I omställningens tid 2020

Gunilla Winberg och Kurt Gustafsson från Framtiden i Våra Händer fortsätter sin inventering av det enskilda, kooperativa och föreningsdrivna omställningsarbetet i Sverige. Texten fortsätter i nästa nummer.


Om alla gårdar vore kärngårdar…

…då skulle vi ha 90 procents självförsörjningsgrad i landet och mer, om det skulle behövas. Vi skulle ha en mer levande landsbygd, mer lockande möten med verksamma människor i olika roller, för odling och djurhållning, för besöksanläggningar, kaféer, blommande trädgårdar, butiker, rum och stugor för övernattning.

Möten med människor som aktsamt och med fantasi tillvaratar och brukar befintliga och skapade resurser. Landskapet skulle för allt fler öppna sig för närmare kontakt och en ökad lockelse för bosättning och för närvaro i livets och naturens mångfald av möjligheter. Den urbana livsstilen skulle luckras upp och städernas tillväxt avstanna. En ny kultur skulle växa fram. En kultur som inte längre sågar vidare i den gren vi sitter på.
Många fler gårdar, lantställen och företag som arbetade utifrån kärngårdsidén skulle vi behöva se nu i omställningens tid. Anna Horn startade Kärngårdsrörelsen på 1980-talet mot bakgrund av en tilltagande urbanisering och en livsstil allt mer avlägsnad från livets realiteter: Den basala, maten för dagen och odling närmare naturens kretslopp. Kärngårdarna med sina förvaltare och intresserade medhjälpare skulle motverka den tilltagande sårbarheten var Anna Horns tanke. Hon gav dem också namnet beredskaps- eller civilförsvarsgårdar. Små öar för överlevnad och trygghet trots eventuella avspärrningar, utslagna försörjningssystem och liknande. I dag skulle ett nätverk av gårdar behövas för att göra samhället mer levande och mer robust.

Här följer några berättelser från gårdar och lantställen i Skåne som vi besökt och som arbetar utifrån kärngårdsidén. Skåne har i dag flest kärngårdar i Sverige och har en egen regional förening, Skånes kärngårdar, www.skaneskarngardar.se


Möte med en kärngårdsförvaltare utanför Höör

Vi svänger av mot Maglasäte strax utanför Höör, på väg till Karin Strandh, som är den första person vi besöker i spaningen efter de avtryck som Kärngårdsrörelsen satt i Skåne.

Karin Strandhs son, som ska ta över gården, Gunilla Winberg och nuvarande ägaren Karin Strandh.

Karin visar sig vara en glad och vänlig person, som varit med om att starta den Waldorfskola i Höör, där hon sedan arbetat en stor del av sitt yrkesliv. Skolan firar i år 30 årsjubileum och har ökat sitt elevantal från fyra vid starten till dagens 180. En imponerande prestation. Karin understryker vikten av den pedagogik som bedrivs vid Waldorfskolorna, där vilja, känsla och tanke är honnörsord.

Samtalet glider sedan in på skälet för vårt besök – Karins medlemskap i Kärngårdsföreningen.

– Jag gick med i Kärngårdsföreningen år 2000 samtidigt som jag tog över gården Lillasätedal från mina föräldrar. Vi bestämde oss för att gården skulle odlas ekologiskt. Samtidigt ville vi ge möjlighet till vänner och bekanta att odla och förberedde därför ett antal lotter här som de kunde få odla på. 2002 bildade vi Lillasätedals gårdsförening, där cirka 30 familjer blev medlemmar. När föreningen bildats bestämde vi att trädgårdsodlingen skulle skötas biodynamiskt. Man betalar 50 kronor/år för att bli medlem och ytterligare 50 kronor/år för att odla och då får man tillgång till redskap, bevattning, kompost och naturgödsel, berättar Karin.

– Våra odlare är mellan 9 och 85 år, fortsätter hon entusiastiskt.

– Här växer många kålsorter, rotfrukter, bönor och gurkväxter och bland många andra blommor, ringblommor som skydd mot kålfjärilslarver.

Vi njuter av mångfalden i de välordnade bäddarna.

– Här odlar för närvarande nio familjer. Var och en sköter sin lott, men en gång i månaden har vi gemensam arbetsdag. Då jobbar vi med de allmänna ytorna, komposthögarna och vår gemensamma Örtagård. Vi har också en grupp som arbetar med biodling med en särskild blomsterrabatt för att gynna bin. Vi har också bihotell för vildbin. Eftersom vi är biodynamiker hjälper vi jorden med kompostpreparat och kiselpreparat. Om några dagar är det dags för en behandling.

Vi leder sedan in samtalet på framtiden och undrar hur Karin ser på medvetenheten hos folk i allmänhet om nödvändigheten att ställa om vårt resursslukande sätt att leva.

Karin menar att medvetenheten om att sadla om till ett hållbarare liv och att kanske bli mer självförsörjande vad gäller livsmedel har ökat.

Det pågår ett generationsskifte på Lillasätedal. Karins son som är i färd med att ta över gården berättar att han nyligen fått kontakt med två unga personer som köpt en gård på andra sidan vägen. De har tidigare ägnat sig åt stadsodling i Malmö.

Sedan vi tackat Karin för ett intressant och givande samtal och trädgårdsvandringen, beger vi oss över vägen för att hälsa på de nya grannarna Cecilia och Monica. Vi stör dem mitt i lunchen så samtalet blir kort men hjärtligt. Vi får veta att de odlar grönsaker som de säljer via Reko-ringar i Skåne, den närmaste i Höör. En intensiv regnskur förhindrar oss från att inspektera odlingarna. Det får bli nästa gång vi kommer till trakterna kring Höör.


