Historiskt presidentval i Colombia

Latinamerika går på tvärs mot utvecklingen i resten av världen. Medan högerpopulister och auktoritära tendenser drar fram som en politisk pandemi i land efter land över stora delar av den övriga planeten så blåser starka vindar åt motsatt håll i ”det andra Amerika”, från Mexiko till Argentina. Brasilien utgör hittills ett nedslående undantag, men allt tyder på att Bolsonaro röstas bort i stundande presidentval där.

Någon renässans för gångna tiders latinamerikanska machovänster med ikoner som Che Guevara, Fidel Castro och Hugo Chavez rör det sig emellertid inte om. Nej, det är betydligt mera intressant än så. Denna gång är också kvinnorna, urfolken och det gröna perspektivet med.

 

I söndagens presidentval i Colombia, med sina 51 miljoner invånare Latinamerikas tredje folkrikaste land, segrade för första gången någonsin en vänsterkandidat. Vänsterekonomen Gustavo Petro erhöll 50,5 procent av rösterna. I sin ungdom var denne småbrukarson gerillasoldat, men tonar numera fram som någon sorts vänsterlutande socialdemokrat med tydliga gröna förtecken. Under Petros tid som borgmästare i huvudstaden Bogotá satsades stort på billig kollektivtrafik, skydd av våtmarker, kvinnojourer, hbtq-personers rättigheter och återkommunalisering av verksamheter. Petros parti heter Colombia Humana (Det mänskliga Colombia) och detta bildade inför presidentvalet tillsammans med ett 20-tal andra rödgröna partier och rörelser valalliansen Pacto Histórico.

Den förnyelse av demokratin som pågår runtom i Latinamerika handlar i hög grad om att de stela och toppstyrda gamla partierna ersätts av lösare koalitioner av mer horisontellt fungerande rörelser. Och när det gamla patriarkala sättet att göra politik på klingar av så tar tidigare underrepresenterade grupper större plats i offentligheten.

 

Ett färskt exempel på detta är Colombias nyvalda vicepresident Francia Márquez. Hon är första afrocolombian och första miljökämpe på denna höga post. Född i djupaste fattigdom lyckades hon tack vare stöd från släktingar utbilda sig till människorättsadvokat och har trots sin relativa ungdom, nyss 40 fyllda, ett långt aktivistliv bakom sig i kampen för social rättvisa och miljöhänsyn. Att kämpa mot multinationella skogs- och gruvbolag för att rädda livsmiljön för fattiga människor, som för sin överlevnad ofta är helt beroende av vad de själva kan odla, är en lika livsviktig som livsfarlig verksamhet. Varje år mördas i Colombia ett par hundra miljöaktivister av ”okända män” med kopplingar till storbolag och drogkarteller och som vanligen undkommer lagens långa – eller kanske snarare korta och korrupta – arm.

Fred, social rättvisa och klimat & miljö utgör grunden i Pacto Históricos valmanifest. Bland de mer konkreta punkterna återfinns sådant som allmän sjukvård, jordreformer, upprättandet av ett jämlikhetsministerium, stegvis införande av medborgarlön, etablerandet av offentligt ägda banker, förbud för fortsatt olje- och gasprospektering och massiv satsning på förnybar energi samt inledande av en försoningsprocess efter det långa inbördeskriget. Höjd förmögenhetsskatt för landets 4000 extremrika personer ska bidra till att finansiera det ambitiösa reformprogrammet.

 

Ett sådant här program utmanar givetvis resursstarka särintressen såväl inom som utom Colombia. USA har militär närvaro i landet och ett partnerskap med Nato har etablerats, säreget nog då Colombia knappast hotas av någon. En militärkupp liknande den som förde Pinochet till makten i Chile 1973 är det dock få som befarar, däremot möjligen kapitalflykt och investeringsstrejker.

Å andra sidan saknar Petro majoritet i parlamentet och kommer därför tvingas föra en ganska försiktig reformpolitik. I bästa fall förbättras levnadsvillkoren för den fattigaste halvan av befolkningen, och därigenom skapas nya marknader för det lokalt förankrade näringslivet, således snarare folkhemsbygge än revolutionär omdaning. Att större delen av Latinamerika nu styrs av rödgröna regeringar ökar naturligtvis förutsättningarna för fördjupat kontinentalt samarbete och minskat beroende av USA.

 

Den politiska tidtabellen i Latinamerika rymmer nya viktiga hållpunkter under de närmaste månaderna. I juli förväntas grundlagskonventet i Chile presentera sitt förslag till ny konstitution och i oktober är det dags för presidentval i Brasilien, där den tidigare presidenten Lula är solklar favorit. Högt på tiden för svenska medier att förbättra sin undermåliga bevakning av det som händer söder om USA.