Olle på Fårö och i New York: ”Churchill var större än Palme”

Alla människor har sin livsberättelse. Boken I tidens skugga är skriven av Olle Wästberg och handlar om hans liv från och med då – 1945 – tills nu.

 

Boken är skriven av en person som kan kallas Folkbildare med stort F. F kan också stå för folkpartist – liberalen som brinner för att skapa ett samhälle för oss alla med respekt för individens frihet och en motpol till kommunism och högerextremism genom sin tro på marknadsekonomin som en grund i landet och världen.

Olle bor nu i sommar på Fårö, annars är det New York som gäller. Samma stad som Greta Garbo bodde i en gång i tiden. I hans populära nyhetsbrev kan man nu läsa att Garbos lägenhet är till salu. Det ska bli spännande att se vem som blir köpare.

Olle har en kunskapskälla om politik som är få förunnad. När han får frågan om vem som var störst, Palme eller Churchill, säger han snabbt utan att tveka:” Churchill! Winston vann kriget mot Hitler”.

 

Olle har mött många människor i sitt 77-åriga liv. Han berättar om möten med Palme i hans statsministerrum på Regeringskansliet, som var fyllt med privata saker som Palme hade ställt dit.

Annat var det när han första gången besökte Fälldin och såg att Thorbjörn inte hade så många privata saker i statsministerrummet. Han frågade Thorbjörn Fälldin varför. Fälldin svarade: ”Om den dagen kommer att jag ska lämna rummet, så vill jag att mina privata saker ska rymmas i en kasse, så att jag snabbt och enkelt kan lämna rummet och åka hem”.

På tal om Thorbjörn Fälldin, som ville slå samman Folkpartiet och Centerpartiet 1974, säger Olle: ”Jag var emot detta, liksom Per Ahlmark, som sa att han startade ett nytt parti om det blev en sammanslagning”. Numera stänger inte Olle Wästberg dörren för en sammanslagning mellan Centerpartiet och Liberalerna. ”Det är inte aktuellt om Liberalerna kommer in i riksdagen, vilket jag tror att partiet gör; nu när man bytt partiledare”. Däremot menar Olle att om Liberalerna hamnar utanför riksdagen så är det läge för en sammanslagning.

Han ger Centerpartiet godkänt som ett liberalt parti, vilket han däremot inte tycker att Moderaterna kvalificerat sig för. Olle säger att Moderaterna inte är tillräckligt måna om individens rättigheter för att kunna använda epitetet liberal.

 

Livet har varit en berg- och dalbana för Olle. Han har vid flera tillfällen blivit påmind om att hälsan är den största rikedom en människa kan ha. Detta berättar han om på ett öppet sätt i sin bok.

Nu känner Olle att åren tagit ut sin rätt. Han talar om att han ser och hör inte så bra som förr. ”Jag har också fått problem med minnet. Det visar sig genom att jag ofta glömmer namn”.

På frågan om han är rädd för att dö blir han inte svaret skyldig, utan säger: Nej.

Här kommer frågorna som vi ställde vid intervjun och hans svar.

 

Livet går inte i repris. Hur vill du kort sammanfatta ditt liv?

– Jag har haft väldigt många olika jobb, som berikat mitt liv. Redan som 15-åring var jag vid sidan om skolan skolredaktör i Svenska Dagbladet, som gav ut en skolbilaga. Jag efterträdde Daniel Tarschys. Jag tog upp antisemitismen då, en fråga som fortfarande är aktuell och som jag brinner för.

Mitt sista arbete var att vara generaldirektör för Svenska institutet. Det var jag under åren 2005–2010.

Mitt liv har varit ett liv med och för mångfald.

 

Varför har du skrivit boken I tidens skugga?

– Jag är intresserad av tid över huvud taget. När Ingemar Mundebo var vice ordförande inom ungdomsförbundet så gav han mig rådet att dela upp nästa dag i femminutersbitar. Detta råd har jag hela tiden burit med mig, och det har påverkat mitt sätt att tänka och planera.

 

Karl Staafs stiftelse har finansierat en del av kostnaden för boken. Hur vill du beskriva Karl Staaf och hans gärning?

– Karl Staafs gärning var fantastisk. Han utvecklade svensk demokrati genom att han drev fram allmän och lika rösträtt. Han var en ivrig förespråkare för kvinnlig rösträtt. Genom Karl Staafs rakryggade arbete och rösträttsrörelsen fick vi ett nytt Sverige. Hand i hand med arbetarrörelsen drev han fram dessa reformer.

Stiftelsen går i hans fotspår och stödjer gärna folkbildning och demokrati. Min bok är ett exempel på där boken står för folkbildning och den handlar mycket om det som Staaf stod för: Demokrati.

 

En annan stor ledare för Folkpartiet var Bertil Ohlin. Hur minns du Bertil Ohlin?

– Jag minns Bertil Ohlin så väl, inte minst från den tiden då jag var med i Folkpartiets styrelse på riksplanet.

Ohlin var duktig, dock inte så taktisk.

