Ukrainas och Sveriges kärnkraftverk är betydliga säkerhetsrisker

Rysslands invasion av Ukraina har förändrat mycket av vår världsbild. Putins angreppskrig mot Ukraina är oförsvarligt och brutalt. Putin hotar även med kärnvapenkrig om han inte får som han vill. Framtiden får visa om hans hot är reellt.

Bland de första målen i Putins angreppskrig var det största kärnkraftverket i Ukraina, Zaporosje, med sex reaktorer, som intogs den 4 mars. Den sammanlagda effekten är på cirka 3700 MW. Ukraina har tre andra kärnkraftverk, Rivnes med fyra reaktorer, i nordvästra Ukraina, Chelmytskyj med två reaktorer. Två amerikanska reaktorer är under byggnad som kompensation för Tjernobyls stängning. Det fjärde kärnkraftverket ligger i Mykolajev i sydvästra Ukraina, tre reaktorer. Sammanlagt 15 reaktorer, samtliga byggda under Sovjettiden. Zaporisje är det ur rysk synvinkel mest lättillgängliga kärnkraftverket, och detta tog Ryssland kontroll över redan den 4 mars.

 

Även Tjernobyl tog Ryssland kontroll över tidigt, även om reaktorerna där är avstängda sedan länge på grund av säkerhetsskäl.

Det är faktiskt förvånande att ryssarna tog kontroll över Tjernobyl i nordvästra Ukraina och började gräva skyddsgravar i den mycket kontaminerade jorden där. Resultatet blev att många soldater fick strålningsskador.

Man kan undra vad ryssarna hade för planer där. Troligen var det stora antalet strålningsskadade soldater där en av anledningarna till att ryssarna drog sig tillbaka från området.

En tanke med att ta kontrollen över kärnkraftverken är att stänga av elförsörjningen, alternativt sabotage. Ett reaktorhaveri skulle få stora konsekvenser för Ukraina. Det sägs att en av orsakerna till att Gorbatjov övergav Ukraina och lät ukrainarna ta över sitt land var att han insåg de enorma kostnaderna för att oskadliggöra och restaurera Tjernobylområdet. Det har ännu inte gjorts, vilket alla insjuknade ryska soldater kan intyga.

Om Ryssland vill attackera Sverige är det troligt att de tidigt ockuperar Forsmarks kärnkraftverk, det i dag största i Sverige. Skulle man dessutom få för sig att sabotera reaktorerna skulle Stockholm kunna drabbas av så mycket radioaktivitet att staden bör utrymmas för lång tid framöver. Så reaktorerna behöver stängas av i en krigssituation, vilket skulle leda till stora problem för vår elförsörjning.

Även Oskarshamns kärnkraftverk kan vara ett närliggande mål för ryska raketer från den ryska enklaven och militärbasen Kaliningrad, som gränsar till Litauen.

 

Att svenska reaktorer är känsliga för fientliga attacker är uppenbart. En terrorattack med ett vanligt trafikflygplan skulle kräva två meter tjocka betongväggar för att skydda själva reaktorn. Men väggarna är bara en halvmeter tjocka. När de byggdes på 1970-talet var det nog ingen som räknade med krig och terrorister. Men i dag vet vi bättre, och ryssarna också.

Kriget i Ukraina har tydligt visat att säkerhetsriskerna med kärnkraft är underskattade och att det inte finns någon enkel lösning av problemet. Svenska försvaret borde därför, till att börja med, befästa Forsmark och Oskarshamn. Dessutom borde man överge sin kärnkraftsvänliga politik och sin vindkraftsfobi. Att basera Sveriges energiförsörjning på inhemsk, förnybar energi borde vara en självklar energipolitik i det nya säkerhetsläget.