Klimatpolitiken – för litet och för sent

I förra veckan kom Klimatpolitiska rådets rapport, en utvärdering av hur regeringens åtgärder och styrmedel harmonierar med Sveriges klimatmål. Det är den tredje rapporten som rådet har tagit fram sedan det bildades. Liksom i de tidigare rapporterna konstateras att med den politik som nu gäller och de åtgärder och styrmedel som är beslutade kommer inte klimatmålen att uppnås.

Vilka är då Sveriges klimatmål? Riksdagen har lagt fast ett klimatpolitiskt ramverk, en klimatlag och klimatmål. I beslutet ingick också bildandet av det Klimatpolitiska rådet, ett fristående expertorgan vars uppgift är att utvärdera regeringens politik i relation till klimatmålen. I de fall regeringens politik inte anses leda till att klimatmålen kan nås ska förslag på åtgärder läggas fram. Senast år 2045 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp för att därefter uppnå negativa utsläpp. Målet innebär att utsläppen av växthusgaser från svenskt territorium ska vara minst 85 procent lägre 2045 än 1990. De kvarvarande utsläppen ner till noll kan uppnås genom så kallade kompletterande åtgärder. Dessutom finns ett antal delmål angivna fram till 2045, bland andra att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent 2030 jämfört med 2010.

En brist i det klimatpolitiska ramverket är att det saknar koppling till en koldioxidbudget, alltså hur mycket koldioxid utsläppen i Sverige kan uppgå till för att åtagandena i Parisöverenskommelsen ska uppfyllas och i relation till de globala utsläppsvolymer som FN:s klimatpanel anger att vi behöver hålla oss inom. Enligt den koldioxidbudget för Sverige, som Kevin Anderson tillsammans med ett par forskarkollegor har tagit fram, behöver Sverige vara nere på nettonollutsläpp omkring 2035. Det innebär att de tidsperspektiv och de mål som gäller i det klimatpolitiska ramverket med stor sannolikhet inte leder till utsläppsminskningar som krävs för att vi ska uppfylla våra åtaganden i Parisöverenskommelsen. En studie visar att om Sverige utgår från det klimatpolitiska ramverkets mål och tidsperspektiv så kommer den koldioxidbudget som står Sverige till buds att överskridas minst dubbelt och kanske till och med uppåt tre gånger.

Klimatpolitiska rådet utgår i sin utvärdering från målen i det klimatpolitiska ramverket, vilket också är deras uppdrag. Trots detta konstaterar alltså rådet att regeringens politik inte alls räcker för att klara de beslutade målen. Rådet lyfter i årets rapport fram att det finns ett ”möjlighetsfönster”. Man syftar då på de på de stora satsningar som nu många länder gör för att få fart på ekonomin igen efter coronapandemin. En uppföljning som FN-organet UNEP har gjort visar att Sveriges satsningar är långt under vad till exempel Norge och Danmark satsar. Klimatpolitiska rådet konstaterar att av de satsningar som görs i det framlagda ekonomiska krispaketet är gröna satsningar endast omkring 10 procent. Alldeles för litet, menar rådets ordförande Johan Kuylenstierna.

Investeringar kommer att krävas inom ett antal områden om klimatmålen ska kunna klaras. I sin presentation lyfte därför Cecilia Hermansson, vice ordförande i rådet, fram vikten av att den ekonomiska politiken genomsyras av klimatmålen. Så är det inte i dag. Hon anser att hela det finanspolitiska ramverket behöver ses över och förde även fram andra förändringar som rådet anser behöver göras inom det finanspolitiska området.

I april ska regeringens infrastrukturproposition föreläggas riksdagen. Eftersom den avser tiden fram till 2037 är det viktigt att den har en inriktning som bidrar till att klimatmålen kan nås. Rådet konstaterar i sin rapport att Trafikverkets inriktningsunderlag för den kommande infrastruktruplaneringen inte är i överensstämmelse med de investeringar och den omställning av transportsektorn som klimatmålen kräver. Infrastrukturpropositionen behöver därför baseras på ett bättre underlag.

Rådet lyfter också risken med att regeringen förlitar sig mycket på reduktionsplikten och det så kallade bränslebytet för att klara transportsektorns klimatmål att minska utsläppen med 70 procent till 2030. Det innebär att en allt större andel biodrivmedel ska blandas med bensin och diesel. Här är nog tvivlen ännu större än vad rådet framhåller. I det tidsperspektiv som en koldioxidbudget ger Sverige, alltså fram till 2035, så orsakar skogsbaserade biodrivmedel lika stora utsläpp som fossila drivmedel.

Utmaningarna blir alltså allt större när tiden går och alltför litet görs för att minska utsläppen. Klimatlagen anger att nuvarande och framtida regeringar ska föra en politik som utgår från klimatmålen. Klimatpolitiska rådets rapport visar att den nuvarande politiken inte är i linje med klimatmålen. Tidsfönstret blir allt mindre för att Sverige ska uppfylla gjorda åtaganden i Parisöverenskommelsen. Den kommande infrastrukturpropositionen, vårbudgeten och höstbudgeten måste visa att politiken inom alla områden skärps så att det skapar engagemang och framtidstro inte minst hos våra barn och ungdomar.