Stärk oberoendet för public service

Trumps framgångar med att blanda bort begreppen genom att kalla seriösa nyhetsredaktioner för fake news har onekligen också gjort avtryck i svensk politik.

Den som inte analyserar SD-förslaget kan tilltalas av att en avgift avskaffas och att finansieringen fixas inom ramen för statsbudgeten. Men funderar man över innebörden väcker förslaget förstås fler frågor än det besvarar. Ska någon annan skatt höjas för att finansiera public service? Om inte; vilket annat politikområde ska anslagen sänkas till? Eller är det resurserna till public service som i själva verket ska minska?

Sverigedemokraternas förslag öppnar för statlig styrning av public service. Dagens konstruktion, där en lag fastslår vilken avgift som ska betalas, och där dessa resurser sedan riktas direkt till public service utan att passera statsbudgeten, gör att riksdag och regering inte årligen överprövar SVT:s, SR:s och UR:s
verksamhet.

Om public service i stället blir en budgetpost bland andra ligger det i vågskålen att riksdagen också prövar om man får vad man vill ha för de resurser som anslås. Och blotta rädslan från public service-bolagen att man med olika typer av program skulle stöta sig med en riksdagsmajoritet, med budgetinskränkningar som resultat, riskerar att påverka det redaktionella arbetet. Inte minst mot bakgrund av public service viktiga uppdrag att granska regering och riksdag vore det en väldigt farlig väg att slå in på. Programbolagen måste veta att man fullt ut kan granska riksdag och regering utan att det riskerar att få konsekvenser.

I stället bör vi slå in på den rakt motsatta vägen: stärka public service oberoende gentemot riksdag och regering ytterligare. Även om dagens lagstiftning innebär ett starkt oberoende för public service är det ju så att en lag enkelt kan ändras. Vi har i andra länder i Europa sett hur regeringar inte dragit sig för att politiskt styra public service. Det finns självfallet inga garantier för att en framtida regering i Sverige inte skulle kunna ha sådana ambitioner.

Lagstiftningen om finansiering för public service bör därför göras till grundlag, eller i alla fall ge den samma status som en grundlag. Det innebär att den enbart kan ändras efter två likalydande beslut med ett riksdagsval mellan. På så sätt skulle public service oberoende väsentligt stärkas.

Niclas Malmberg