruvida euron skulle ersätta kronan, om rusdrycksförbud och till och med om vänstertrafikens avskaffande. Men avskaffandet av 200 år av militär alliansfrihet, som med stor sannolikhet bidragit till att ge oss en unikt lång fredsperiod, ansågs inte som en lämplig fråga för de direkt berörda.

 

I stället fick vi en höghastighetsprocess där riksdagen förelades ett snabbt framtaget ”underlag” om konsekvenserna av ett Natomedlemskap, där fördelarna med medlemskap framhölls medan alla de obesvarade frågorna väsentligen förblev just obesvarade. Sådant som risken för utplacering av kärnvapen på vårt territorium i ett krisläge, eller att vi som medlemmar i en kärnvapenallians inte längre kommer att trovärdigt kunna vara pådrivande för kärnvapennedrustning.

 

Rent formellt gick naturligtvis allt korrekt till, riksdagen äger ju rätt att ta den här sortens beslut. Men onekligen blir det lite problematiskt när, som skedde i valet 2018, väljarna röstar fram en riksdag med en tydlig majoritet motståndare till svenskt Natomedlemskap och sedan de på detta mandat valda riksdagsledamöterna ändå bifaller en ansökan om Natomedlemskap. Var går gränsen mellan demokrati och skendemokrati?

Våra ledande politiker framställde medlemskap i den USA-ledda kärnvapenalliansen som vore det en tämligen alldaglig fråga av närmast teknisk natur.

Att två av våra fyra grundlagar – tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen – nu håller på att ändras på grund av vårt förestående Natomedlemskap iakttas det största möjliga tystnad om i vårt offentliga samtal. Grundlagsändringarna är föranledda av att en ny lag om utlandsspioneri håller på att införas, som kommer att medge inskränkningar i såväl meddelarfriheten som anskaffarfriheten när det handlar om sådant som berör vårt samarbete med andra Natoländer och med Nato som organisation.

 

Dessa båda friheter utgör grundbultar i en levande demokrati och garanterar anonymitet åt personer som lämnar uppgifter till media liksom rätt för journalister och ansvariga utgivare att ägna sig åt undersökande journalistik.

Kritiken mot den här nya lagen har varit hård från bland andra Journalistförbundet, Publicistklubben, SR, SVT, Datainspektionen och Myndigheten för press, radio och tv. Dessa kritiska remissinstanser framhåller att vi redan har en fungerande lagstiftning mot spioneri och att den här nya lagen om utlandsspioneri, som medger fängelsestraff på upp till åtta år för såväl publicister som uppgiftslämnare, riskerar leda till självcensur och att eventuella övergrepp begångna av Natotrupper kanske aldrig kommer att nå offentligheten.

 

Samtliga partier utom Vänsterpartiet och Liberalerna röstade bifall till lagen om utlandsspioneri när den i våras kom upp till omröstning i riksdagen. Men då lagen innebär grundlagsändringar måste den även antas av den nyvalda riksdagen och beräknas komma upp för omröstning i mitten på november.

Hur i hela friden kan partier som påstår sig stå för liberala värderingar, såsom MP och C, rösta bifall till att vingklippa tryck- och yttrandefriheten i vårt land? Och detta i en tid när auktoritära tendenser breder ut sig och försvaret av demokratin framstår som viktigare än någonsin. Det är inte oförlåtligt att rösta fel en gång men att med berått mod göra det en andra gång närmar sig faktiskt det oförlåtliga.

 

Vill våra 349 riksdagsledamöter vara något mer än röstboskap i knapptryckarkompanier så gäller det att i avgörande ögonblick kunna axla ett bjudande personligt ansvar. Det stora flertalet partier och kandidater har inte gått till val på att inskränka tryck- och yttrandefriheten i vårt land och frågan om utlandsspionerilagen lyste med sin frånvaro i valrörelsen. Så det går svårligen att hävda att riksdagsledamöterna skulle ha bundna mandat i den här omröstningen.

Låt oss använda veckorna fram till avgörandet med att offentligt – via insändare, sociala medier, ring P1 med mera – fråga våra riksdagsledamöter hur de tänker rösta.