Ett undantag var dock när jag kom till Bertil Ohlin med förslaget att statschefen – kungen – inte skulle ärva sitt ämbete.

Då svarade Ohlin: ”Det är ett bra sätt att förlora väljare”.

Bertil Ohlin blev professor redan vid 28 års ålder. Han var verksam som professor samtidigt som han satt i riksdagen.

Förr var det vanligt att man arbetade inom något yrke samtidigt som man satt i riksdagen.

 

Hur vill du med ett ord beskriva vad demokrati står för?

– Medborgarnas inflytande över offentliga beslut.

En stor majoritet av väljarna har inget inflytande mellan valen, och vi har längst mellan valen av alla demokratier. Få kan dessutom tala om vilken riksdagsledamot de valt. Det är inte bra. Avståndet mellan väljaren och riksdagsledamöterna har ökat. Det är oroande.

 

Mötesplatser är en viktig ingrediens i ett gott civilsamhälle. Du har skrivit i boken om mötesplats sjukhuset. Vilka personer mötte du där och när? Vilka erfarenheter har vistelsen i sjukhus gett dig?

– Jag är född med blåsljud i hjärtat. När jag var 40-årsåldern gjorde jag en stor hjärtoperation. Det var hjärtläkaren Gunnar Björk, tidigare nazist och sedan moderat riksdagsledamot, som förde mig till operationen, som ägde rum våren 1982 – som var ett valår.

När jag ville skjuta på operationen till efter valet så var beskedet från sjukvården: ”Det är billigare med begravning än med operation … men du avgör.”

Jag träffade Skå-Gustav och Krister Wickman på sjukhuset.

Jag köpte tidningar åt Krister Wickman.

 

Jag köpte Expressen på Skärtorsdagen. Det jag minns mest av den dagens tidning var alla vinannonser. Har det blivit så att Expressen inte överlever utan alkoholreklamen? Hur ser du själv på Expressen och alkoholannonserna?

– Ja det kan jag tänka mig … att det är tack vare det som Expressen överlever.

Det är många tidningar som har dessa annonser.

Varningarna om hälsoriskerna med alkoholkonsumtion finns med i annonserna … och det är bra.

 

Förr talade man om Expressen som ett folkbildande organ. Hur står det till med dagens Expressen och folkbildningsuppgiften?

– Det är dåligt med folkbildningen i Expressen nu för tiden. Det finns en del bra artiklar … men det kunde vara bättre.

När jag som 19-årig sommarvikarie på ledaravdelningen i Expressen hade tidningen en stark folkbildningsuppgift.

Tidningen har förändrats och förändras hela tiden och det beror bland annat på att läsarnas önskemål ändras.

 

Olof Palme talade på sin tid om att Sverige var en ”Studiecirkeldemokrati”. Viktiga politiska ställningstaganden föregicks ofta av studiecirklar, där olika åsikter och insikter fick mötas. Hur vill du beskriva studiecirkelns roll i dagens och morgondagens Sverige?

– Studiecirklarnas betydelse för demokratin är numera ganska låg. Allt har blivit så digitaliserat. Studiecirkeldemokrati har i stor utsträckning ersatts av en ”Facebookdemokrati”.

Det är på nätet som fler och fler får sina kunskaper och om det kan man ha många synpunkter. Det har gjorts undersökningar som visar att förstagångsväljarna i hög utsträckning får sin information från nätet.

Studieförbunden finns numera inte alltid där du bor. Bildningsförbunden skulle mer ta plats i de utsatta områdena och ordna mötesplatser för att släcka kunskapstörsten och se till att människor växer tillsammans.

 

Nordens första folkhögskola startades 1845 i Rødding av prästen NFS Grundtvig. Vilken roll har folkhögskolan sett ur demokratisk synvinkel? Fostrar dagens folkhögskola ungdomar till samhälleligt engagemang under och efter folkhögskoletiden?

– Folkhögskolorna har precis som studieförbunden en mindre betydelse än förr.

Jag vill gärna nämna att när jag var chef för Svenska institutet gav vi stipendier till unga i Belarus, så att de skulle kunna få komma till svenska folkhögskolor. Det var en viktig verksamhet.

Svenska institutet ville stötta demokratin i Belarus. Vi gav stöd till kultur och till att trycka litteratur. Böckerna och kulturen skulle vara en del av och verka för att medborgarna skulle vara fria – inte ofria och styrda av en centralmakt.

 

Fler och fler statsråd börjar arbeta på toppositioner inom näringslivet efter att de har avslutat sin politiska karriär. Har vi fått en ”Statsrådsdemokrati” i Sverige, som inte fanns förr på exempelvis Palmes och Fälldins tid?

– Det är inte riktigt så. Vi har en regel som innebär att man får vänta ett år efter att man varit statsminister eller statsråd med nya uppgifter på ledande positioner i näringslivet. Denna regel är viktig och ser till att personer inte direkt ska kunna gå in i näringslivet och ”utnyttja” sina kunskaper som ledande politiker för att gynna ett visst företag.

På Palmes och Fälldins tid arbetade man ofta med jobb vid sidan om. Riksdagsmannaskapet var mer ett förtroendeuppdrag än vad det är i dag.

Och det gällde även före Palme och Fälldins tid. Numera är riksdagsuppdraget som ett heltidsjobb, förr hade det för många karaktären av ett förtroendeuppdrag på deltid.

 

ABF:s grundare Richard Sandler sa att: ”Inom folkbildningen ska råda mångfald, något annat vore enfald”. Hur ser du på mångfalden och bildningsförbunden i dagens Sverige och i framtiden? Bildningsförbunden och studiedirklar är frånvarande i de utsatta bostadsområdena. Det är 50 procent i skillnad mellan olika bostadsområden när det gäller hur många som röstar.

– Bildningsförbunden står inte tillräckligt för mångfald i dagens Sverige. Som jag nämnt innan är de inte lika aktiva överallt på det viset de var förr. Studieförbunden saknas allt för ofta i de utsatta förorterna där de kanske som bäst skulle ha en uppgift: Att skapa det goda samhället för alla.

 

Hur ska vi värna om mångfalden inom massmedia?

– Den digitala delen kommer mer och mer. Genom att stödja tidningar ekonomiskt – även de som är digitala – så stödjer vi mångfalden.

Public service ska vara självständigt. Staten ska inte skapa kontroll över det fria ordet som public service ska stå för.

Vi bör skriva in massmedias oberoende i grundlagarna. Förslaget från Sverigedemokraterna (SD) i en motion – att man ska kunna döma journalister till böter för att de inte är neutrala och objektiva – bör kastas i papperskorgen.

 

Radion hade från början en folkbildande roll. Hur står det till med detta i dag?

– Jag upplevde under min tid som styrelseordförande i Sveriges Radio inte radion som särskilt folkbildande. Utbildningsradion hade och har dock en folkbildande uppgift. Det får man inte glömma.

Ända sedan jag varit barn har man varnat för ryssen. Är det dags för att varna för kinesen också?

– Ja vi vet att utländska intressen agerade i förra valrörelsen på nätet i syfte att påverka och infiltrera Sveriges folk.

Det måste vi bevaka för att skydda vårt land, så att vi kan ha en fri massmedia och fria medborgare som fritt kan tänka och tycka utan styrning från vare sig ryssar eller kineser eller från några andra länder som har intresse av att infiltrera sig i Sverige.

Undervisning om källkritik i skolan är av största vikt.

Nelson Mandela sa: ”En människa är en människa tack vare andra människor”. I boken skriver du om ditt möte med Nelson Mandela. Vad hände?

– Jag träffade Mandela vid två tillfällen i Zambia innan han blev den förste demokratiska ledaren i Sydafrika.

En gång träffade jag Nelson Mandela i Stockholm.

Hans demokratiska och antirasistiska engagemang var fantastiskt.

 

Hur ser du på relationer i en fungerande demokrati?

– Det är viktigt att de flesta medborgare känner sig engagerade eftersom de ska rösta i valet. Förr betydde sommarens samtal inom familjer och vänkretsar kring det kommande valet långt mer än i dag.

 

Vem var störst i världspolitiken, Olof Palme eller Winston Churchill?

– Winston Churchill som hade en stor roll i att besegra Hitler.

 

Hur ser du på Liberalernas framtid? Är det dags för Liberalerna att gå samman med Centerpartiet?

– Nu överlever Liberalerna valet. Något annat vore en överraskning. Det var aktuellt 1974 med en sammanslagning av partierna. Per Ahlmark var emot och jag stödde honom.

Annie Lööfs parti har blivit mer liberalt. Om Liberalerna mot förmodan hamnar under fyraprocentsspärren så blir det aktuellt att gå samman med Centerpartiet.

 

Flera partier i Sverige säger sig vara liberala. Vad är en sann liberal enligt dig?

– Individens rättigheter och att stå för marknadsekonomi.

”Centerpartiet är liberala”. Absolut. Däremot är det en stark överdrift när Moderater kallar sig för liberaler. Deras intresse för att slå vakt om och utveckla människors rättigheter är inte så stort att de förtjänar att kalla sig liberaler.

 

Råder låg tröskel och högt i tak i Sveriges Riksdag?

– Andreas Norlén är en mycket bra talman. Det var även Björn von Sydow. Talmannen ska inte vara en partiperson som gynnar ett enskilt parti.

 

Vilken bok läste du senast?

– Ulf Lundells bok Vardagar, som innehåller dagböcker.

 

Vem tar du med dig till en öde ö?

– Min fru, som jag är gift med sedan 54 år.

 

Är du rädd för att dö?

– Nej. inte ett dugg. ”Deadline”, det sista kapitlet i min bok, handlar om livets slut.

 

Vem ger du Dagens solros (Ukrainas nationalblomma)?

– Fredrik Malm och Gunnar Hökmark som är eldsjälar för Norrmalmtorgsmötena som äger rum varje vecka och handlar om Ukraina.