Värtaverket säger adjö till kolkraft
Värtaverket i Stockholm.
Foto: Hollger Ellgard/Creative Commons
Värtaverket säger adjö till kolkraft
Styrelsen i Stockholm Exergi, tidigare Fortum värme, beslutade i december att kolkraftvärmeverket KVV6 i Värtahamnen i Stockholm ska avvecklas under våren 2020. Det innebär att bolaget påskyndar sin ursprungliga plan att fasa ut kolet efter driftsäsongen 2021/2022 med två år.
– Vi har en tydlig inriktning på vår verksamhet och det är att vi ska vara resurs- och klimatneutrala och det är glädjande att vi kan fasa ut det sista kolet från Stockholms fjärrvärmesystem redan nu”, säger vd och koncernchef Anders Egelrud i ett pressmeddelande.
KVV6 bestod ursprungligen av två trycksatta virvelbäddspannor med ång- och gasturbin och som togs i drift 1989. Den ena pannan stängdes ned i våras och den andra kommer alltså att stängas av i vår. Under 2018 släppte kolkraftverket ut en halv miljon ton koldioxid.
Bränslet utgjordes av stenkol med ett ytterst litet inslag av krossade olivkärnor, vilket dåvarande Fortum kallade för ”grekisk kärnkraft”. Något som väckte mycket hån inom miljörörelsen. Bolaget, som till hälften ägs av Stockholms stad och den andra halvan av finska energikoncernen Fortum, fick utstå hård kritik för grönmålning.
– Stockholms stad ska vara i framkant när det gäller miljö- och klimatfrågor. Att Stockholm Exergi väljer att fasa ut kolet redan nu är välkommet, då det är i linje med stadens omställning till ett hållbart och fossilfritt Stockholm, säger Anna König Jerlmyr (M), finansborgarråd i Stockholms stad.
Under parollerna ”Vitkål – inte brunkol” och ”Shut i Down” genomförde miljörörelsen flera direktaktioner (vilka Miljömagasinet rapporterade om) mot Fortums kolkraftverksamhet under 2009 som upptakt till klimatmötet, COP15, i Köpenhamn samma år.
KVV6 stod då för cirka en fjärdedel, mer än hela vägtrafiken, av Stockholms samlade utsläpp av växthusgaser. En av de hårdaste kritikerna av Fortums kolkraftverk och dess ledning var Rikard Warlenius (V) som tillsammans med Christopher Holmbäck författade en kritisk underlagsrapport till Vänsterpartiet i Stockholms stad i april 2010.
– Kolkraften i Värtan har stått för cirka en tredjedel av utsläppen i Stockholm. Dagens beslut är ett stort och nödvändigt beslut för en fossilfri stad, skriver Rikard Warlenius på Twitter.
Beslutet grundades emellertid inte bara på nödvändiga klimatåtgärder utan även på krassa ekonomiska.
– Skatteändringarna har varit en faktor som påverkat att beslutet tas redan nu. Vi måste optimera vår verksamhet även ekonomiskt och har därför gjort noggranna analyser av hur vi bäst ska driva verksamheten vidare utifrån dagens förutsättningar, fortsätter Anders Egelrud. Några dagar efter styrelsens besked om nedstängningen av den andra kolpannan klippte energiminister Anders Ygeman (S) bandet till Sveriges första testanläggning som ska fånga in koldioxid från biokraftvärmeverket (se ett längre reportage om KVV8 i MM 12/2016). Detta med stöd av Energimyndigheten. Tekniken går under beteckningen CCS (carbon capture and storage) och går ut på att avskilja och sedan lagra koldioxiden vid avfallsförbränningen. En del av spillvärmen som bildas i avskiljningen beräknas även att gå ut som fjärrvärme.
– Dagens invigning är starten på en viktig testperiod. Vi vet att tekniken bio-CCS fungerar, nu ska vi optimera den för just vårt biokraftvärmeverk här i Värtan. Våra beräkningar visar att med en fullskalig anläggning skulle vi kunna fånga in 800 000 ton koldioxid per år här i Värtan och om vi ser på hela Storstockholm och även andra bolags verksamheter handlar det om över två miljoner ton, sade Erik Dahlén, FoU-ansvarig på Stockholm Exergi, vid invigningen.
Avskiljningstekniken som används kallas hot potassium carbonate (HPC) med vilken upphettad pottaska, kalium-karbonat, binder koldioxiden. För runt tio år sedan testade Exergi att avskilja koldioxiden från KVV6:s rökgaser, det hade då en 97-procentig verkningsgrad.
Om bio-CCS blir lyckosam kommer bolaget att skapa negativa nettoutsläpp. Exergi ska parallellt med testanläggningen göra en genomförbarhetsstudie. Nackdelen med tekniken är att den är förhållandevis dyr och energikrävande: 1 000 kronor per ton koldioxid som avskiljs, komprimeras och lagras. Testan-läggningen och de vidhängande analyserna av avskiljningsförmågan bedöms kosta totalt 2,5 miljoner kronor.
Rikard Rehnbergh
