Försäkringskassan ett politiskt haveri

Bristerna hos Försäkringskassan, FK, slår mot samhällets svaga. Det är allvarligt att samhällets skyddsnät har så stora brister. Personer som drabbats av någon form av sjukdom eller har någon form av arbetshinder råkar extra illa ut genom FK:s agerande. Dessutom är det märkligt att politiken fortsätter att blunda då behovet av statens stöd är som störst. Ett stöd som dessutom är en lagstadgad rättighet.

FK följer inte lagen eftersom man har avslagit sjukpenning utan att ha utrett ärendena tillräckligt. Detta slår Inspektionen för Socialförsäkringen, ISF, fast i en ny granskning. 11 procent av avslagsbesluten har så stora brister att det sannolikt kan ha påverkat FK:s beslut. Det omfattar inte bara sjukpenning utan även aktivitetsersättning (tidigare förtidspension).

Vi har genom Uppdrag Granskning fått följa ett fall, Marie-Louise Järlesand. 2013 sjukskrevs Järlesand för gastropares, vilket bland annat innebär svåra magsmärtor och kräkningar varje dag. Fem år senare drogs sjukpenningen in och hon uppmanades av FK att söka ett vanligt jobb.

I avslaget skrev FK:s handläggare att hon kunde ta ett för henne lämpligt lättare arbete. I avslaget nämnde FK också att Järlesand helst borde ha närhet till en toalett på arbetsplatsen om hon skulle behöva gå dit och kräkas.

Innan Järlesand blev sjuk vägde hon 77 kilogram. I dag väger hon 43–44 kg. Hon har fått en sittdyna för att motverka trycksår.

När regeringen försökte pressa ned antalet sjukdagar till 9,0 sjönk sjuktalen rejält. Men folk blev inte friskare för det. Variationerna ute i landets enheter var stora när det gällde avslagen. Från 5 procent i Östergötland till 19 procent i Jämtland. Risken att förlora sin sjukpenning ser ut att godtyckligt kunna avgöras av var man bor.

Det vore en vinst för såväl den sjuke som samhället om FK pekade ut ett konkret arbetsområde som den berörde antas klara av. Då kunde såväl sjukvården som AF ges ett mål att arbeta mot.

Hur ska styrningen av FK förändras? Förslag om att utreda möjligheten att upprätta en ny myndighet för sjukskrivna har framförts. Alltså att det ansvar som i dag ligger på FK och Abetsförmedlingen, AF, skulle slås ihop till en myndighet.

Men är det rätt väg? Såväl ISF som utredningen En trygg sjukförsäkring med människan i centrum har identifierat brister i FK:s handläggning.Varför inte utgå från dessa utredningar när förändringar genomförs?

För frisk för att få sjukpenning, säger FK. För sjuk för att arbeta, säger AF. Här sker i dag fallet mellan stolarna. Är det inte bättre att renodla AF och FK:s uppdrag? Det vill säga att antingen är man sjuk helt eller delvis, då ska man ha sjukpenning eller aktivitetsstöd. Annars är det arbete som gäller.

Här förslag på åtgärder som omfattar ett brett område:

– Personer som utförsäkras bör erbjudas statliga arbetsmarknadsåtgärder.

– Partiell sjukskrivning, procent av arbetsförmågan varvat med sjukersättning bör tillämpas vid behov. Alla orkar inte arbeta 100 procent.

– Lönebidrag efter den sjukes förmåga kan vara en möjlig väg om den öppna arbetsmarknaden är helt stängd. Bättre än försörjningsstöd.

– En rehabiliteringskedja som fungerar och upprättas i god tid före sjuktidens utgång och där även personer utan arbetsgivare ingår.

– Ta bort målet om låga sjukpenningstal. Ersätt det med rehabiliteringsstöd.

– Utred bakomvarande orsaker till skillnaden mellan män och kvinnors sjukpenningstal.

– Det förebyggande arbetet för att minska den psykiska ohälsan bland kvinnor måste stärkas.

– En ekonomisk trygghet vid sjukskrivning, rehabilitering och aktivitetsersättning bör utformas och följa index.

– Ett konkret arbetsområde som den sjuke antas klara av måste anges av FK.

– Lagändringar måste följas upp och kontrolleras.

– Läkarnas sjukskrivningar är ett bevismedel och läkarnas roll måste renodlas och tydliggöras.

Bristerna hos FK slår hårt mot de människor som drabbas. Det skadar även allmänhetens tillit till staten och myndigheterna, vilket är allvarligt. Det hela är ett politiskt haveri. Åtskilliga år med ansvariga socialdemokratiska ministrar borde ideologiskt betytt ökade mänskliga hänsyn och minskad byråkrati. Men icke så. I maj 2019 togs målet 9,0 bort, men avslagen har fortsatt att öka.

Nu får vi se vad den nuvarande socialförsäkringsministern Ardalan Shekarabi (S) gör när problemen än mer ligger i öppen dager. Sveket mot Sveriges sjuka måste upphöra. Det är en kombination av mänskliga tragedier och politiskt haveri.