Politikern med fokus på klimatet

Pär Holmgren (MP), som är EU-parlamentariker, besökte Husqvarna lördagen den 2 april.

Lokalen i Husqvarnas stadshotell var nästan fullsatt när vi träffades. På en av stolarna satt jag för Miljömagasinet.

Temperaturen var god i möteslokalen – det märktes att Pär Holmgren är populär. Nästan varje mötesdeltagare hade en fråga efter Pärs föreläsning, ett bevis för att intresset för klimatfrågor är stort.

Pär Holmgren är före detta meteorolog och numera yrkespolitiker. Han står därmed med ett ben i vetenskapen och ett ben i politiken. Han brinner för klimatfrågorna och är en eldsjäl som står upp för sina åsikter, som bygger på insikter. Han vill bygga broar mellan vetenskapen och politiken för att skapa en klimatsmart värld. I det sammanhanget har EU:s roll och arbete stor betydelse.

Här kommer min intervju med Pär Holmgren.

 

 

Vem är du – kort presentation?

– Mitt namn är Pär Holmgren och jag är sedan 2019 EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna. Här arbetar jag oavbrutet med klimatfrågan i miljöutskottet och jordbruksutskottet. Men jag är ganska ny inom politiken. Min bakgrund har jag som meteorolog och klimatexpert och jag har arbetat på Sveriges Television, som frilansare och senast på Länsförsäkringar AB med riskanalys.

 

Carl von Linné anses vara den mest kända svensken. Vad kan vi lära oss av vad han stod för när det gäller i arbetet för att skapa en klimatsmart värld?

– Som Uppsalabo är jag så klart enormt imponerad av den generationens vetenskapsmän, även Anders Celsius. De var verkligen pionjärer och gick före. De hade dessutom den i dag rätt sällsynta kombinationen av att både vara experter och ha en tvärvetenskaplig förståelse.

I dag behöver vi mer av både tvärvetenskap och populärvetenskap för att exempelvis förstå innehållet i FN:s klimatpanels rapporter och för att ha både kunskap och klokskap för att från och med nu fatta de rätta politiska besluten för att ställa om vårt samhälle i en långsiktigt hållbar riktning.

 

Det så kallade Parisavtalet talas det mycket om i klimatdebatten. Vilka mål beslutades om i det sammanhanget? Vilka mål är uppnådda respektive inte uppnådda?

– Det övergripande målet är att hålla den globala uppvärmningen väl under två grader, med sikte på 1,5 grad. Det är vad man sedan hoppas ska räcka för att undvika alltför farliga konsekvenser. Vi har nått 1,2 grader, och om inget helt oväntat inträffar når vi 1,5 grader om cirka tio år.

 

Vilka viktiga beslut fattades i höstas vid FN:s klimatmöte i Glasgow? Hur långt har man kommit i verkställigheten?

– De två viktigaste slutsatserna, tycker jag var för det första att alla länder i ett gemensamt uttalande konstaterar att den globala uppvärmningen främst beror på vårt överutnyttjande av fossil energi; olja, naturgas och kol.

Det var faktiskt första gången som länderna lyckades komma överens om en sådan skrivelse.

Det andra är att länderna i slutet av mötet kom fram till att alla länder behöver höja sina ambitioner. Det går framåt, men det går för långsamt, och snart kommer det att vara för sent för att lyckas med Parisavtalet.

 

Du menar att det krävs mer samarbete mellan politiken och vetenskapen. Hur ska vi få det inom EU?

– Ja, egentligen tycker jag nog att forskningen har blivit bättre på att anpassa sitt språk och sina slutsatser för att människor ska förstå. Kommunikationen från FN:s klimatpanel IPCC har blivit allt tydligare med åren. Så egentligen finns det inte något ytterligare för politiken att begära. Vi har forskningen på pränt, nu måste den bli gällande och ligga till grund för den politik vi driver. Där har politiken en lång väg kvar, tyvärr.

På EU-nivå handlar det om vilka röster som blir hörda. Alltför länge har industrins lobbyister fått sätta agendan. Det har varit pengar som har talat – inte forskningsrapporter eller vetenskapliga slutsatser. Där behöver såklart även regelverk kring lobbyism förändras, men även vilka företrädare som bjuds in till utskotten här i EU-parlamentet, och vilka som representeras i kommissionens expertgrupper.

 

Hur lever du själv för att vara en klimatsmart medborgare? Hur ska vi få medborgarna att ta mer personligt ansvar när det gäller klimatfrågor?

– Alla kan göra något, men det är viktigt att komma ihåg att politiken måste ändra systemen. Därför blev jag politiker, inte för att komma med individuella pålagor. Visst kan vi dra ner på vårt flygande exempelvis – det måste vi göra, jag själv flyger inte alls.

Men samtidigt flög det tusentals tomma flygplan mellan EU:s
flygplatser under pandemin. Det är ett slag i ansiktet på alla de som anstränger sig. Och där måste politiken komma in.

Det gäller även jordbruket, där pengarna inom EU:s jordbrukspolitik måste riktas om till att gynna ekologiskt, närproducerat och vegetabiliskt. Men alla kan försöka dra ner på sin köttkonsumtion också. Jag själv är vegetarian. Men det måste bli billigare och lättare för fler att bli det.

 

Kan folkbildning och kultur vara redskap för att få en mer klimatvänlig värld?

– Absolut. Jag har skrivit många böcker genom åren, främst populärvetenskapliga böcker. Det är ett av flera sätt att höja folkbildningen, vilket behövs för att vi ska kunna ha en debatt kring vad vi ska göra för att ställa om till en hållbar värld. Har vi inte en hållbar utveckling får vi ett ohållbart samhälle.

 

Vad kan vi lära oss av Greta Thunberg?

– Att världen förändras av de som engagerar sig. Och det är inte bara vi politiker som kan förändra världen. Blir vi tillräckligt många, en kritisk massa, av människor som gör något så kan vi lösa det här. För lösningarna finns, det är inte för sent. Men det ser mörkt ut. Och Greta Thunberg är väldigt bra på att hålla den balansen. Alla som inte är ärliga med de enorma utmaningar vi står inför ljuger.

 

Demokrati är vi – inte ni. Hur ska vi få ett mer demokratiskt EU?

– Demokratin måste försvaras och demokratiseras. Hela tiden, av alla. Och alla måste förstå, inte minst vi politiker, att demokratin är hotad. Glömmer vi att demokratin sker varje dag, i alla rum, hela tiden – inte bara vart fjärde, eller femte år när vi lägger vår röst i valurnan kommer sakta men säkert förtroendet för våra institutioner att urholkas och demokratin successivt att nedmonteras.

Inom EU ser vi skräckexempel på länder där demokratin är allvarligt hotad. Det borde föranleda eftertanke för alla. Där ser vi hur snabbt det kan gå. Demokratin måste värnas hela tiden.

Jag tror också att medvetenheten måste bli större om att EU också är vi alla. Inte bara vi folkvalda Europaparlamentariker. Utan EU är alla 450 miljoner invånare som har valt regeringar och parlamentariker att företräda folket i EU:s institutioner. Då måste ansvar utkrävas. Och vi måste granskas.

 

Du har skrivit en bok. Vad är titeln på den? Vad handlar den om?

– Jag har skrivit, eller varit medförfattare, i närmare 20 böcker. Den senaste jag skrev kom 2019 och heter Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt – och lite till. Den handlar om hållbarhetsfrågorna, de utmaningar vi står inför, och även om varför vi inte gör det vi egentligen vet att vi måste göra. Varför vi stannar kvar i ett system som sakta men säkert försämrar förutsättningarna för liv på jorden och förstår allas vår framtid.

 

Kan boken bli en studiecirkel?

– Självklart. Även flera av mina tidigare böcker har använts i studiecirklar.

 

Vem tar du med till en öde ö?

– Svår fråga, möjligen Fredag, om inte hen redan är på ön.

 

Vilken bok läste du senast?

– Jag läser många böcker. Just nu Under the Sky We Make: How to Be Human in a Warming World, av Kimberley Nicholas, innan dess läste jag Om tiden och vattnet: En berättelse om vår framtid, av Andri Snær Magnason.

 

Vad gör du om tio år?

– Det beror så på hur världen utvecklas under detta årtionde. 2020-talet är verkligen avgörande för både klimatet och den biologiska mångfalden.

Jag hoppas slippa ge mig ut på en ”Vad var det vi sa?”-turné under 2030-talet.

 

Vem ger du Dagens ros?

– Alla fantastiska ungdomar som jag möter i olika sammanhang, med kunskap, energi och engagemang. De som verkligen förstår vilka utmaningar vi står inför, och kämpar så hårt för sin framtid. Min generation borde så klart ha gjort mycket mer, redan för länge sedan.