Hur kommer EU att hantera klimatkrisen?
Hur kommer EU att hantera klimatkrisen?
Dock finns en hel del frågetecken om
utvecklingen. De politiska ledarna från medlemsländerna lyckades inte komma
överens om ett slutdatum då de samlade utsläppen inom EU-länderna ska vara nere
på netto-noll, alltså då upptagen av växthusgaser balanserar utsläppen. I bästa
fall verkar det nu som att 2050 blir det beslutade tidsperspektivet. Detta är
för sent om vi inom EU ska bidra till att Parisavtalets mål uppfylls. 2050 är
det årtal som FN:s klimatpanel, IPCC, har angett som globalt tidsperspektiv då
utsläppen måste vara nere på netto-noll. Ska utvecklingsländerna ha en chans
till en rimlig välståndsutveckling måste de rikare länderna ha ett klart
kortare tidsperspektiv för att effekterna av insatta åtgärder ska resultera i
tillräckliga utsläppsminskningar. För EU:s del bör därför inriktningen vara
senast 2040.
Oklart är också hur den nya ordföranden i
EU-kommissionen, Ursula von der Leyen, kommer att agera. Hon blev vald med
mycket liten marginal, och bland annat den gröna gruppen, liksom tyska
socialdemokrater, röstade emot henne. I stället var det från Polens och Ungerns
konservativa partier hon fick stöd liksom från Femstjärnerörelsen i Italien.
Alltså partier som helt är emot en progressiv klimatpolitik. De förväntar sig
naturligtvis något för det stöd de har gett von der Leyen. Frågan är vad det
kommer att vara och hur det kommer att hanteras. Ursula von der Leyen uttrycker
också stöd för en federalistisk linje, vilket ytterligare spär på osäkerheten
om EU:s framtida politik.
Utmaningarna är många för att klara de
utsläppsminskningar som krävs. EU behöver i praktiken skärpa sin politik inom
alla sektorer. Transportsektorn står för omkring en fjärdedel av utsläppen och
uppvisar en ökning av utsläppen med 20 procent från 1990 till 2017. Då är ändå
inte internationellt flyg och sjöfart inräknade. Industri- och byggnadssektorn
genererar också stora utsläpp. Inom framför allt cement- och stålindustrierna
krävs stora och kostnadskrävande insatser.
I flera länder är fortfarande kol en viktig
energikälla tillsammans med naturgas. Jord- och skogsbruket är viktiga områden
för en stark klimatpolitik. Skogens och markens förmåga att ta upp och lagra
koldioxid kommer att bli avgörande om vi ska klara satta klimatmål.
Jordbrukspolitiken innebär bland annat att subventioner ges till att stora
områden ligger i träda i stället för att beskogas eller utnyttjas för odlingar
av biodrivmedel. Jord- och skogsbruket måste också bedrivas på ett ekologiskt
hållbart sätt. Vi ser i dag hur den biologiska mångfalden hotas.
Våra EU-parlamentariker har en för klimatutmaningen avgörande
mandatperiod framför sig. Under de kommande fem åren måste åtgärder och
styrmedel beslutas och verkställas som leder till att utsläppen av växthusgaser
minskar och minst halveras till 2030. Dessutom måste tidsperspektivet för att
nå netto-noll utsläpp tidigareläggas till senast 2040. Vi talar inte längre om
att insatser ska göras i framtiden. Vi är inne i klimatkrisen nu.
Roger Bydler
Ny krönikör i Miljömagasinet
Roger Bydler följer noga och deltar i miljö-
och klimatdebatten, bland annat som styrelsemedlem i Miljöriksdagen och
sammankallande i Miljöpartiets klimatnätverk och i Facebook-grupper.