De har blod på sina händer
På många håll i världen är demokratin i gungning. Det är inget nytt, men det är allvarligt. I vår närhistoria finns det åtskilliga exempel på hur mer eller mindre demokratiskt valda ledare utvecklats till diktatorer och folkfiender.
Ett typexempel på detta är Adolf Hitler, som drev på antisemitismen med nazisternas förintelseläger och som dessutom startade andra världskriget – allt med förödande konsekvenser. Oroväckande länge fick nazisterna härja fritt men så gick stormakter som Storbritannien, Sovjetunionen och USA till motattack.
Hitler ska ha fått ett av sina omtalade vredesutbrott när han såg Charlie Chaplins film Diktatorn, som kom 1940. Den allvarlige skämtarens film bidrog till att USA gick in i andra världskriget i ett läge då stora delar av Europa var på fallrepet.
Västmakterna fick hjälp av Sovjetunionen, vars folk gjorde heroiska insatser. Men vi får inte glömma att Sovjet leddes av en diktator av värsta slag, nämligen Josef Stalin. Han blev med koncentrationsläger och annat östra Europas motsvarighet till Hitler. Men samtidigt bidrog hans land starkt till att Nazityskland besegrades.
Det är inte ovanligt att frihets- och demokratikämpar förändras till det sämre när de väl fått makten. Robert Mugabe i Zimbabwe och Kubas Fidel Castro är två exempel på personer som förvandlades från folkbefriare till folkförtrtyckare.
Demokratin är nedtryckt i länder på alla kontinenter utom Australien. Kännetecknande för de icke-demokratiska länderna är våld mot den egna befolkningen och diktatorer som inte drar sig för mord. I Europa har vi två mycket tydliga problemländer: Ryssland med Vladimir Putin och Belarus med Aleksandr Lukasjenko. Den senare anses vara Europas valfuskare nummer 1 och har suttit 26 år vid makten. Men i samband med valet tröt tålamodet hos belaruserna som gick ut på gatorna i gigantiska protester. Valfusket var uppenbart. Men poliserna gick våldsamt fram och det rapporteras om tortyr och dödsfall.
Valrörelsen hade vingklippts genom att oppositionsledaren Sergej Tichanovskij fängslades. Hans hustru Svetlana Tichanovskaja tog över som ledare. Men mot valfusket hade hon ingen chans och efter hot flydde hon till Litauen, där hennes barn redan fanns.
Det enda tydliga stödet till Lukasjenko kommer från grannen Vladimir Putin. De är inte precis kompisar men samma andas barn. De tvekar inte att ta till våld för att trygga sin makt. De båda träffades nyligen i Ryssland. Flera skribenter har ironiserat och varnat för att dricka te med Putin. Bakgrunden till ”skämtet” är att någon skulle ha lagt gift i den ryske oppostitionspolitikern Aleksej Navalnyjs te. Men sedan dess har det kommit uppgifter om att det fanns gift i en vattenflaska på hotellet. Det handlar om ett känt ryskt gift som används av militären och agenter. Hur det går för Novalnyj återstår att se men han är på bättringsvägen. Flera ryska oppositionella har mördats eller varit utsatta för mordförsök. Putin tvår sina händer men de bli aldrig rena. Även om han inte själv använt skjutvapen eller gift så hade han kunnat förhindra dåden.
Än värre än Putin är den kinesiske diktatorn Xi Jinping. Han lyckades nyligen förlänga sin mandatperiod och vad vi vet utan att någon vågade opponera. Men vi vet väldigt lite om vad som händer inne i denna kommunistkapitalistiska regim. Däremot känner vi till förtrycket mot muslimska minoriter, Falun Gong och folket i Honkong. Det är illa nog. Om Henrik Ibsen varit i livet skulle ha nog med iver skrivit en fristående fortsättning på sitt drama En folkefiende.
Det finns många diktatorer i världen. De har ett gemensamt: maktfullkomligheten. Och många av dem har blod på sina händer – och det går inte att tvätta bort. Flera av dessa herrar har begått människorättsbrott och borde rannsakas av den internationella domstolen i Haag.
