Varken vänster eller populistisk

Så som Bjerström formulerat sig är det intressant. ”Greta Thunberg sa att ’folket’ är de enda som inger hopp, men folket är inte en homogen grupp som står enade mot politikerna, då skulle klimatfrågan vara löst. I sitt tal om folket mot de styrande så låter hon snarare som en populistisk vänsterpolitiker.”

På Facebook försvarar hon sig med ”Jag blev på allvar oroad när hon sa att ’folket’ är enda hoppet. Det är den klassiska statsvetenskapliga definitionen av hur en populist beskriver verkligheten.”

Bruket av denna definition av populism gör Bjerströms ståndpunkt rimlig att diskutera. Det gäller även hur man kan beskriva hennes egen roll.

Påståendet om Greta innehåller två delar. Dels ”vänster” dels ”populist”. Bägge leden måste uppfyllas för att Bjerströms påstående ska leva upp till det vi kan begära av en public servicejournalist.

”Populist” anser Bjerström att hon bevisat genom att referera till bruket av ordet ”folket”. Men inte bara det utan också att man är populist om man inte ser att hoppet ligger någonstans hos politiker och/eller företag. Särskilt utpekar Bjerström Greta som populist för att hon inte lyfter fram EU i detta sammanhang som hoppet. Detta blir i Bjerströms världsbild definitionsmässigt uttryck för populism. Det finns anledning att återkomma till denna punkt.

Vänster är Greta enligt Bjerström på grund av att hon hävdar principen att de som historiskt stått för de största utsläppen också bör bidra mer och ge utrymme för de som inte har belastat miljön lika mycket. Här inför också Bjerström ett extra argument om Indiens hållning som inte Greta fört fram men som Bjerström menar ligger i linje med Gretas synsätt.

Principen om skilda historiska ansvar fastställdes av Riokonferensen 1992. Att Bjerström betecknar detta FN-beslut som vänster är manipulativt. En journalist med opartisk hållning framhåller att det är en princip beslutad av FN och inte att det är en vänsteråsikt. Att glida över till något som Greta inte uttryckligen sagt om Indiens hållning och förhandlingarna blir manipulativt. Bjerström undanhåller mediekonsumenten det avgörande bakomliggande FN-beslutet och lyfter i stället fram ett maktspel som hon påstår men inte visar att Greta deltar i. Det är inte värdigt seriös journalistik.

Att kritik mot EU skulle nödvändigtvis vara vänster är lika ohållbart. Kritik mot företagens roll skulle kunna ses som vänster men i så fall måste hela miljörörelsen dömas ut som vänster vilket inte är rimligt. Vi i miljörörelsen har alltid haft en stor bredd från höger till vänster i våra led som enats på konkreta punkter som nu om klimatet och tidigare om andra konkreta frågor, genomgående med argumentet att värna om naturen måste gå före vinstintressen. Den hållningen kan delas av många och är inget vänstermonopol.

Därmed åter till påståendet om Greta som populist. Bjerströms argument bygger på påståendet att experter menar att bruk av förlitan på folket och kritik av stater och företag innebär att man är populist. Greta påstås mer och mer ha intagit en sådan hållning och bör därför kritiseras av en opartisk journalistik för denna förändring av sitt budskap.

Är då en tydligare kritik mot staters och företags inaktivitet ett tecken på populism? Det kan man knappast påstå om det kan påvisas att retoriken hos företrädare för både politiker och en del företag hävdar att klimatkrisen är ett växande problem, samtidigt som de åtgärder som denna retorik leder till inte alls löser problemet eller ens minskar ökningen av hotet påtagligt. Få torde motsäga en sådan kritik eller påstå att den automatiskt är vänster eller populistisk.

Kvarstår Gretas bruk av begreppet folket. Jag utgår från att det rimliga är dess användning på engelska samt begreppet folk som det används i svenskan samt de förklaringar Greta gett på hur hon menar att folk kan använda sin makt.

”People” saknar den etniska kategorisering som tyskans ”Volk” tenderat att luta mot. Det är alltså inte ett etniskt folk mot dess regering eller elit som det handlar om utan folk som aktörer och egna historiska subjekt. I svenskan fastställer svenska akademin denna typ av folkbegrepp i beskrivningen av ordet folkrörelse. Det är en rörelse bland folkets breda lager.

Folkrörelser är inte per definition populistiska och heller inte nödvändigtvis vänster. De vänder sig dock ofta mot överheten, står upp för de ickeprivilegierade genom självorganisering. De kan ofta vara motsatsen till populismens vädjan till de breda lagren att sluta upp bakom ett partis ledning mot samhällseliten. Det kan lika gärna handla om direktdemokratisk organisering av församlingar som vägrar lyssna på statens präster eller av producent- och konsumentkooperativ.

Greta använder inte folkrörelsebegreppet, men hon beskriver vad hon menar. I ett amerikanskt program fick hon frågan vad det viktigaste är som människor/people kan göra på typiskt engelskspråkigt manér ”as individuals”. Svaret är att det är många saker men om man ska välja ett så är det att informera sig och ta vara på demokratiska möjligheter.

Är då detta vänster eller populism?  Att hävda att det är vänster är återigen felaktigt. Att engagera sig demokratiskt är inte per definition vänster. Att informera sig och engagera sig demokratiskt är inte heller per definition populism, snarare något annat. Fokus riktar sig till var och en att agera demokratiskt tillsammans snarare än att sluta upp i en massa som ställs mot samhällseliten. Om det liknar något är det snarare folkrörelseengagemang än populism.

Den som snarare företräder ett publikfriande resonemang är Erika Bjerström. Hennes argument mot Greta låter bestickande. Men det bygger på att osynliggöra att den princip Greta står upp för är beslutad av FN och ingen vänsterståndpunkt och att Gretas syn på demokratisk förändring inte är populism utan uppmaning till demokratisk handling på olika sätt. Därför är Bjerströms kritik ohållbar och oseriös.

Tord Björk