Den i särklass största förändringen av livsmiljön
När vi debatterar hälso- eller miljöproblem, varför är det då så lätt att bortse från de signaler från trådlös teknik som nu omger oss överallt? Som om man inte låtsas om att de finns? Är inte det konstigt? För införandet och ökningen av den trådlösa tekniken med dess onaturliga pulsade elektromagnetiska signaler måste ju vara den i särklass största förändringen av livsmiljön för människor, djur och växter på hela planeten.
Tänk efter: För bara 30 år sedan var det inte många människor som hade en mobiltelefon. Nu har nästan varenda kotte det. Det finns knappt en plätt på jorden som inte nås av de elektromagnetiska signalerna. Dessa signaler är av samma natur som nervsystemets signaler hos allt levande. Skulle inte de påverka?
Många arter av insekter har drastiskt minskat i antal på senare år. Bin, fjärilar… En tysk studie visar till exempel att flygande insekter i ett antal naturreservat har minskat med 75 procent de senaste 30 åren. När det funderas över tänkbara orsaker nämns gifter och monokulturer och jordbrukets förändring. Men inte den trådlösa tekniken. Detta trots att det finns studier som visar att bestrålade flugägg dör, att bin inte hittar tillbaka till kupan, att myror får svårt att röra sig och glömmer var maten finns.
Mänsklig ohälsa av olika slag ökar nu nästan lika drastiskt som insekterna minskar. I januari i år lämnade regeringens utredare om psykisk ohälsa sin dystra slutrapport till regeringen. Hon säger där: ”Från 2009 fram till i dag har utgifterna för psykiatriska diagnoser i sjukförsäkringssystemet mer än fördubblats, från 7 till nästan 15 miljarder kronor. […] Psykisk ohälsa kostar nu samhället totalt över 200 miljarder kronor varje år, nära 5 procent av BNP. Och vi ser ingen förändring till det bättre.”
Även läkare och forskare står rådlösa inför denna exempellösa ökning. Men varför ställer man inte ens frågan om den trådlösa tekniken skulle kunna vara en del av förklaringen?
Är det vi nu ser en ohelig allians mellan mobilindustrins vinstintressen, vissa politiska ledares strävan efter makt och prestige och många människors förtjusning i, för att inte säga beroende av, dessa ”smarta” mobiltelefoner? Är det därför man inte ser? Några gör det dock. Filosofiprofessor Fredrik Svenaeus skrev i en artikel i Svenska Dagbladet i februari: ”det exploderande psykiska illamåendet i Sverige är korrelerat till den största förändringen av våra levnadsvanor som skett på hundra år, nämligen övergången till ett liv på nätet (…) Bara en blind kan undgå att se sambandet.”
Bara en blind. Det verkar dock som om människor har närmare till blindhet än vi skulle tro – till och med bokstavligt. Hjärnforskaren Peter Gärdenfors har i sin bok Den meningssökande människan ett intressant exempel på något som vi skulle kunna kalla kulturell blindhet. På medeltiden var det ett axiom, en självklarhet, för europeiska astronomer att nya stjärnor inte kunde uppträda på himlen. När det då faktiskt uppstod nya stjärnor så såg de europeiska astronomerna dem inte. De kinesiska astronomerna däremot hade inte den föreställningen att nya stjärnor var en omöjlighet. Och mycket riktigt: Kinesiska astronomer såg de nya stjärnorna.
Nu vill industri och politiker introducera en ny generation mobilteknik, 5G, utan att göra några som helst analyser av hälso- eller miljöeffekter. Och i total ignorans av alla de forskarupprop som varnar för detta, till exempel EMF Scientist Appeal och 5G Appeal, och av de många tusen vetenskapliga studier (ja, du läste rätt, det är många tusen) som visar skador av trådlös teknik på människor, djur, växter och levande celler. Det handlar om inflammationer, skador på DNA, skador på spermier …
Tala om blindhet!
