Corona – en möjlighet att ställa om

Coronapandemin har skapat en uppsjö av möjligheter för enskilda industrier och länder att på allvar börja ställa om till en klimat- och miljövänlig produktion i stället för att deklarera krigstillstånd. Neoliberala nationalekonomer gör gärna gällande att det ena inte kan ske utan det andra, att inbromsad tillväxt även slår mot omställningen. Stämmer det?

De industrier som krisar mest just nu är också de mest fossilberoende och klimatvidriga: flygbranschen, transportsektorn, oljeutvinningen, djurnäringen och detaljhandeln. Pessimisten menar att ekonomisk instabilitet även hämmar omställningen och en framtida hållbar produktion. Den har ingen riktigt sett än, den ligger decennier bort. En tid som jordens levande individer inte har. Och för denna nya produktion har ingen någon som helst garanti, endast vaga åtaganden och löften från ”marknaden”.

Flygbilder visar hur det globala luftrummet gapar nästintill tomt. Samtidigt som satellitdata ger vid handen att luftföroreningarna minskat, drastiskt, överlag. Siffror indikerar att detta första kvartal kommer se en global koldioxidminskning med 25 procent i jämförelse med tidigare år. Strålande nyheter. I slutet av fjolåret närmade sig koldioxidutsläppen katastrofala 420 ppm (miljondelar), att jämföra med den ”hållbara” nivån på 350 ppm.

Internationella energirådet (IEA) antyder att oljeefterfrågan är den lägsta sedan den så kallade finanskrisen 2008. Den multinationella investmentbanken Goldman Sachs – vars rovdjurskapitalism i mycket låg bakom börskraschen och påföljande recession – har i en prognos räknat ut att efterfrågan på olja kommer att minska med runt 150000 fat per dag. Det är lika glädjande. Här får sig exempelvis Norge en knäpp på näsan för sin senfärdiga omställning trots miljörörelsens protester.

Coronapandemin har sitt ursprung i en ohållbar livsstil, dietik och djuretik. För många i världsbefolkningen bor för tätt. Smittan sprider sig som en löpeld inom ett område när Allt fler trängs på en liten yta. Den tar sig därefter utanför området, globalt, när Allt fler flyger kors och tvärs över jorden. Detta kan komma att ändra sig nu.

Tidigare pandemier har samtliga härrört från djurvärlden. Digerdöden, böldpesten, spanska sjukan och mindre smittande virus som galna kosjukan, fågelinfluensan, mul- och klövsjukan. Humant immunbristvirus – cirka 7000 smittas och fler än 5700 dör dagligen i hiv-relaterade sjukdomar – härstammar från schimpansen. Lärdomen är enkel: Ät mindre djurkött, om alls. En populärkulturell – men högst ackurat har det visat sig – skildring av ett virus ursprung såväl som pandemiska spridning är Steven Soderberghs medicinthriller Contagion (2011). Den tredje orsaken. Dagens industriella och fabriksliknande djuruppfödning har, förutom att vara en potentiellt snabb smittspridare, blott en uppgift: att bli mänskoföda. Enorma arealer skog, livsnödvändig som kolsänka och för biologisk mångfald, har skövlats till förmån för mark till djuruppfödning och/eller djurfoder. Är det sunt?

FN:s klimatsekretariat UNFCCC meddelar att alla fysiska möten skjuts upp eller ersätts av virtuella möten tills vidare. Goda nyheter. Aktivister och debattörer har starkt ifrågasatt klimatmöten dit delegater flygs in från när och fjärran. Det är bara att hoppas att fler myndigheter, organisationer och företag följer efter. Ett roligt inslag på P1 var om den konsult som stod ensam på en övergiven Bromma flyplats, van vid att trängas med andra konsulter som flög till, säg, Sundsvall på morgonen och tillbaka till Stockholm på eftermiddagen. Är det hållbart?

