Skapa en radikal grön plattform

Det finns alltid ett före och ett efter. En händelse inträffar och medverkar till att påverka något vi uppfattar som mer eller mindre viktigt. Det kan handla om hur vi vill att något ska bli, och hur resultatet sedan gestaltar sig. Det kan handla om händelser som är omvälvande för oss som individer, och om händelser som berör en hel värld. Gränsen mellan det vi vill ska hända och det som sedan sker kan ibland uppfattas som otydlig, andra gånger är den knivskarp. Ta det svenska valet som exempel.

 

Många av er som läser den här ledaren önskade säkert på samma sätt som jag, att resultatet av valet blivit ett annat. Vi hade en förhoppning om att människor (med vårt sätt att se det) skulle ta sitt förnuft till fånga och rösta för en politik som inte bara var beredd att ta klimat- och miljöfrågorna på allvar. Vi ville även se ett kraftfullt avståndstagande när det gällde en tilltänkt regering som var beredd att göra sig beroende av ett parti med rötterna i nazismen och där enskilda företrädare återkommande blir påkomna med att uttala sig rasistiskt.

Båda dessa förhoppningar grusades. Nu befinner vi oss i en period där vi inser att det som inte fick hända har hänt. När detta skrivs vet vi ännu inte hur regeringen kommer att se ut. För även om SD hålls utanför, för att exempelvis blidka Liberalerna, blir det trots detta en regering som kommer att tvingas göra Sverigedemokraternas politik till sin.

Även om vi är många som inte vill ha en sådan regering kommer den inte som någon överraskning. Redan innan valet målade moderater, kristdemokrater och liberaler upp en bild av en politik som inte bara hotar det klimat- och miljöarbete som bedrivits hittills, utan som också skapar ett hårdare, mer segregerat och mer odemokratiskt kontrollsamhälle. Detta mycket på grund av alltmer långtgående anpassningar till Sverigedemokraterna. Att SD under valrörelsen sett hur långt det är möjligt att driva övriga partier i koalitionen kommer med stor sannolikhet att innebära att kraven ökar ytterligare.

 

Om varje val kan sägas vara en slags vattendelare är årets val ett mycket tydligt exempel på detta. Vi befinner oss i ett läge där det är helt avgörande att fatta radikala politiska beslut för att Sverige ska klara sin del av den globala klimatomställning som krävs. Men i stället för att få en regering som tydligt arbetar i den riktningen kommer vi att få en regering som hotar att rasera mycket av det som gjorts hittills. Vi är i dag i stort behov av en politik som överbryggar och minskar klyftorna för att den omställning vi måste genomföra också ska vara klimaträttvis och omfatta alla i Sverige. Men i stället för en regering som tydligt arbetar i den riktningen talar mycket för att vi får en regering som inte bara oavsiktligt spär på polariseringen i samhället, utan som högst medvetet vill bedriva en politik där detta verkar vara ett av syftena. Det finns alltid ett före och ett efter. Under den gångna valrörelsen var vi många som varnade för det vi nu ser komma. Vi var många som pekade på hur Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna påverkats av Sverigedemokraternas politik i hopp om att minska deras inflytande. Resultatet har blivit det motsatta; ju längre valrörelsen fortskred och ju mer anpassningsbara moderater, kristdemokrater och liberaler visade sig vara, desto större blev stödet för Sverigedemokraterna. Detta, det vill säga de traditionella högerpartiernas alltmer långtgående anpassning, och det faktum att SD blev näst största parti i valet, kommer att få stor påverkan på den politik som den kommande regeringen tvingas göra till sin.

 

Men på samma sätt som det fanns ett före och ett efter när det gäller valet den 11 september, finns det även ett före och ett efter när det gäller kommande val. Om vi ser detta ur den breda klimat- och miljörörelsens perspektiv måste tiden fram till nästa val användas till att skapa en radikal demokratisk rörelse med mycket tydliga gröna förtecken som tar klimat- och miljöfrågorna på största allvar. Det måste även vara en plattform som mycket aktivt verkar för att överbrygga de sociala klyftor som redan i dag finns i samhället och som vi tyvärr kan förvänta oss öka ytterligare med den nya regeringen.