Sveriges utsläpp och klimatmål

Redan 1990 nådde den danska ön Samsö 100 procent förnybar energi. Fjärrvärmen kommer från halmeldning och solvärmt vatten och lagras i en stor silo.

Växthusgaser eller klimatgaser påverkar klimatet genom att de släpper igenom kortvågig strålning från solen som värmer jorden. Värmestrålningen som sänds ut absorberas till viss del. Kvar blir ett värmeöverskott som höjer temperaturen. Av våra nuvarande klimatpåverkande utsläpp svarar koldioxid (CO2) för cirka 76 procent av effekten, följt av metan (CH4), cirka 16 procent, lustgas (N2O) sex procent samt fluorerade gaser två procent. Dessutom finns ett bidrag till uppvärmningen från ozon och partiklar. Gasernas samlade effekt brukar anges som koldioxidekvivalenter (CO2e).

Aktuellt basår för beräkning av utsläppen av klimatgaser är 1990. Det året var utsläppen i Sverige 71,2 miljoner ton. Utsläppen ökade med sex miljoner ton till 1996. Utvecklingen därefter visas i diagrammet nedan. I stort sett är det en jämn årlig minskning med 1,4 procent per år. Under finanskrisen 2008–2009 blev minskningen större genom inskränkningar i industrin. Det återtogs 2010 när krisen var över. År 2019 blev utsläppen 50,9 miljoner ton, en minskning med 2,4 procent från föregående år.

Historiskt har utsläppen ökat sedan slutet av 1860-talet, då vi började använda stenkol. Det blev sedan vår viktigaste energikälla ända fram till 1950. Temporära minskningar inträffade bara under världskrigen när kolimporten ströps.

I början av 1950-talet ersattes kolet alltmer av olja. År 1970, då oljan svarade för 76 procent av vår energitillförsel, hade vi de största utsläppen av koldioxid. Den första oljekrisen 1973, som gav stora prishöjningar på olja, satte fart på en enorm omställning. Framför allt var det för  uppvärmning, där oljan byttes ut mot biomassa och avfall samt el från kärnkraft. Även stora satsningar på effektivare användning av energin gjordes. Det förändrade hela bilden av energibehovet. Fram till 1970 hade vi haft en kraftig årlig ökning av energianvändningen. Efter 1970 har vi inte ökat vår energiförbrukning alls, om man bortser från kylvattnet från kärnkraften som släpps ut i haven. Eftersom befolkningen ökat innebär det en kontinuerlig sänkning av energibehovet. 

Enligt statistik från Världsbanken (tabellen till höger) släppte vi i Sverige 1970 ut 11,49 ton koldioxid per capita.   År 2014 hade utsläppen minskat till 4,48 ton, en minskning med  61 procent. Det är alltså möjligt att minska utsläppen rejält. Tabellen visar hur vi minskat utsläppen jämfört med de länder som vi har de största ekonomiska förbindelserna med. 

De totala territoriella utsläppen av växthusgaser de senaste 24 åren fram till 2019. Utsläppen är angivna i ton koldioxidekvivalenter som är en sammanräkning av de gaser som ger störst klimatavtryck.

Vi i Sverige har haft den största minskningen och har nu de lägsta utsläppen av dessa länder. Våra utsläpp ligger nu under medeltalet för världens länder. Danmark har också minskat sina utsläpp rejält. Det är imponerande för Danmark har inte de stora tillgångar av bioenergi från skogen som vi har i Sverige. Men Danmark har ändå en avsevärd andel bioenergi, bland annat halm och biogas. Vindkraften är också viktig. År 2020 uppnåddes nära 50 procent av landets elbehov. Man har också satsat på solenergi för fjärrvärme. Där är Danmark världsledande. År 2019 hade man 1,6 miljoner kvadratmeter solfångare för fjärrvärme installerade. 

Norge och Finland har ännu inte genomfört den energiomställning som Sverige och Danmark gjort. Det är förvånande eftersom båda länderna har goda förutsättningar för att öka sina andelar förnybar energi. 

Kina är det landsom ökat sina koldioxidutsläpp mest. Utsläppen har åttadubblats sedan 1970. Kina hade ett lågt utgångsvärde och har haft en enorm ökning av industriproduktion och ekonomi. Det är ändå det land som satsat mest på vindkraft, solenergi och elbilar de senaste åren, men det har inte räckt för att utsläppsökningen ska upphöra. 

Även 2020 ökade utsläppen från Kinas tunga industri med två procent. Globalt minskade klimatutsläppen med cirka fem procent under coronaåret 2020. Frågan är nu om vi kommer att behålla och fortsätta minskningen när pandemikrisen är över.