Självfallet är det förfärligt att människor dör men i fallet med en verklig kris som den annalkande klimatkatastrofen, som på sikt kan utrota hela mänskligheten, kan spårvagnsproblemet verka som en tankeväckande frågeställning: En spårvagn går på huvudspåret där fem människor bundits fast. På sidospåret endast en. Du står vid spaken till spårväxeln. Rycker du in och räddar de fem men offrar den ena eller låter du ödet ha sin gång – vad är mest altruistiskt?

Återigen en relevant liknelse till Norge: Ska vi (staten) bara tänka på det norska folkets välmående eller det globala klimatet vid nuvarande oljeborrning i Atlanten och planerad dito i Arktis? Redan nu dör abnorma mängder djur och människor till följd av den globala uppvärmningen. Den sjätte massutrotningen och den rubbade ekobalansen leder till att arter försvinner dagligen och urfolk inte har en chans att överleva på traditionellt vis. Är det etiskt?

Självfallet är det förfärligt att människor sägs upp från sina jobb, men det belägger ytterligare behovet av en om inte global så åtminstone nationell medborgarlön/basinkomst. Hade alla en sådan skulle ”krisen” vara långt ifrån lika akut. Tvärtom skulle nog många ta sig en funderare om det där prestigefulla men miljövidriga jobbet är värt det? Och alla frilansande konstnärer och egenanställda kulturarbetare, detta kulturella prekariat utan social försäkring, som förgyller livet för andra på en ofta mager inkomst och osäker arbetsmarknad, skulle fortsatt kunna göra det.

Kommer medborgarna acceptera att regeringar, riks- och centralbanker räddar privatbanker, flygbolag, bilindustri och annan klimatskadlig verksamhet från konkurs, som 1990 och 2008? Den svenska, med en miljöpartistisk finansmarknadsminister i Per Bolund, aviserar den 17 mars att det största ”krispaketet” à 500 miljarder går till det redan krisande flyget, mycket på grund av utbredd flygskam och ökad medvetenhet. Nu får flygbranschen en gräddfil in i miljöförstöringen igen. Här uppenbaras problemet med att staten är hel- eller delägare av klimatvidriga bolag (Swedavia, SAS, Vattenfall, LKAB).

Det går att göra det rätt och lukrativt. Även om elpriset är lågt just nu, och fluktuerar hela tiden, så har solcellssatsningen en i dubbel bemärkelse en gyllene framtid. Med hjälp av enskilda sparare och långsiktiga investeringar har ETC Solel gjort sig oberoende av banker, finanskrascher, fossilkriser och, inte minst, kortsiktig avkastning. De har gått ”off-grid” men är samtidigt framtidens grid, elnät. Solparken i Katrineholm hyser numera en egen biokolsmaskin och byggs i detta nu ut med en megawatt (1 MW).

– Antingen storinvesterar man i ren energi, ren mat och ren CO2-lagring med biokol, eller också skapar man panik vid klimatkatastrofer som gör att de som har råd skyddar sig medan de flesta bara får det sämre, säger ETC:s vd Johan Ehrenberg till Miljömagasinet.

Coronakrisen är lite som att ligga som bäddat, med andra ord. AI-agenten Smith liknar människorasen vid just ett globalt virus i bröderna Wachowskis science fiction-klassiker Matrix (1999). Homo sapiens är en art bland miljarder – lika beroende av sol, vatten och ren luft – men lever ändå på bekostnad av alla andra. Höjden av arrogans.

Världshälsoorganisationen (WHO) och The Centre for Epidemiology (CfE) i Manchester har enträget hävdat – rentav tjatat – om att det inte längre är frågan om utan när nästa pandemi bryter ut. Nu är den här – igen. Vad gör staten? Tar tillfället i akt och ställer om samhället till ett mera hållbart, altruistiskt och bättre rustat för framtiden? Det är inte nationalekonomi, det är överlevnadsstrategi.