Sverigeresan: Vad finns under ytan?

Den här gången har jag talat med Kjell Andersson från Swedish Coast And Sea Center, SCSC, som höll i och planerade inför Sverigeresan 2022, som hade fokus på vad som finns under vattenytan. Kjell har varit 5 000 timmar under ytan i sitt liv och sökt efter sanningen om hur det står till med vattnet på olika platser.

 

Sverigeresan blev en folkbildningsresa för att söka sanningen om vattnet i dag för att kunna planera för framtiden. Kjell Andersson menar att Sverigeresan gjordes för barnens framtid.

Hans uppfattning är att vi behöver en vattenminister i Sverige. ”Det är dags för det nu” säger Kjell, som brinner för rent vatten till alla.

– Rent vatten till alla är viktigt för hälsan. Och hälsan är den största rikedom en människa kan ha, menar Kjell.

 

Industrin är en miljöbov:

– Industrin har sedan 1800-talet släppt ut mycket stora mängder avloppsvatten till vattendrag. Föroreningar i avloppsvattnet som inte löses i vattnet ansamlas i stora mängder på botten och förändrar där förutsättningen för allt liv. Kraven från miljömyndigheter har med tiden skärpts, vilket har minskat mängden gift som följt med dessa föroreningar.

Om föroreningar som organiska fibrer ansamlas så bryts de så småningom ned, vilket förbrukar syre löst i vattnet. När syret tar slut tar aerobiska bakterier över nerbrytningsprocessen och den kemiska miljön förändras helt. Gaser av svavelväte och metan bildas och bottnarna dör. Förutsättningarna för fisk och fauna försvinner helt.

Dessa ansamlingar av föroreningar syns inte om man inte dyker, och tyvärr så tenderar det att glömmas bort av ansvariga myndigheter och politiker. Industrier läggs ner, men deras föroreningar finns kvar. I vissa av dem finns dessutom stora mängder gifter kvar, som fortsätter att läcka ut i miljön.

Ett antal fiberbankar har identifierats som lämpliga för att fungera som exempel på att problemen måste få en lösning.

 

Örnsköldsviksfjärden:

– Örnsköldsviksfjärden ligger utanför centralorten Örnsköldsvik. Den är i sin helhet bemängd med fiberrika sediment. Mycket höga halter kvicksilver har uppmätts i bottenprov i den inre delen av fjärden. Det tros härröra från ett träsliperi och kemiska medel som användes i denna. Endast 100 meter från den punkt där prov togs av SGU sitter människor och fiskar strömming på försommaren.

 

Köpmanholmen:

– Köpmanholmen har fiberbankar från skogsindustrin. SGU har bedömt att det i en av dem finns 1 500 kilo kvicksilver. Den ligger i anslutning till en hamn som används i dag av stora fartyg som transporterar delar till vindkraftsinstallationer i Norrland. Hur mycket av kvicksilvret som löses ut varje gång en båt anländer vet ingen.

Vinterviken:

– I Stockholm har Vintervikens landområden sanerats så barn kan åter få röra sig på stranden. Gifterna kommer bland annat från Alfred Nobels fabrik som sedan länge är nedlagd. 2019 påpekade SCSC för miljöansvariga i Stockholm att dykare 1991 hade dokumenterat gifttunnor i vattnet utanför badviken. De hade inte undersökt botten och hade inte planerat några åtgärder där. Vår plan var att undersöka om tunnorna finns kvar och om möjligt vad de innehåller.

Gustaf Dahlén uppfann i början av 1900-talet den så kallade AGA-massan. En massa som gjorde att acetylen kunde lagras under tryck utan att explodera. 1917 byggdes en fabrik på Lidingö som bland annat tillverkade dessa tryckkärl med AGA-massan. Ett material som ingick i AGA-massan var asbest och den användes fram till 1970-talet innan det förbjöds. Utanför AGA-fabriken har vi 1991 filmat ”fiberbankar” som inte beter sig som fibrer från organiskt material. Vårt mål är att kartlägga storleken på fiberbanken samt analysera innehållet.

