Sverige på efterkälken

I Wales har det labourledda självstyret fryst all nybyggnad av vägprojekt som en del i planerna att tackla klimatkrisen. I det walesiska parlamentet sa klimatministern Lee Waters att under de kommande 10 åren måste utsläppen minskas med mer än dubbelt så mycket som man har lyckats med under de senaste 30 åren om temperaturutvecklingen ska kunna hållas inom säkra gränser. Han sa att de pengar som sparas genom att inte bygga nya vägar ska användas för att förbättra existerande vägar, inkluderande att bygga nya buss- och cykelleder samt infrastruktur för hållbara transporter.

Hur ser då Sveriges regering på transportsektorns klimatkrav? Strax före midsommar fick Trafikverket regeringens direktiv till åtgärdsplaneringen vilket innebär att Trafikverket får i uppdrag att ta fram förslag till ny infrastrukturplan för perioden 2022–2033.

De ekonomiska ramarna för de åtgärder som planen ska innehålla är fördelade på

• 165 miljarder för vidmakthållande av statliga järnvägar
• 197 miljarder för vidmakthållande av statliga vägar och medfinansiering till enskilda vägar
• 437 miljarder kronor för utveckling av transportsystemet.

I direktivet anges att växthusgasutsläppen från inrikes transporter, utom inrikes luftfart, ska minska med minst 70 procent senast 2030 jämfört med 2010. Vidare att utsläppen från transportsektorn i princip ska vara noll 2045 utifrån målet att Sverige då inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser.

Hur utsläppsminskningarna ska gå till framgår inte med någon tydlighet i direktivet. Den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2018–2029 ska fullföljas. Klimatmålet trängs med alla andra mål. Infrastrukturen ska bidra till tillgänglighet, vidgade arbetsmarknadsregioner, regional utveckling, sammanhållningen i landet och Sveriges konkurrenskraft. De medel som anges för utveckling av transportsystemet, alltså huvudsakligen investeringar, är inte uppdelade mellan de olika transportslagen. Utgångspunkt är hur de ekonomiska ramarna för utveckling av transportsystemet bör fördelas för att bidra till att de transportpolitiska målen, inklusive klimatmålen, nås.

Något stopp för investeringar i nya vägar finns således inte uttryckt i direktiven till Trafikverket. Ett nyligen gjort tillkännagivande från regeringen visar att något sådant stopp heller inte är aktuellt. Det gällde Tvärförbindelse Södertörn, Stockholms län.

Med hänvisning till vägens klimatpåverkan, lokalisering och utformning i ett område med höga natur- och friluftsvärden underrättade Naturvårdsverket regeringen om att tvärförbindelsen bör tillåtlighetsprövas. Regeringen skriver i sitt beslut bland annat: ”Projektet syftar bland annat till att öka trafiksäkerheten och kapaciteten för både gods- och persontrafik. Sträckningen planeras till stor del följa befintlig väg 259 och innebär omledning av ett antal lokalvägar till närmaste trafikplats. Vägen planeras som en motortrafikled med 4–6 körfält, en tillåten hastighet på 80–100 km/h, åtta planerade trafikplatser och tre tunnlar. Regeringen finner, vid en samlad bedömning, att underrättelsen inte föranleder regeringen att förbehålla sig tillåtlighetsprövningen.” Regeringen beslutade därför att inte vidta någon åtgärd med anledning av Naturvårdsverkets underrättelse.

Inrikes transporter står för omkring en tredjedel av växthusgasutsläppen i Sverige. Naturvårdsverket och andra myndigheter liksom Klimatpolitiska rådet har konstaterat att med den politik som förs i dag och de åtgärder som är beslutade kommer inte klimatmålen för inrikes transporter att nås. Dessutom innebär nu gällande klimatmål och tidsperspektiv, som är nettonoll 2045 enligt det klimatpolitiska ramverket, att Sverige inte har en inriktning i linje med Parisöverenskommelsen. Detta trots att vi har skrivit under den. Den koldioxidbudget, som vi har att hålla oss inom, innebär att vi behöver vara nere på nettonoll 2035. En skärpning och förbättring av förutsättningarna för utformningen av det framtida transportsystemet är helt nödvändig om Sverige ska uppfylla sina klimatåtaganden. Ett stopp för nybyggnationer av vägar borde vara ett självklart inslag i en sådan politik. För att transportbehoven ska tillgodoses på ett tillfredsställande sätt i hela landet är det fokus på underhåll och förstärkningsåtgärder av vägarna som måste gälla. Framhållas bör dock att den kommande infrastrukturplanen enligt direktiven ska innefatta en stor del underhållsåtgärder – men ytterligare resurser för sådana behövs.

Pengar avsedda för nybyggnation av vägar behövs för utbyggd infrastruktur för kollektivtrafik och cykel. Järnvägarna behöver rustas upp och en aktiv politik föras för att person- och godstransporter förs över från väg till järnväg. Ett hållbart transportsystem kräver ett ändrat mobilitetsmönster, ökat fokus på omställning till elbilar samtidigt som biltrafiken på väg minskar och att bilen har en roll framför allt på landsbygden där andra transportmedel saknas.