Globalt har utsläppen per capita ökat med 24 procent enligt Världsbankens statistik. Ser man på hela ökningen så är den avsevärt större eftersom befolkningen också ökat kraftigt. För att klara Parisavtalets gräns för temperaturökningen på 1,5–2 grader så brukar man  uppskatta att utsläppen ska vara högst ett ton CO2-utsläpp per capita.

De utsläpp av klimatgaser som sker inom Sveriges gränser brukar benämnas territoriella utsläpp. Utsläppen beräknas från en detaljerad statistik över alla de aktiviteter i Sverige som ger utsläpp.

En annan metod för beräkning av utsläppen är att beräkna de konsumtionsbaserade utsläppen. Den inkluderar utsläpp som sker både i Sverige och utomlands för att klara konsumtionen i Sverige. Enligt statistiken var utsläppen år 2018 från konsumtionen 82 miljoner ton. Av dessa skedde 35 ton i Sverige och 47 ton i andra länder. En nackdel med måttet är att den klimatnytta som den svensk exporten ger i andra länder inte finns med i statistiken. 

Ett exempel: För att tillverka en personbil förbrukas cirka 4000 kWh elenergi. Att generera en kWh elenergi  ger i Sverige utsläpp av 13 gram koldioxid. I Tyskland är utsläppen 400 gram/kWh. Om en tysk köper en Volvo  ger det 1548 kg mindre utsläpp från elanvändningen i Tyskland än om köparen väljer en tysk BMW. 

Ett annat exempel: År 2019 exporterade Sverige 15 TWh elenergi till Finland. Om elenergin ersatte inhemsk produktion baserad på kol och naturgas med ett medelvärde för utsläppen på 650 g/kWh så minskade utsläppen i Finland med cirka tio miljoner ton. Sammanräknat lär de utsläppsminskningar som den svenska exporten ger vara av samma storleksordning som de utsläppsökningar som den svensk konsumtionen av utländska produkter ger. 

Koldioxidutsläppen per capita i Sverige och hos våra viktigaste handelspartners. Utvecklingen mellan 1970 och 2014 visas. Källa: Världsbanken

Om våra importländer hade samma utsläpp per capita som Sverige skulle också utsläppen från import och export vara lika stora och därmed också de territoriella utsläppen och utsläppen från konsumtion.

Om man skulle undvika att importera från länder med stora utsläpp hjälper inte det heller för att minska de globala utsläppen. Skulle vi inte importera så kan vi inte heller exportera.

Skillnaden mellan de konsumtionsbaserade och territoriella utsläppen är alltså egentligen ett mätt på hur mycket lägre våra utsläpp är jämfört med våra handelparters. 

Några exempel på hur vi kan bidra till minskade globala utsläpp är:

• Minska våra territoriella utsläpp i Sverige. Våra mål beskrivs nedan. 

• Vi kan också styra en del vårt bistånd till U-länder till förnybara energiprojekt, så att de slipper komma i vår situation med för stora utsläpp. Exempel är lokala solcellssystem för elektrifiering  eller effektiva eldstäder för matlagning (90 procent av biobränslet kan sparas).

• Minska våra resor till utlandet. Det gäller speciellt flygresorna som förutom utsläpp från bränslet även ger en höghöjdseffekten som förstärker klimatpåverkan. Effekten finns kvar även med biobränsle. 

• Införande av koldioxidbaserade tullar på vår import. Exempelvis kan tullen från USA vara dubbet så hög som tullen från Finland, medan det nästan inte finns någon tull alls på danska varor. Ett sådant system måste naturligtvis bygga på internationella överenskommelser.

Sverige har som mål att utsläppen av växthusgaser ska nå nettonoll senast år 2045. För att vi ska nå detta mål behöver utsläppen mellan 2019 och 2045 minska med mellan sex och tio procent per år enligt Naturvårdsverkets beräkningar. 

Förutom utsläpp av växthusgaser har vi också ett upptag av växthusgaser i mark och växtlighet.  Inlagring av kol sker framför allt på skogsmark och främst i träd och växter samt mineraljord. Men marken kan också ge utsläpp av växthusgaser,  till exempel koldioxid och lustgas från dränerade torvjordar. Under perioden 1990–2019 har nettoupptaget varierat mellan 31,4 och 42,8 miljoner ton. Medelvärdet under perioden är knappt 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Variationerna beror på hur stor växtligheten är under olika år beroende på växlingar i temperaturer och nederbörd. Nettonollutsläpp betyder att utsläppen inte ska vara större än det som tas upp. 

I Sverige har upptaget ökat de senaste åren eftersom biomassan i skogen ökat. Det är naturligtvis en fördel för oss om detta fortsätter. Det är viktigt att värnar om våra skogar. Globalt är situationen annorlunda. De ökade skövlingarna av skogar som sker i många länder leder till  minskande upptag i mark och växtlighet, vilket späder på växthuseffekten.