Stockholm har i dag två reningsverk. Bromma och Henriksdal. Planerna är att stänga Bromma och föra över dess avloppsvatten via tunnlar till Henriksdal. 1991 dokumenterade vi stora områden med dödbottnar utanför Henriksdals utsläpp av ”renat” avloppsvatten. Vi vill se om det fortfarande finns en dödbotten och i så fall dokumentera omfattningen och ta prover för analys.

Munksjön:

– Vid Sveriges största dricksvattentäkt Vättern finns ett pappersbruk vid Aspa bruk med områden i Vättern, som har fiberbankar från pappersindustrin.

Munksjö pappersbruk lades ned 2012 efter drygt 100 års produktion. Utsläpp av föroreningar och gifter har skett i Munksjön, som avvattnas till Vättern. Stora mängder fibrer ligger på dess botten – utan åtgärd från ansvariga myndigheter. Munksjön har ingen större cirkulation med strömmande vatten. Det gör att stora mängder föroreningar och gifter ansamlas.

SCSC önskar dokumentera dessa exempel för att ge allmänheten insikt i att stora mängder fiberbankar ligger ansamlade på botten under den glittrande ytan. Att dessa innehåller stora mängder gift och det i dag inte finns lösningar på hur detta ska hanteras. Arbetet måste intensifieras på att minska dessa utsläpp och åtgärder måste fram hur gamla synder ska hanteras. Trycket måste öka på ansvariga politiker och myndigheter. Även om inget syns då det ligger under ytan så måste åtgärder till. Havet renar inga utsläpp av föroreningar, det bara ackumuleras.

 

Mittuniversitetet:

– Mittuniversitetet arbetar med att utveckla en ”probe” för att mäta kvicksilver direkt på samt i fiberbankar. Tanken är att vi även förser dem med prover från ovan områden så de får riktigt material att använda till sin forskning.

 

Målbild för en dokumentär:

– Under uppbyggnaden av Sveriges välstånd under 1900-talet har industrin utvecklat produkter där våra naturtillgångar i stor utsträckning använts. Tyvärr så var miljökunnandet inte lika bra som i dag hos myndigheter och industri. Därför har stora mängder föroreningar och gifter som biprodukter från tillverkningen hamnat i naturen. De som hamnat på land har varit synliga och stora resurser och åtgärder har vidtagits för att ta hand om detta. Tyvärr så har ofta lösningen till ett avfallsproblem varit att dumpa det under vattenytan i åar, sjöar och hav. I och med att det inte syns så har incitamentet för att vidta åtgärder för att minimera dess påverkan på vår miljö varit låg. Vi som dyker ser dock dessa synder och även hur omgivande växt och djurliv påverkas.

Vi vill med en dokumentär sprida kunskap om gamla industrisynder under ytan med förhoppning att resurser ställs till förfogande för att vidta åtgärder för att minimera påverkan på vår natur.

Tanken är att det ska gå till så här:

Ta fram och sammanställa data på fiberbankar. Omfattning och typ av föroreningar så vanligt folk förstår. Kanske också för tunnor.

Välja exempel Örnsköldsvik, Köpmanholmen, Sundsvall, Stockholm och Munksjön.

Visa med filmer hur dessa förorenade områden ser ut i dag och bedöma vilka risker som finns med dem (helst av experter). Visa också hur det skulle kunna se ut utan föroreningar. Eventuellt publik inbjudan till lokala politiker, myndigheter och allmänhet.

Intervjua berörda lokala myndigheter (Kommun, länsstyrelser) om hur de ser på dessa exempel. Vilka är deras framtida planer med dessa och vilka hinder ser de för att kunna lösa problemen? Vad behövs för att de ska kunna vidta lämpliga åtgärder?

Göra en dokumentär om detta, gärna med förslag till politiker och myndigheter på nationell nivå med exempel på lämpliga åtgärder.

 

Kjell Andersson menar att det handlar om att folkbilda människor om hur det står till med vårt vatten. Han menar att det är viktigt med insikt innan man har en åsikt.

– Kunskap är inte lyx. Nästan en miljard människor får inte rent vatten i världen varje dag, det vill vi ändra på. En bra början är att starta i Sverige lokalt. Därför var Sverigeresan ett passande namn på det vi gör, avslutar Kjell Andersson med glimten i ögat.