Svensk ull – en resurs som slängs
Foto: Gustav Bergman (is.gd/PrrVo5
Svensk ull – en resurs som slängs
I Sverige finns ungefär 600000 får. Det är 35 procent
fler än år 1995. De flesta besättningar är små, upp till 50 djur, och de flesta
fåren är av blandras. Det pris en fårbonde i Sverige kan få ut för sin ull vid
försäljning täcker inte kostnaden för klippningen. I stället bränns den eller
blir till markfyllnad.
2017 producerade svenska får ungefär
1200 ton råull. Av detta togs omkring 400 ton – det vill säga en tredjedel –
till vara och resten slängdes. I stället importerades 220 ton råull, mest från
Australien, Kina och Nya Zeeland, för omkring tio miljoner kronor. Dessutom
importerades 1240 ton kardad ull och garn, från främst Norge samt Peru,
Tyskland och Turkiet, till en summa av 248 miljoner kronor.
Sverige skulle behöva göra som Norge redan gjort – införa
en ullstandard. Utan en sådan är svårigheterna stora vid sortering av
ullfibrer. En kartläggning av svensk får-/ullproduktion och en svensk
ullstandard skulle kunna ge samma ekonomiska utdelning av ullproduktionen som i
Norge.
Miljö, ekologi och klimatförändringar är skäl att i
större utsträckning dra nytta av ullens värdefulla egenskaper. Av den ull som
förädlas i Sverige används det mesta till garn för handstickning, vävning och
tovning, men den skulle också kunna användas i många andra sammanhang.
Flera lätta ullmaterial med hög prestanda är
perfekta till Sportwool, Smartwool och Icebreaker, då ullen har en fantastisk
förmåga att hantera lukt och fukt. Ullen kan dessutom bära vätska med 50
procent av sin egen vikt utan att kyla. Ull med lägre kvalitet och fiberspill
kan utnyttjas inom andra områden, exempelvis till tapeter. Grovull passar
utmärkt till filt, till ljud-absorbenter och isolering. Ull i just
isoleringsmaterial används och produceras världen över, bland annat i England.
Alla delaspekter av ullens användningsområden och värde
bör tas i beaktande. Ett samarbete mellan fårägare, stat och branschföretag
behövs och en bättre information till allmänheten, både om miljöaspekter och
vinsterna av att använda ullen. Ull är en värdig konkurrent till andra fibrer,
inte minst fibrer med olja som bas, såsom polyester, akryl och polyamid.
Vanja
Regnander
Fakta: Ull
Ull är pälsen från många olika djur och har använts sedan
1000-talet. På de flesta platser i världen håller man tamfår, som ger den
vanligast förekommande ullen – fårull – med en mängd olika kvaliteter och
egenskaper: finull, medelfin ull, grovull.
Det finns sammanlagt omkring en miljard får i världen i
ungefär 100 länder. Ull står för två procent av all världens fiberproduktion.
Det är en fiber som både framställs naturligt och bryts ner naturligt.
Svenska tamfår ger ull med olika egenskaper och kan delas
in i tamfår, finullsfår, sveafår och ryafår. En vanlig typ av tamfår är
Gotlandsfåret.
Det finns utöver får också många andra djur i världen som
ger ull, såsom de två kameldjuren alpacka och vikunja samt tamget (ullsort:
kashmir) och angora-get (ullsort: mohair).
I Australien och Nya Zeeland forskar man för att hitta en
väg att öka förståelsen för ullens goda egenskaper och användning.
Källor
till krönika och faktaruta:
Land Lantbruk (29 oktober 2018)
Svenska fåravelsförbundet
Elin Olofsson, SCB
Wåhlstedts Textilverstad, Dala-Floda
Fakta: Lisa
Bergstrand
Lisa Bergstrand är en modeskapare som sedan 10 år arbetar
med att hitta fler användningsområden för svensk ull i just modesammanhang. De
flesta kläder som produceras i dag tillverkas av konstmaterial med många
farliga kemikalier. Tillverkningen leder till utsläpp av mikroplaster i våra
vattendrag.
Lisa Bergstrand vill skapa tidlösa kläder av svensk ull
och helst i svensk produktion.
Det går att lyssna på henne i Ullpodden:
www.ullformedlingen.se/ullpodden
Foto: Niklas Bergstrand / A New Sweden
Vanja Regnander är pensionerad sjukgymnast och sedan barnsben också
fritidsmusiker. Hon har alltid varit mycket intresserad av teknik, vetenskap
och natur. På senare år har miljöintresset blivit allt större, eftersom nästan
allt kan kopplas till vår miljö. Hon vill uppmärksamma sådant som vi ofta inte
får läsa så mycket om i andra medier.