Grön skatteväxling veckans fråga

Den första frågan var typiskt nog grön skatteväxling. Frågan skulle senare under veckan slå igenom i Dagens Nyheter genom en debattartikel av Miljöpartiets språkrörskandidat Per Bolund. Bolund är visserligen också finansmarknads- och bostads-minister och biträdande finans-minister, men den rollen angavs inte i artikeln, vilken kan uppfattas som en intern kritik av hans egen och den egna regeringens hittills försiktigt förda politik.

Carl Schlyter vill tydligt driva en miljöskattereform, där skatten betalas tillbaka lika mycket till alla medborgare. Det goda med det, menar han, är att miljöskatten inte ska leda till ett motstånd bland befolkningen. Skatten gör det visserligen dyrare och svårare att köpa miljöskadligt, men med utformningen leder ändå höjningen till att den som har låga inkomster får en nettovinst, vilket borde vara motmedlet mot folkliga protester likt Gula västarnas mot höjda miljöskatter i Frankrike. Det är den bittra lärdomen.

Prövats i Alaska

En variant på miljöskatteåterbetalning har prövats ganska länge i Alaska, fortsatte Carl Schlyter. Där har man haft en naturresursavgift på olja, vilken lett till att priset på olja också höjts lika mycket. De flesta medborgare har ändå blivit vinnare för det är bara några få som använt mycket av den dyrare naturresursen.

– Utbetalningarna till medborgarna i Alaska pendlar mellan 1000-2000 dollar per år och medborgare, och för en barnfamilj kan det bli väldigt mycket. Resultatet har blivit att Alaska är den delstat där klyftorna ökat minst av alla delstater i USA.

Med modellen från Alaska kan man också minska klyftan mellan stad och land. I Sverige pågår en enorm resursutvinning på landsbygden, men väldigt lite gynnar dem som bor där resurserna exploateras, påpekar Schlyter. Norge har haft en lösning där tio procent av elproduktionen går till den region där vattenkraftverket ligger.

Två dagar efter mötet med Carl Schlyter dök debattartikeln av Per Bolund upp i Dagens Nyheter med nästan samma budskap. Ett av de viktigaste politikområdena de kommande åren är en rättvis grön skatteväxling, skriver Bolund.

– Jag vill att vi kombinerar höjda miljö- och klimatskatter med sänkta inkomstskatter för dem med de lägsta inkomsterna, enligt den modell som nu införs i Kanada, där 90 procent av klimatavgifterna återförs direkt till medborgarna. Under mandatperioden ska regeringen genomföra en grön skatteväxling på minst 15 miljarder.

90 procent återförs

Den nya avgiften som införs i Kanada från 2019 kommer att successivt höjas fram till år 2022. Det innebär att 90 procent av intäkterna ska återföras direkt till medborgarna och resterande 10 procent satsas på exempelvis skolor och sjukhus. Man beräknar att 70 procent av hushållen får tillbaka mer än vad de betalar in.

Per Bolund skriver att ett sådant förslag också behöver kombineras med ett nytt reseavdrag som baserar sig på avstånd till jobbet, något som kommer att gynna de som bor i lands- och glesbygd. Planerna är nästan samma idé som Carl Schlyter lanserade när han talar om en glesbygdsbonus.

Stefan Nilsson, tidigare MP-riksdagsledamot, konstaterar att Per Bolund (MP) nu tar ställning för den kanadensiska modellen koldioxidskatt med återbetalning, på engelska ”cap and dividend”. Han påpekar att han och Niclas Malmberg (MP) lade motioner i frågan i riksdagen tre år i rad, 2015-2017. De underströk i motionerna att förslaget hade en tydlig fördelningspolitisk effekt, eftersom alla, fattig som rik, får samma summa tillbaka på sitt skattekonto. Niclas Malmberg argumenterade också för idén i Miljömagasinet för två veckor sedan.

Den gröna modellen diskuterades mellan regeringspartierna 2017 vad gällde den nya flygskatten. Lagförslaget förde dock bara fram en ”rak” skatt utan någon återbetalning.

Bolund ändrade sig

Även Birger Schlaug, tidigare språkrör för MP, tog upp grön skatteväxling i sin blogg och konstaterade att Per Bolund nu ändrat sig, uppenbarligen pressad av det nya partiets entré. Som talesperson för MP i ekonomiska frågor förordade Bolund länge en ”platt” skatt, att alla betalar lika hög inkomstskatt oavsett inkomst som del av grön skatteväxling. Per Bolund hävdade då att det skulle leda till en progressiv beskattning eftersom de mer välbemedlade hade råd att köra bil och därmed betala mer i skatt.

Birger Schlaug skriver kritiskt att det var sådant som prat om platt skatt och dålig fördelningspolitik som bidragit till att tilltron till MP är svag på många håll när det gäller fördelningsfrågor och det sades också vara skälet bland ”utbrytarna” till att bilda det nya partiet.

Per Gahrton svarade i bloggen att platt skatt var vansinne. En annan läsares kommentar var dock att tack vare Vändpunkt går nu Miljöpartiet mot en mer radikal politik, ett partibildande som Per Gahrton bara för två veckor sedan kraftigt kritiserade i Miljömagasinet.

Text och foto: Gustaf Jillker