Orädda städer förändrar världen

Är det kört för demokratin? Tvingas vi acceptera en samhällsutveckling alltmer formad av resursstarka lobbyister, megakoncerner, kinesiska statsfonder och annan maktutövning bortom demokratisk kontroll?

När folkvalda inte orkar stå upp mot mäktiga särintressen och försvara allmänintresset så får vi företeelser som ”perversa subventioner”, som det kallas när skattekronor används till att subventionera skadlig verksamhet. Exempelvis är de årliga globala subventionerna av fossilsektorn alltjämt betydligt större än de offentliga understöd som kommer förnybar energi till del.

 

Handels- och investeringsavtal som försvårar införandet av skärpt miljölagstiftning utgör ett annat exempel på hur demokratin avlövas på beslutsmakt. Kanske inte så konstigt att uppgivenhet griper omkring sig i vår tid och att allt färre känner lust att engagera sig i politiska partier vars främsta funktion numera tycks vara att förvalta det andra, de verkliga makthavarna, gestaltar.

Sänker vi oss från den nationella – och övernationella – nivån ner till regioner och kommuner så ter sig emellertid bilden inte längre lika dyster. Här ser vi tvärtom hur demokratin tar tillbaka terräng från marknaden. I rapporten The future is public (2019) från Transnational Institute i Amsterdam dokumenteras framgångsrika återkommunaliseringar av sådant som energi, vattenförsörjning, bostäder och avfallshantering från 2400 kommuner i 58 länder.

På den lokala nivån lyckas gång på gång allmänintresset besegra resursstarka särintressen. Ett färskt exempel är den lokala folkomröstningen i Berlin i september om återkommunalisering av de 243000 lägenheter som häromåret såldes ut till multinationella fastighetsbolag. Initiativtagarna lyckades samla in erforderliga 170000 namnunderskrifter för att få till stånd en folkomröstning, och i denna röstade 58 procent för återkommunalisering.

 

En ny kaxighet gror bland världens lokalpolitiker. New Yorks dåvarande borgmästare, Bill de Blasio, tog 2018 initiativ till att stämma fem av världens största oljebolag för deras klimatpåverkan och han yttrade då ”vi tar striden direkt till dem som känt till konsekvenserna och medvetet misslett allmänheten för att skydda sina vinster”. De klimatsatsningar som sjösatts på många håll i kommun-USA är ofta avsevärt mera ambitiösa än det som hittills åstadkommits på nationell nivå.

Och detta gäller också på många andra håll i världen, inte bara på klimatpolitikens område utan det kan också handla om sådant som skydd av allmänningar och kamp mot skövling av lokala naturresurser. Amsterdam har som första stad i världen beslutat sig för att stegvis börja tillämpa den tillväxtoberoende ekonomiska modell som den brittiska nationalekonomen Kate Raworth utvecklat i sin bok Donutekonomi och som syftar till att tillgodose grundläggande mänskliga behov utan att de planetära gränserna överskrids.

 

Givet att samtliga kontinenter utom Antarktis består av kommuner, så uppstår en betydande förändringskraft när många lokalpolitiker runtom i världen börjar dra åt samma håll. 2004 bildades den världskommunala organisationen United Cities and Local Governments, en sorts Förenta kommunerna med huvudkontor i Barcelona. Hemsidan åskådliggör med stor tydlighet hur mycket grönare, kvinnligare och medborgarnära den här internationella organisationen är jämfört med dinosaurier som IMF, WB, WTO, OECD med flera.

Barcelona har blivit något av huvudort för den nya radikala municipalistiska rörelsen. Staden styrs sedan 2015 av en nydanande medborgarplattform under ledning av borgmästaren Ada Colau. Hon blev känd för en bredare allmänhet när hon efter finanskrisen 2008 ställde sig i spetsen för kampen mot massvräkningar av hyresgäster.

 

Liknande plattformar bortom det traditionella partiväsendet har kommit till makten i en rad kommuner runtom i Sydeuropa och Latinamerika. Jämställdhet, platt organisation med inslag av direktdemokrati, rotationsprinciper och lönetak för förtroendevalda där överskjutande arvoden går till allmännyttiga ändamål hör till sådant som utmärker dessa nya plattformspartier. Agendan är rödgrön med tydligt fokus på miljöutmaningarna och de växande klyftorna men utan -ismer och dogmer, öppna tematiska arbetsgrupper driver på politikutvecklingen.

Den som vill fördjupa sig mer i detta rekommenderas en nyutkommen antologi betitlad Orädda städer – en guide till den globala municipalistiska rörelsen (Lode förlag, 2022).