Inlandsbanan vill satsa på vätgas
Foto: Henrik Hedman
Inlandsbanan vill satsa på vätgas
MILJÖMAGASINET Nr 32 • 9 AUGUSTI 2019
Miljömagasinet har tidigare skrivit flera artiklar om
vätgas och dess positiva bränsleegenskaper ur miljösynpunkt. Här intervjuas
Inlandsbanans vd Peter Ekholm om koncernens planer på att börja använda vätgas.
Hur vill Inlandsbanan satsa på vätgasdrivna tåg och med vilka ska ni
samarbeta?
– Där är fönstret öppet. Vi förvaltar en statlig
anläggning som är öppen för alla järnvägsoperatörer med trafiktillstånd inom
EU. Järnvägsoperatörerna är alltså de som kör tågen och som därmed driver
verksamheten på tågnätet.
Inlandsbanans järnväg är oelektrifierad så det innebär
att man måste köra med någon annan typ av drivmedel än el. I dag kör man i
princip uteslutande med någon form av flytande drivmedel såsom vanlig diesel
eller HVO, alternativt RME. Men eftersom dieseln är dyrare har bland annat
godstrafiken sökt sig till den elektrifierade järnvägen. Det har fått till
följd att Inlandsbanan är mindre attraktiv som transportled. Vi har sökt en
annan typ av bränsle för att kunna köra modernt och hållbart på Inlandsbanan
och det är här vätgasen kommer in.
Tittar man på energikostnaden så ser man att det skulle
vara hälften så dyrt att köra på vätgas i stället för diesel. Redan nu går
priset på grön energi från vind och sol stadigt ner medan det finns en oro för
prisutvecklingen på biodrivmedel. Vår drivkraft är därför att hitta
samarbetsformer och en infrastruktur möjlig att bygga upp för att tågtrafiken
på Inlandsbanan ska framföras med vätgas i stället. Det skulle både vara
billigare och mer robust samtidigt som det är miljömässigt hållbart. Vi skulle
inte ens behöva köpa nya lok initialt eftersom det går att bygga om de
dieseldrivna lok som finns idag till vätgasdrivna.
Hur är det tänkt att finansieras?
– Dels finns det en betalvilja ifrån marknaden i och med
att det blir en halvering av drivmedelskostnaden i jämförelse med dieseln. Det
innebär att en del av kostnaden kan de som brukar järnvägen vara med och
betala. Sedan är järnvägen i Sverige skattesubventionerad till ungefär fyra
femtedelar. Det gör att även i en sådan här satsning behöver det finnas ett
statligt intresse och tas politiska beslut när det gäller infrastruktur för att
bygga upp. Endast några få vätgastankstationer behövs för att täcka hela
Inlandsbanan.
Vad är er vision?
– Vår vision är att vi ska ha en betydande godskorridor
som är helt fossilfri, utan kontaktledningar genom inlandet till nytta för hela
Sverige. Alla som reser med tåg känner ju till att vi får inställda tåg på
grund av nedrivna kontaktledningar. Det skulle med den moderna Inlandsbanan och
vätgasen vara ett minne blott.
Liza Ahnland
Fakta: Inlandsbanan
Inlandsbanan är en svensk
järnväg som går mellan Kristinehamn i söder och Gällivare i norr, totalt en
sträcka av 1 288 kilometer (om sträckan Östersund-Brunflo, vilken är 15
kilometer och gemensam med Mittbanan räknas in).
De första planerna om en
förbindelse mellan landets nordligaste delar och de sydvästliga delarna
presenterades i slutet av 1800-talet. År 1907 fattade riksdagen beslut om att
bygga den första länken: Östersund-Ulriksfors, klar 1912. År 1911 kom beslut om
nästa etapp, Ulriksfors-Volgsjö (nuvarande Vilhelmina). Året därefter gavs
klartecken till sträckan Sveg-Brunflo, där trafiken startades 1922.
Den nordligaste delen,
Vilhelmina-Gällivare beslutades år 1917, vilken tog lång tid att bygga och blev
klar 1937. Banan stod klar till Dorotea år 1915, till Vilhelmina 1918, till
Storuman 1923 och till Arvidsjaur 1928. Sträckan Jokkmokk-Gällivare var klar
1937.