Svag inledning på valåret

Vi står inför ett val-år med en minst sagt oklar politisk situation. Polariseringen mellan partierna ökar samtidigt som två partier riskerar att hamna utanför riksdagen. Kommer den politiska debatten att fastna i de kortsiktiga, dagsaktuella frågorna, eller kan partierna ta sig samman och presentera visioner för en politik de kommande decennierna?

 

Den första partiledardebatten 2022 var inte direkt upplyftande. I stort sett var det bara de ämnen som är uppe för dagen som togs upp: brottsligheten, den militära hotbilden, elkrisen och så förstås coronapandemin. Att vi står inför en hotbild av en helt annan karaktär och magnitud kom över huvud taget inte upp, nämligen klimatkrisen.

Den kommande mandatperiodens politiska beslut och åtgärder kommer att bli avgörande för Sveriges möjligheter att uppfylla åtagandena enligt Parisavtalet och vara klimatneutralt 2035. Den politik och de åtgärder som gäller i dag räcker inte ens för att klara klimatpolitiska ramverkets klimatmål, trots att tidsperspektivet där är till 2045.

 

Inför World Economic Forums, WEF:s, digitala konferens i veckan, publicerades Global Risks Report 2022. En rapport som utges årligen och som tar upp risker inom fem områden, ekonomiska, miljömässiga, geopolitiska, sociala och teknologiska. Experter på riskhantering, ledande personer inom affärsvärlden, regeringar och civilsamhället står för bedömningarna som görs för tre tidsperspektiv, de närmaste två åren, två till fem år och fem till tio år.

På kort sikt anses extrema väderhändelser utgöra det största hotet, med misslyckade klimatåtgärder – climate action failure – på tredje plats. På medellång sikt är misslyckade klimatåtgärder högst upp bland riskerna och extrema väderhändelser som nummer två. Samma ordning mellan de två gäller även på lång sikt och då har risk för förlorad biologisk mångfald kommit på tredje plats. På fjärde plats ligger kris för naturresurser.

 

Vi ser alltså att klimatkrisen och dess konsekvenser pekas ut som de dominerande riskområdena inte bara på längre sikt, utan även de närmaste åren. Notervärt är också att naturresurser lyfts fram som ett riskområde.

Den politiska debatten i Sverige har i dag ett annat fokus än det som framkommer i WEF:s riskrapport. Visionerna om samhällets utveckling på längre sikt lyser helt med sin frånvaro. Den första klimatpolitiska handlingsplanen, som togs fram 2019, fick stark kritik av klimatpolitiska rådet. En vision saknas om det övergripande målet att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Tidsplan saknas för de åtgärder som anges i handlingsplanen, liksom bedömningarna vilka effekter de har på utsläppen av växthusgaser. Kort sagt, det saknas såväl vision som handlingsplan för den omställning Sverige står inför. Klimatpolitiska rådet pekar även på att området styrning och ledarskap är närmast osynligt i handlingsplanen. Ett påpekande som är viktigt inte minst med tanke på den avreglering som har skett i Sverige sedan början av 1990-talet.

 

Den regeringskonstellation som blir resultatet av valet i september behöver driva en politik som leder till ett klimatneutralt Sverige. Formuleringen att Sverige ska bli ”världens första fossilfria välfärdsland” i regeringsförklaringen 2017 förpliktigar. Vi har, senast under förra året, sett hur klimatförändringen leder till allt värre väderkatastrofer. Oron bland alla dem som är engagerade i miljö- och klimatorganisationer växer.

 

Den nyligen publicerade Global Temperature Report 2021 från Berkley Earth visar hur tidsspannet minskar för att vi globalt ska kunna hålla oss inom hållbara klimatgränser. Med den utveckling vi har nu visar rapporten att redan 2033 blir temperaturhöjningen 1,5 grader jämfört med förindustriell tid och 2 grader kommer att uppnås omkring 2060.

De dagsaktuella frågorna behöver naturligtvis tas upp och hanteras. Men med en global temperaturutveckling, som visar att redan om drygt 10 år kan vi få en temperaturhöjning på 1,5 grader, måste fokus för alla partier vara en politik som minskar Sveriges utsläpp av växthusgaser. En politik med tidsangivna åtgärder som får effekt redan kommande mandatperiod. Det är bråttom.