Kärngården norr om landsvägen

Vill man inte programmera in bilens GPS-sändare, får man ta till mobiltelefonen för att till slut komma fram till målet. Att lotsa rätt är inte heller lätt. Kärngårdsförvaltaren lyckades till slut och för att ge oss en extra signal kom han utcyklande i kröken nere i backen signalerande med armen, här, här.

Kärngårdsförvaltaren i nedanstånde text önskade vara anonym. Fotokolllaget har ingen anknytning till personen eller platsen.
(Foto: Facebook/Kärngårdar)

Vi kör in och parkerar vid ett hus av lite udda utseende med en tillkomsthistoria som vi får berättat för oss när vi stiger in i bostadsdelen av den långa byggnaden. Hela huset är byggt med en stomme av tillvarataget material som bas. En tredjedel cirka, bostadsdelen, är uppförd i lerhalmsteknik med tjocka väggar med utvändig puts. Övrig del av stommen har klätts med bräder och utgör garage, förrådsbodar med mera. En kombinerad solfångaranläggning värmer bostadsdelen.

Kärngårdsförvaltaren började arbeta med gården 2007 och resurser ligger vilande för nya insatser när de rätta tillfällena uppenbarar sig. Gårdens gamla bostadshus är en sådan resurs, förutom ännu bara till del nyttjade odlingsmarker och skog på cirka 8 hektar.

Utöver att odla och ha lite smådjur, några får, grisar, ankor och höns att arbeta med på gården så sker det mesta arbetet som företagare inom en annan bransch. En bransch som också avspeglar sig i gårdsanläggningar av olika miljöanpassade slag. Vi får en bra översiktlig beskrivning av system och funktion.

Vi går en demonstrationsrunda i de rätt omfattande odlingarna. De är i huvudsak för självförsörjning och så kan man med grannar och bekanta byta till sig annat nödvändigt av överskottet. Det gäller att sänka utgifterna och utöver de egna grönsaksodlingarna passa på, när tillfälle ges att tillvarata och bruka de resurser som vårt rika samhälle så lättvindigt dumpar.

Odlingarna ser fina ut och består av allt man kan tänka sig av olika grönsakssorter. I ett enkelt växthus odlas tomater av många sorter. För störböneodlingen har sinnrika spaljéer byggts av armeringsmattor som krökts i bågar till tunnlar som man kan gå igenom vid skörd.

Att odlingsintresset är stort och kanske ibland blir för mödosamt att så där finstilt sköta får vi beskåda i en extensivare odling en bit bort. Ett stort parti tillvaratagen sättlök ska väl också ges utrymme i den här delen de närmaste dagarna, även om det är i senaste laget.

Vi har lärt oss mycket vid det här besöket om vad som kan skapas, nyttjas, vidareförädlas och rätt förvaltas på en liten gård av den här storleken. Uppfinningsrikedom, självförsörjning och ett sparsammare sätt att leva närmare de förutsättningar som naturen bjuder är kännetecknande för Kärngården som idé.


Smedjegården i Sjöbo

Vi dyker upp oanmälda hos Anna Jonasson på Smedjegården strax utanför Sjöbo.

Anna Jonasson och Kurt Gustafsson.

Anna är i full färd med att förbereda utlämning av ägg, som är hennes mest populära produkt. Hon är med i Malmö Rekoring som har leveransdag just den dagen vid Malmöhus slott. Anna levererar även ägg till Limhamns Rekoring, som på sommaren finns vid Ishallens parkering och på vintertid vid badplatsens parkering.

Medan Anna förbereder sig berättar hon om försäljningen via Skånes Rekoringar, som för hennes del är en bra metod, eftersom äggen från hennes 40-tal höns är mycket populära och säljs slut i förväg via den Facebook-grupp som administrerar rekoringen.

Anna berättar vidare att hönsen skyddas genom ett elektrifierat skyddsnät mot det stora antal rävar som stryker omkring i trakten och försöker komma åt dem.

Den dagen vi är på plats är tuppen Jussi på dåligt humör och gal gällt och missnöjt medan hönorna inte verkar ta någon notis om honom utan hungrigt pickar i sig äppelkart som fallit ner från det äppelträd som ger skugga åt hönsgården.

Hela gården doftar ljuvligt av fläder från de många fläderbuskar som omgärdar gården. Det visar sig att Anna just nu säljer kassar med fläderblommor i lagom mängd till hugade spekulanter som vill göra flädersaft.

Tuppen Jussi är på dåligt humör och gal gällt och missnöjt medan hönorna inte verkar ta någon notis om honom utan hungrigt pickar i sig äppelkart.

På hösten säljer hon fläderbären som är goda i marmelad av olika sorter. Hela året finns plantor av grönsaker och blommor till salu.

Innan vi bryter upp vill Anna visa oss hur hon har använt återvunnet material i bygget av sin lilla ”pagod” som hon kallar hönshuset. I bakgrunden gnäggar hennes nordsvenska hästar.

På Annas förslag dyker vi senare på dagen upp på parkeringsplatsen vid Malmöhus – utlämningsplats för Malmös Rekoring. Tyvärr är vi sena, så de flesta överlämnanden har redan ägt rum. Men vi hinner ändå byta några ord med Anna som glad är på väg hemåt efter att ha fördelat sina förbeställda ägg till nöjda medmänniskor.