Politiker måste tala och agera för klimatet

Det har varit EU-val. I fokus har varit kandidaterna till EU-parlamentet och Europa.
Det är de unga som talar om klimatet, skriver krönikören.
Foto: Mika Baumeister

Politiker måste tala och agera för klimatet

Det har varit EU-val. I fokus har varit kandidaterna till EU-parlamentet och Europa. Mindre tal har det varit om oss väljare. Det är många som har upplevt otydlighet i debatten, känt svårigheter i att påverka politiker och varit i avsaknad av framtidstro. Som individ ska man ta ställning självständigt, men samtidigt medverka i samtal med andra om vad EU kan och vill göra.

Vi utsätts för grupptryck och har svårt att argumentera för vår uppfattning. Vi möter andras synpunkter, som vi inte delar. På arbetsplatsen, ja ofta i familjen.

Som väljare ser man på valdebatten i tv och blir ännu mer förvillad.

Kandidaterna väljer att hävda åsikter, inte lyssna. I gruppsamtalet utkristalliseras inga gemensamma visioner som kan ge oss tittare någon värdefull vägledning.

Jag kan sakna kloka förebilder som uttalar å ena sidan, å andra sidan. För i grunden vill väl de flesta ha frihet, jämlikhet och broderskap (eller henskap som det numera heter). Och ett hållbart klimat.

Hur kan vi se till att alla i Europa känner en frihet att yttra sig och röra sig? Hur kan vi se till att alla i Europa känner sig jämlika vad gäller inflytande och ekonomi? Hur kan vi skapa ett Europa där alla känner en solidaritet med de svaga? Timothy Snyder, professor och författare, hävdar att många politiker inte vill tala om framtiden, om klimatet. Snyder menar att detta är ödesdigert och kommer att få konsekvenser lång tid framöver.

Det är de unga utanför parlamenten som talar om klimatet. Det inger hopp. Men det är inte de som ska förvalta valresultat. Har Europa någon framtid? Det vi vet är att det finns mycket kompetens i Europa. Kunskap hos universitet, företag, myndigheter, institutioner och individer. Men det räcker inte.

Det krävs också karaktär. Det krävs en gemensam vilja att åstadkomma ett välbefinnande för människor och organisationer i Europa, Det fordrar en öppenhet och transparens kring beslut och en omsorg om att alla medborgare är värda att lyssna på, att inga diskrimineras. Det krävs också en integritet som innebär en ärlighet i alla samtal om olika motiv till att agera. Det är schyst att respektera allas åsikter, en äkta vilja att åstadkomma vad som är rimligt.

Europa kan på flera sätt sägas riskera sin överlevnad, och om det överlever finns utmaningen att många medborgare upplever ett utanförskap. De uttrycker inte att de är stolta européer och deltar inte i ett projekt där de utvecklas genom Europa.

Kanske kan Europa inte utvecklas uppifrån. Vi måste först genomföra det grundläggande folkbildningsarbete som ägde rum tidigare i Sverige och som handlar om att varje medborgare upplever att den är med och skapar frihet, jämlikhet och henskap. Vi behöver verkligen ett starkt Europa, men det måste byggas underifrån.

Jag noterar att kvinnorna fick vara med och rösta i EU-valet. De fick inte rösta för hundra år sedan. I Österrike får sedan ett antal år 16-åringar rösta. Förhoppningsvis får snart ungdomar i fler länder rösta om sin framtid.

Thomas Ekbom

Thomas Ekbom arbetar som konsult och har varit verksam som socialarbetare och beslutsfattare i kriminalvården. Han har också ansvarat för ledarutveckling och grupputveckling i privat och offentlig sektor.
Under senare år har Thomas engagerat sig i miljöfrågor och i arbetet med värdedrivet ledarskap. Han är också medförfattare till standardverket Människan, brottet, följderna och han undervisar sedan många år i kriminalvård på Stockholms Universitet.

 

thomas-ekbom
Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter