Kampen mot klimatförändringarna är en feministisk kamp
Runtom i hela världen strejkar och demonstrerar hundratusentals barn, unga och studenter för sin framtid. I täten för kampen går oftast unga kvinnor.”Kanske är det ingen slump att den växande klimatrörelsen bland unga leds av tjejer.”
Foto © Marlin Helene (is.gd/LCZh2k) / CC BY (is.gd/2eaEG2)
Kampen mot klimatförändringarna är en feministisk kamp
MILJÖMAGASINET
Nr 31 • 2 AUGUSTI 2019
Runtom i hela världen strejkar och demonstrerar hundratusentals barn, unga och studenter för sin framtid. I täten för kampen går oftast unga kvinnor.
Den stundande klimatkatastrofen angår oss alla – höjda
vattennivåer, torka och klimatkatastrofer kommer att drabba människor över hela
jordklotet förr eller senare. Men kanske är det ingen slump att den växande
klimatrörelsen bland unga leds av tjejer. För medan klimatlarmet dånar i väst
har klimatkatastrofen redan skördat tusentals offer i andra delar av världen.
Och det är kvinnorna som drabbas värst.
Enligt FN löper kvinnor 14 gånger större risk
att dö i naturkatastrofer än män. Det har till stor del med fattigdom att göra
– av världens fattiga är ungefär 70 procent kvinnor. Eftersom de ofta saknar
ekonomiska och sociala resurser löper de högre risk att dö under en
naturkatastrof och har inte samma möjligheter som män att bygga upp sitt liv
igen efteråt om de väl överlever. Kvinnor utgjorde hela 90 procent av
dödsoffren i översvämningarna i Bangladesh i slutet av 1990-talet. De var hemma
och nåddes inte av larmen. I tsunamikatastrofen i Sydostasien 2004 dog tre
gånger fler kvinnor än män. Att skaffa vatten och ved är oftast kvinnors
uppgifter i fattiga områden. I torkans och ökenspridningens spår blir avstånden
allt längre för dem att kunna skaffa fram livsnödvändiga resurser. Enligt UN
Women Watch lägger kvinnor i utvecklingsländer mellan två och 20 timmar i veckan
bara på insamling av vatten och ved. En siffra som lär öka i takt med att torka
och naturkatastrofer förväntas bli allt vanligare.
Majoriteten av världens klimatflyktingar är
dessutom kvinnor. Att få till en skyddsgrund för klimatflyktingar i migrationslagstiftningen
är en av de viktigaste sakerna vi skulle kunna göra här och nu (om den
politiska viljan fanns i EU:s medlemsländer) för att fler ska kunna finna
trygghet när landområden blir obeboeliga. Men det är samtidigt uppenbart att
det långsiktigt viktigaste är att vi lyckas begränsa klimatförändringarnas
effekter och att vi lär oss klara av att hantera de vi inte kan undvika att de
uppstår.
I rika Sverige leder inte klimatförändringarna till samma
direkta ojämställdhet som i världens fattigare delar. Likväl är
klimatorättvisan tydlig också här – två tredjedelar av Sveriges personbilar ägs
av män och ensamstående män lägger i snitt 30 procent mer pengar på kött än
ensamstående kvinnor. Kvinnor lever således generellt ett betydligt
klimatsmartare liv utan att premieras ett dugg. Klimatförändringar drabbar oss
dock alla lika, oavsett ansvar för förödelsen.
Nu är vi i en situation globalt där miljontals människors, inte minst kvinnors och
barns, framtid måste säkras. Och även om vi i den rika delen av världen inte
står inför samma hot inom den närmaste framtiden som världens fattigare delar
står det klart att det är de med störst makt i samhället som har bäst
förutsättningar att klara sig när samhället förändras. Därför kommer nästa
stora feministiska kamp ofrånkomligen också vara kampen mot
klimatförändringarna.
Klockan tickar och flickor och kvinnor runtom i världen
har inte tid med vår (utsläpparnas) obeslutsamhet. De unga tjejerna som
demonstrerar världen över har tröttnat på att vänta. Nu är det upp till oss att
ta ansvar för deras framtid. Den ligger i våra händer.
Bodil Valero
Bodil Valero (MP) har just avslutat en mandatperiod som ledamot i
EU-parlamentet (2014-2019). Hon var riksdagsledamot 2006-2014 och är utbildad
jurist. Hon har politiskt arbetat med bland annat demokratifrågor, fredsfrågor,
flyktingars och migranters rättigheter och för lagliga vägar in i EU.
