EU-kartan ritas om

Vi som i val. Det var som en upprepning av riksdagsvalet: Alla vann! Surrealistiskt, närmast världsfrånvänt gjorde varje parti, utom Fi, sitt yttersta för att fi nna en mer eller mindre omöjlig förklaring till vinsten i Europaparlamentsvalet.
Europaparlamentet i spänd förväntan på nya parlamentsledamöter.
Foto: Paasikivi (is.gd/eTtHS0)/ CC BY-SA (is.gd/KO4vwc)

EU-kartan ritas om

Vi som i val. Det var som en upprepning av riksdagsvalet: Alla vann! Surrealistiskt, närmast världsfrånvänt gjorde varje parti, utom Fi, sitt yttersta för att fi nna en mer eller mindre omöjlig förklaring till vinsten i Europaparlamentsvalet.

Förutom SD:s klara ökning (16,9 procent) gentemot EU-valet 2014 speglade inte det svenska resultatet övriga Europa. En tydlig indikator över resterande EU, från ost till väst, nord till syd, var framgången för de av hävd EU-vänliga gröna och liberala partierna.

Miljöpartiet minskade kraftigt i förhållande till förra EU-valet, men ökade ställt mot riksdagsvalet (11,4 procent). I Tyskland tog Die Grünen, numera näst störst parti, större än socialdemokraterna, som väntat ett jättekliv mot ett eget block i Bundestag. Även Vihreä liitto (Gröna förbundet) gick fram med stormsteg och har nu definitivt befäst sin position i finsk politik. Och på Irland tredubblade Comhaontas Glas (Gröna alliansen) sina röster.

Därtill skördade gröna partier framgångar i Storbritannien, Frankrike, Danmark och Nederländerna. En framgång som lär behövas i Bryssel då de av hävd EU-kritiska bruna partierna dessutom, påfallande ofta, är klimatförnekare som bromsar rationella åtgärder.

Populister, nationalister, fascister och extremister har hittills varit väldigt splittrade och kommer bli så än mer i framtiden. De fick inte folkets mandat att fortsätta söndra och hindra klimatomställningen. Farhågan var att den EU-kritiska, högernationalistiska ECR-gruppen (Europeiska konservativa och reformister, i vilken SD sitter kvar enligt egen utsago) skulle växa mera än vad den gjorde.

Den österrikiska Ibiza-skandalen (förbundskansler Sebastian Kurz avgick just efter en rekordkort ämbetsperiod) tycks ha spillt över på EU-valet. Förvisso skördade de extremnationalistiska och EU-kritiska regeringspartierna stora framgångar i Polen, Ungern och Italien (PiS, Fidesz respektive Lega). Det var emellertid väntat. Även storsegern över Labour och Tory för Nigel Farages nya Brexitparti (som ensamma får 29 mandat mot Sveriges 20) är anmärkningsvärd.

Deras nationalistiska syskonpartier i Tjeckien, Slovakien och Slovenien gick dock kraftigt bakåt. Lönnmordet på slovakiska journalisten Ján Kuciak och hans partner efter avslöjanden om en maffia-regeringskorruption tros ha utövat en väsentlig påverkan i samtliga dessa val.

Ökningen för de gröna och liberala partierna skapar ett slags status quo i EU-parlamentet. Från en storkoalition mellan socialdemokrater och kristdemokrater (typ: tysk modell) spekuleras det nu om en superkoalition där liberaler och gröna slår in en kil i koalitionen och får en vågmästarroll vid omröstningar (typ: svensk modell). Den rådande bilden av polarisering och splittring består dock.

Avgörande blir EPP:s (Europeiska folkpartiets grupp) förhållningssätt till respektive grupp. Går moderater/kristdemokrater mot mitten eller höger om? Yttermera kan partigruppen som EU-kommissionens samt Europarådets blivande ordförande tillhör avgöra vilken politisk karta, charta EU kommer anta de kommande fem åren.

Rikard Rehnbergh

Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter