Förberedelsetiden för klimatpolitiken är ute

Replik på Oskar Rickardssons ledartext ”Välfärd och klimat hör ihop” i Miljömagasinet nr 31.

När vi talade miljöpedagogik på Stockholms Lärarhögskola 1973 använde vi en sammanfattande fras för läget: ”Klockan är fem i tolv för miljön”. Möjligen var denna fras lånad från FN: s första miljökonferens 1972 i Stockholm. Sedan dess har jag undrat hur länge klockan kan stanna på fem i tolv. Eftersom detta är en liknelse så är det teoretiskt möjligt att summan av alla framsteg och bakslag för människans ekologi sedan 1972 skulle kunna vara noll. I så fall skulle vi ha stabiliserat miljöbomben …

Claes Möre har länge undrat hur länge klockan kan stanna på fem i tolv.
Foto: Morgan D / CC BY-SA )

I dessa yttersta coronatider, när en stor del av världens tillverkning och transporter stängt ned så pass att luften börjat klarna även i de mest hopplösa storstäder; himmelen befriats från kondensstreck och själva jordskorpan slutat vibrera i något vi trodde var normal utsträckning och alla vet att livet ändå kan gå vidare i medelklassvärlden, frånsett de som dött i covid-19. Nu ser många människor, främst idealister, men även kapitalister möjligheten till en sundare omstart av både industri och transporter.

I Miljömagasinet, 31/7 2020, tror Oskar Rickardsson att vi inte kommer att kunna klara klimatet om inte folkhemmet först restaureras 100-procentigt. Folkhemmet är mitt ord för den extremt långt gångna välfärd Rickardsson tror att Sverige (världen?) skulle kunna få på mycket kort tid. ”Mycket kort tid” bör noteras därför att klockan redan slagit tolv för klimatpolitiken, som jag uppfattar det. Detta är jag inte ensam om. Jag kan bara se att två konstruktiva, globala klimatalternativ återstår:

1. Allt närings- och myndighetsliv avsätter tillräckligt med resurser, inom några få år, för att fasa ut fossila bränslen inom några årtionden. Detta är den billigaste lösningen. Den har beräknats kosta någon procent av jordens BNP.

2. Allt närings- och myndighetsliv avsätter tillräckligt med resurser, efter några år när katastrofskadorna ökat betydligt, för att fasa ut fossila bränslen inom några årtionden. Detta är en dyrare lösning.

De kostnadsalternativ jag uppger ovan, har jag läst mig till, i mer än en källa, i den seriösa klimatdebatten.

När vi nu ser hur löften om en mer miljövänlig återstart efter epidemin förfuskas av både Sverige och EU förstår vi att inte ens denna massdöd i covid-19 är tillräcklig för att motivera en ekologiskt hållbar omställning. Enligt Johns Hopkins universitetet har nästan 204 000 människor dött i Europa och 490 000 i resten av världen (troligen underrapporterat).

Som land måste vi nu agera mer på europeisk nivå och globalt om inte temperaturhöjningen ska bli mer än + 2 C. Sannolikheten för att jättelika folkvandringar på grund av klimatet ska komma i gång på allvar ökar nu när

1,5-gradersmålet troligen är förlorat. Folkvandringarna kommer troligen att kräva betydligt fler liv än covid-19 om inte förorenarna betalar snart.

De rika förorenarna bör vid det här laget ha lärt sig att massdöd bland ”vanligt folk” leder till sänkning av hela ekonomin.

För övrigt är det fatalt att hypotesen att inbördeskriget i Syrien orsakats av en torka som gjort en halv miljon syrier till internflyktingar inte utforskats mer. Den tycks ha förblivit en hypotes.