AktuelltKlimatKrönikor

Hur kommer EU att hantera klimatkrisen?

Åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser är det som måste stå överst på agendan för EU-parlamentarikerna den kommande femårsperioden. Ska vi ha en chans att klara Parisavtalets mål behöver utsläppskurvan brytas brant neråt och utsläppen minskas med minst hälften till 2030. Valet till EU-parlamentet visade också att människor i allt högre grad vill se en politik som innebär en övergång till ett hållbart samhälle. Den gröna gruppen gick starkt framåt och kan förhoppningsvis tillsammans med klimatkämpar i andra grupperingar påverka politiken i en positiv riktning.
Foto: Johannes Jansson/norden.org/Creative Commons

Hur kommer EU att hantera klimatkrisen?

Åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser är det som måste stå överst på agendan för EU-parlamentarikerna den kommande femårsperioden. Ska vi ha en chans att klara Parisavtalets mål behöver utsläppskurvan brytas brant neråt och utsläppen minskas med minst hälften till 2030. Valet till EU-parlamentet visade också att människor i allt högre grad vill se en politik som innebär en övergång till ett hållbart samhälle. Den gröna gruppen gick starkt framåt och kan förhoppningsvis tillsammans med klimatkämpar i andra grupperingar påverka politiken i en positiv riktning.

Dock finns en hel del frågetecken om utvecklingen. De politiska ledarna från medlemsländerna lyckades inte komma överens om ett slutdatum då de samlade utsläppen inom EU-länderna ska vara nere på netto-noll, alltså då upptagen av växthusgaser balanserar utsläppen. I bästa fall verkar det nu som att 2050 blir det beslutade tidsperspektivet. Detta är för sent om vi inom EU ska bidra till att Parisavtalets mål uppfylls. 2050 är det årtal som FN:s klimatpanel, IPCC, har angett som globalt tidsperspektiv då utsläppen måste vara nere på netto-noll. Ska utvecklingsländerna ha en chans till en rimlig välståndsutveckling måste de rikare länderna ha ett klart kortare tidsperspektiv för att effekterna av insatta åtgärder ska resultera i tillräckliga utsläppsminskningar. För EU:s del bör därför inriktningen vara senast 2040.

Oklart är också hur den nya ordföranden i EU-kommissionen, Ursula von der Leyen, kommer att agera. Hon blev vald med mycket liten marginal, och bland annat den gröna gruppen, liksom tyska socialdemokrater, röstade emot henne. I stället var det från Polens och Ungerns konservativa partier hon fick stöd liksom från Femstjärnerörelsen i Italien. Alltså partier som helt är emot en progressiv klimatpolitik. De förväntar sig naturligtvis något för det stöd de har gett von der Leyen. Frågan är vad det kommer att vara och hur det kommer att hanteras. Ursula von der Leyen uttrycker också stöd för en federalistisk linje, vilket ytterligare spär på osäkerheten om EU:s framtida politik.

Utmaningarna är många för att klara de utsläppsminskningar som krävs. EU behöver i praktiken skärpa sin politik inom alla sektorer. Transportsektorn står för omkring en fjärdedel av utsläppen och uppvisar en ökning av utsläppen med 20 procent från 1990 till 2017. Då är ändå inte internationellt flyg och sjöfart inräknade. Industri- och byggnadssektorn genererar också stora utsläpp. Inom framför allt cement- och stålindustrierna krävs stora och kostnadskrävande insatser.

I flera länder är fortfarande kol en viktig energikälla tillsammans med naturgas. Jord- och skogsbruket är viktiga områden för en stark klimatpolitik. Skogens och markens förmåga att ta upp och lagra koldioxid kommer att bli avgörande om vi ska klara satta klimatmål. Jordbrukspolitiken innebär bland annat att subventioner ges till att stora områden ligger i träda i stället för att beskogas eller utnyttjas för odlingar av biodrivmedel. Jord- och skogsbruket måste också bedrivas på ett ekologiskt hållbart sätt. Vi ser i dag hur den biologiska mångfalden hotas.

Våra EU-parlamentariker har en för klimatutmaningen avgörande mandatperiod framför sig. Under de kommande fem åren måste åtgärder och styrmedel beslutas och verkställas som leder till att utsläppen av växthusgaser minskar och minst halveras till 2030. Dessutom måste tidsperspektivet för att nå netto-noll utsläpp tidigareläggas till senast 2040. Vi talar inte längre om att insatser ska göras i framtiden. Vi är inne i klimatkrisen nu.

Roger Bydler

Ny krönikör i Miljömagasinet

Roger Bydler följer noga och deltar i miljö- och klimatdebatten, bland annat som styrelsemedlem i Miljöriksdagen och sammankallande i Miljöpartiets klimatnätverk och i Facebook-grupper. 

carlos.javier.luna

Social Media Auto Publish Powered By : XYZScripts.com