Ukrainas sak är Västeuropas

När pandemin tog fart 2020 beskrev många europeiska regeringar kampen mot viruset som att man befann sig i ”krig”. I dag, med tanke på den aggression som utspelar sig vid den rysk-ukrainska gränsen, finns i stället en rädsla för ett riktigt krig.

Eivor Karlsson.

Till skillnad från den gamla rysk-ukrainska konflikten från 2014 ser man på den dagsaktuella krisen i Ukraina som ett hot som även angår Västeuropa. Då, sommaren 2014, när den ryska militära upprustningen accelererade, hade västeuropéerna stått mer passiva.

 

Många i Västeuropa trodde att om det skulle bli ett framtida ”kallt krig” skulle det komma att utspela sig mellan USA och Ryssland eller mellan USA och Kina. Nu börjar det bli annorlunda. Fler och fler tar till sig att Ukraina är ett europeiskt land under hot. En växande opinionsenighet som Putin kanske inte hade räknat med.

En studie som genomförts i slutet av januari av tankesmedjan ECFR (European Council on Foreign Relations) visade att en majoritet av de tillfrågade i sju länder i Västeuropa trodde att Ryssland under 2022 kommer att invadera Ukraina. Det framgick också att över 50 procent av de tillfrågade ansåg att Nato och EU är de bäst lämpade organisationerna att försvara Ukraina vid en eventuell invasion.

 

I enkäten tillfrågades totalt 5529 personer från sju europeiska länder om säkerhetsläget i Europa. På frågan, ”mycket troligt/troligt” svarade de tillfrågade personerna så här: Sverige 52 procent, Polen 73 procent, Rumänien 56 procent, Frankrike 51 procent, Tyskland och Italien 51 procent, Finland 44 procent. Invånarna i dessa länder utgör nära två tredjedelar av EU:s befolkning.

Sedan Sovjetunionens upplösning har Ryssland sökt efter en ny, egen identitet. Den som leder sökandet är den förre KGB-aren och nuvarande presidenten Vladimir Putin. Hans ambition är att placera sig själv som en spelare på den politiska arenan. Genom att framkalla och utveckla Ukrainakrisen har han lyckats. Men till vilken nytta?

 

Ryssland annekterade Krim 2014 och har mobiliserat längs Ukrainas gränser. Dessutom har Putin utfärdat en skarp varning – ett ukrainiskt medlemsskap i Nato accepteras inte av Kreml. Ryssland anser att länderna i Nato är ett hot, medan västländerna pekade på de ryska trupperna vid gränsen till Ukraina är det enda hotet.

EU och Nato enades om ett samordnat svar på det kravbrev som utrikesminister Sergej Lavrov skickade till Sverige, Finland och andra OSSE-länder. Lavrov ville ha individuella svar i ett försök att få fram en bild av oenighet. Men västländerna nappade inte på den kroken utan påpekade att alla länder är suveräna att ta sina egna beslut. Och deras beslut blev alltså att skriva ett gemensamt svar.

I brevet frågade Lavrov hur länderna ställde sig till den tidigare uppgörelsen om att inget land ska stärka sin säkerhet på ett annat lands bekostnad. Detta anser Ryssland att Nato gör genom att ta in östeuropeiska länder som nya medlemmar.

 

Väst delar inte synen utan framhåller att Natos utvidgning österut inte hotar Rysslands säkerhet. Nato och EU uppmanar Ryssland till fortsatt dialog.

Om Ukraina fortsätter att utveckla sin demokrati med fria medier, oberoende och starkt rättsystem och mänskliga rättigheter utgör den utvecklingen ett hot mot Ryssland eftersom ryska medborgare kan följa efter. Det är så Putin resonerar.

Men frågan är hur långt Putin är beredd att gå. Nu framstår han som en krigshetsare, men det återstår att se hur han agerar om det verkligen bränner till. Han behöver ett tydligt skäl för att gå in i Ukraina. Det kan han i och för sig åstadkomma genom någon sorts angrepp ”under falsk flagg” i någon av de rysktalande provinserna. Men vågar han sig på något som så lätt kan genomskådas och leda till omfattande restriktioner?

 

Ryssland har mobiliserat stora styrkor, och många bedömare i Väst tror en invasion kan vara nära förestående. Intensiva diplomatiska försök görs för att situationen ska få en fredlig lösning, men resultaten hittills är klena och osäkerheten är fortsatt stor.

Dialog är bra, men ett krig kan ändå startas utan förvarning. Vi vet inte om eller när vi kan ha ett nytt krig i det i grunden fredliga Europa. Men vi vet att Europas folk vill ha diplomati, inte krig. Det borde få de makthungriga männen i Kreml att besinna sig.

 

 

Social Media Auto Publish Powered By : XYZScripts.com