Förhistoriskt arv på väg att försvinna

En boplats från stenåldern låg bevarad i Ageröds mosse i Skåne under 9000 år. Men nu har den nästan utplånats, och mänsklig inverkan och klimatförändringar riskerar att förstöra stora delar av vår äldre kulturhistoria inom 20 år, enligt en undersökning publicerad i PLOS ONE.

Bild publicerad i PLOS ONE föreställande några av benen från de olika grävningarna (a-d från 2019, e-i från 1940 och 1970-tals grävningarna).
(Foto: Lunds universitet)

Arkeologer från Lund gjorde de första utgrävningarna kring Ageröd på 1940-talet och hittade då en stor boplats från jägarstenåldern som daterades till omkring 8700 till 8200 år sedan. I mossens syrefattiga miljö fanns stora mängder organiskt material bevarat, fynd som blev viktiga för kunskapen om stenåldern i sydskandinavien.

På 1970-talet gjordes nya utgrävningar och forskarna noterade att mossens lagertjocklek hade minskat. Efter arbetet täcktes platsen över igen, enligt svensk och europeisk lagstiftning och praxis som bygger på att fornminnen kan bevaras i sin ursprungliga miljö, under mark.

Men så är inte längre fallet, enligt forskare från Lunds och Stockholms universitet. De gjorde förra året en begränsad utgrävning för att ta reda på hur försurning, utdikning och klimatförändringar påverkat de organiska fornlämningarna. De undersökte då runt 4000 fragment för att fastställa i vilken grad och takt lämningarna vittrar bort.

Enligt deras analys väntas Ageröds fornlämningar, och flera andra därtill, ha försvunnit helt inom 10-20 år.

– Det har varit skrämmande att konstatera att dessa lämningar som har legat säkert och skyddat i 9000 år, på bara några decennier har gått från välbevarade till det skick de idag befinner sig i, det vill säga helt eller på god väg att utraderas, Adam Boethius, arekeolog från Lunds universitet.

Ageröd ligger relativt isolerat till och människans inverkan på platsen beräknas vara mindre än vid många andra platser – vilka därför på goda grunder misstänks vara i ännu sämre skick, skriver universitetet.

– Det är extremt bråttom om vi ska hinna göra något för att rädda dem, säger Adam Boethius. När det väl är borta är det som gått förlorat försvunnet för alltid. Detta sker samtidigt som arkeologiska naturvetenskapliga metoder, såsom ancientDNA- och isotopanalyser gör att vi idag har helt nya möjligheter att utvinna väldigt mycket mer kunskap från arkeologiska lämningar, som exempelvis migration, släktskap, diet med mera.

Men det går att vidta åtgärder för att hindra detta.

– Ett första steg är att det måste finnas en medvetenhet om att fornlämningarna är på väg att försvinna. Sedan måste samhället ta ställning till lagar och skydd av våra fornlämningar samt vad konsekvenserna blir om dessa delar av vårt arv tillåts försvinna utan att insatser görs för att rädda dem.