Våra barns och ungdomars framtid

Den globala skolstrejk som Fridays For Future, FFF, anordnade fredagen den 19 mars var en protest mot att politikerna inte agerar så att utsläppen av växthusgaser minskar. Parollen för skolstrejken var No More Empty Promises. Den rörelse som Greta Thunberg initierade genom att skolstrejka utanför Riksdagshuset har fått bred global spridning. Även internationella nätverk av vuxna har bildats med FFF som förebild. Vi har Parents For Future, Psychologists For Future, Scientists For Future och Preachers For Future, för att nämna några som även är aktiva i Sverige.

I en atikel i Aftonbladet skriver representanter för FFF inför skolstrejken: ”Det är inte på det vetenskapliga planet som problemet ligger, för lösningar finns. Vi måste stoppa utbyggnad av fossil infrastruktur, upphöra med all form av kalhuggning av svenska skogar, skydda Sápmi från industriell exploatering, slopa subventionering av fossila bränslen och påbörja en grundläggande samhällsomställning. Det som saknas är politisk vilja. Vi måste helt enkelt sluta tala om klimatnödvändig handling som orealistisk när det enda som just nu inte är realistiskt är hoppet om en framtid på den här planeten om vi fortsätter som vi gör i dag.”

Vi måste inse att bristen på handling för att minska utsläppen skapar stor oro och brist på framtidstro hos våra barn och ungdomar. De ser hur regeringar och politiska företrädare sätter mål 30, 40 år framåt, samtidigt som konsekvenserna av den globala uppvärmningen är allvarliga i många länder nu. Det är ju till och med så att utsläppen fortsätter att öka, även om vi under coronapandemin har sett en minskning. Denna, som enligt senast tillgängliga uppgifter, redan har upphört. Utsläppen är nu på samma nivå som före pandemin.

I en artikel i Aktuell Hållbarhet skriver företrädare för Parents For Future: ”Barns psykiska mående påverkas starkt när de förstår allvaret och samtidigt ser att vuxengenerationen inte gör det som den har lovat. Undersökningar visar att sex av tio unga är oroliga och bara hälften tror att vi kommer att lösa klimatkrisen på ett bra sätt. Det är hjärtskärande att barn och unga inte ser en framtid framför sig.”

I ett öppet brev till regeringen skrev Psychologists For Future att det finns ett politiskt ansvar för allas hälsa: ”Regeringens agerande i klimatfrågan är avgörande för att minska ungdomars rädsla och för att stärka deras hopp och framtidstro. Ungdomarna behöver se att regeringen är redo att göra det som krävs för att vi ska nå Parisavtalet och därmed skapa bättre förutsättningar för deras framtid.”

Under coronapandemin har vi sett många uttalanden om vikten av att nu satsa på åtgärder som leder till minskade utsläpp. Tyvärr visar en nyligen publicerad rapport från FN-organet UNEP, Are we building back better?, att de satsningar som görs under pandemin och planeras att göras när den är över, i alltför liten utsträckning går till ”gröna” investeringar och åtgärder. Bara 2,5 procent av ländernas satsningar är ”gröna”. Sverige ligger dessutom klart efter våra nordiska grannländers satsningar på investeringar och andra åtgärder med syfte att minska utsläppen av växthusgaser.

Det här året är ett mycket viktigt år för att bekämpa klimatkrisen. Inför FN:s klimatkonferens i Glasgow i november ska alla länder som står bakom Parisöverenskommelsen lämna in uppdaterade åtaganden om de åtgärder de avser vidta för att ge sina bidrag till att de överenskomna klimatmålen ska kunna klaras. De krävs att de är mycket kraftfullare än dem som lämnades in för fem år sedan. Om Sverige ska uppfylla landets åtaganden i Paris-överenskommelsen gäller att utsläppen behöver vara nere på netto noll omkring 2035. Det innebär en minskningstakt på 12–15 procent per år.

Alok Sharma, ordförande för COP26, ger uttryck för vad som gäller. ”Vår planet värms upp, fort. På en kurs, forskarna talar om för oss, till en temperaturökning på omkring 3,5 grader jämfört med förindustriell nivå. Konsekvenserna från en sådan ökning är ingenting mindre än katastrofala.”

Våra barn och ungdomar har höjt sin röst och klart visat att de accepterar inte att det blir ännu ett möte där tidsperspektiven för en klimatneutral värld läggs decennier fram i tiden. Regeringar och politiker måste agera nu. Det är våra barns och ungdomars framtid det gäller.