Extremvädren chockerande

Sommarens extremväder visar att klimatkrisen drabbar oss nu och inte är något som vi kan planera för att åtgärda de kommande decennierna, om 10, 20 eller 30 år. Det började i västra USA och Kanada med temperaturrekord, torka och svårsläckta bränder. Temperaturer upp emot 50 grader uppmättes i samhället Lytton i Kanada, fem grader högre än tidigare temperaturrekord. Bränderna var så våldsamma och spred sig så snabbt att människor fick lämna sina hem utan att hinna ta något med sig. Många människor omkom. Och de höga temperaturerna och bränderna fortsätter.

Samtidigt drabbas även östra Sibirien av mycket höga temperaturer och svårsläckta bränder. Röken från bränderna sprider sig till städerna i området och gör det svårt att vistas utomhus. Långvariga torrperioder skapar stora problem även i Mellanöstern och Nordafrika, från Iran till Algeriet. Dåliga skördar och allt större problem med tillgång till vatten är konsekvenserna. För ett land som Jemen är läget katastrofalt.

I andra delar av norra halvklotet är det enorma skyfall som leder till översvämningar, bortspolade hus och förstörd infrastruktur. I västra Tyskland och Belgien har hittills över 190 personer hittats döda. Hundratals saknas fortfarande. Skyfallen spred sig sedan till andra länder som Schweiz, Österrike och Tjeckien.

Längre österut i centrala Kina, Henanprovinsen, orsakade de enorma regnmängderna att tunnelbanan översvämmades och vattnet nådde människor upp till axlarna innan de kunde räddas. Åtminstone 50 människor omkom och omkring 400 000 fick evakueras från sina hem.

I Indien orsakade häftiga monsunregn jordskred som har orsakat att över minst 136 människor omkommit. Många saknas fortfarande.

Klimatforskare har sedan lång tid tillbaka visat att ett allt varmare klimat leder till häftigare oväder, perioder av långvarig torka i vissa delar av världen, större nederbörd i andra delar och kraftigare orkaner. Det som har överraskat forskarna är att redan nu, vid 1,2 graders global uppvärmning, uppträder sådana extremväder. Dessutom att de sker på norra halvklotet. Ofta har vi fått höra att det är utvecklingsländerna på södra halvklotet som kommer att drabbas först. Och visst drabbas dessa länder hårt redan i dag av orkaner, torka, skyfall och havsytehöjningen. Men sommarens händelser visar att även länder på norra halvklotet drabbas och kommer att drabbas av allt högre temperaturer i takt med fortsatta utsläpp av koldioxid.

Orsaken till dessa extremväder anser forskarna finns i Arktis. I takt med att havsisen smälter i Arktis blir temperaturskillnaderna mindre mellan ekvatorn och Arktis. Det påverkar jetströmmarna som saktar in och meandrar i vågliknande rörelser, på ett annat sätt än vad som gäller om temperaturskillnaden är stor. Jetströmmarna till och med stannar upp i vissa fall, vilket är det som har skett nu och som också skedde den rekordvarma sommaren 2018. Det leder till högtryck och höga temperaturer i vissa områden och lågtryck och stora nederbördsmängder i andra områden. Väderförhållanden som då kan vara under lång tid.

Extremväder kommer att återkomma och sannolikt bli allt värre i takt med att den globala uppvärmningen fortsätter. Forskarna satte 1,5 graders global uppvärmning som en gräns som inte bör överskridas. Nu inträffar sommarens väderhändelser redan då den globala medeltemperaturen har höjts med 1,2 grader. Fortsätter dagens utsläpp av koldioxid visar klimatmodellerna på en temperaturhöjning på klart över två grader, risk finns för uppåt 4 grader.

Allt fokus måste alltså ligga på att minska utsläppen och att minska dem dramatiskt snabbt. Samtidigt behöver åtgärder sättas in och beredskap finnas för att klara den typ av extremväder som fortsatt kommer att drabba oss. Kommande FN-möte, COP26 i november i Glasgow, Skottland, kommer att visa om världens regeringar är beredda att agera med den kraft som krävs.

För det som direkt berör oss i Sverige innebär det att skärpningar måste ske av de klimatmål och den klimatplan som EU har tagit fram. Sveriges klimatpolitiska ramverks klimatmål och tidsperspektiv måste skärpas så att ramverket baseras på den koldioxidbudget som gäller om vi ska medverka till att Parisöverenskommelsen uppfylls. Det innebär att Sverige ska vara klimatneutralt 2035 och inte 2045, som är tidsperspektivet i det klimatpolitiska ramverket.

Det går inte längre att peka på klimatmål som ligger decennier fram i tiden. Åtgärder för att minska utsläppen liksom klimatanpassningsåtgärder måste sättas in nu.