Efterlyses: politik för växtbaserad kost
Sverige är världsledande på att minska utsläpp av klimatgaser. Vi har ett elsystem som är nästan fritt från fossila bränslen. En dramatisk ökning av vindkraft pågår, vilken gör att vi kan exportera grön el till grannländer som Tyskland och Polen och minska kolkraften i de länderna.
Efterlyses: politik för växtbaserad kost
Sverige
är världsledande på att minska utsläpp av klimatgaser. Vi har ett elsystem som
är nästan fritt från fossila bränslen. En dramatisk ökning av vindkraft pågår,
vilken gör att vi kan exportera grön el till grannländer som Tyskland och Polen
och minska kolkraften i de länderna.
Sverige har samtidigt flera stora utmaningar i klimatpolitiken. Den som det
talas mest om – av goda skäl – är de stora utsläppen från vägtrafiken. I det
klimatpolitiska ramverket, som riksdagen röstade fram 2016, ska utsläppen från
vägtrafiken minska med 70 procent till 2030. En enorm utmaning.
Men ett annat område – som politiskt är
nästan bortglömt – är matens klimatpåverkan, där kött- och mejeriprodukter helt
dominerar. Produktionen av allt kött som äts i Sverige, där hälften är
importerat och hälften är svenskproducerat, ger upphov till lika stora utsläpp
som alla bilar och lastbilar som färdas på svenska vägar.
I motsats till vägtrafiken består utsläppen
från köttproduktionen till begränsad del av koldioxid, och i stället i första
hand av metan (från djurens matsmältning) och lustgas (från djurens avföring
och gödsel). Koldioxid, metan och lustgas är de helt dominerande klimatgaserna
som värmer upp planeten.
Inget riksdagsparti – inte heller Miljöpartiet – har tagit fram en politik
för att minska köttkonsumtionen och samtidigt öka den växtbaserade
konsumtionen. Feministiskt Initiativ har ett föredömligt förslag som varje
klimatmedvetet parti borde titta närmare på. Fi föreslår att en skatt på kött
och mejeriprodukter införs och att intäkterna används för att sänka priset på
vegetabilier (baljväxter, grönsaker och frukt).
Den allra viktigaste delen i en politik för minskade utsläpp från
produktionen av mat vi äter är en skatt på rött kött (nöt, får, gris). En sådan
skatt, utformad per kilo, skulle framför allt minska efterfrågan på billigare
importerat kött (eftersom det skulle öka mycket mer i pris procentuellt).
Intäkterna från en sådan skulle kunna användas för att sänka momsen på
vegetabilier och/eller hjälpa svenska jordbrukare att ställa om till mer
växtbaserad produktion (och mindre av kött och mejeriprodukter).
Sverige importerar mycket proteingrödor,trots
att vi skulle kunna producera mycket mer av dessa själva. En politik för större
svensk produktion av proteingrödor skulle vara ett viktigt svenskt bidrag till
minskade klimatutsläpp. Att producera protein i form av proteingrödor (bönor,
linser, kikärtor, ärtor, havre) ger bara någon procent av klimatutsläppen
jämfört med nötkött. Utöver de stora fördelarna för klimatet och hälsan så
skulle ökad produktion av proteingrödor också leda till det som kallas ökad
matsuveränitet – det vill säga Sveriges egenförsörjning av mat skulle öka –
eftersom det går att producera mycket mer sådana grödor per yta jämfört med
produktion av kött- och mejeriprodukter.
Ett skifte i hur
vi globalt äter protein är nödvändigt för att klara Parisavtalets mål om högst
två graders uppvärmning av jorden. Och i Sverige, liksom övriga Europa, USA,
Kanada och Australien är köttkonsumtionen mycket hög. En stor förändring genom
att vi äter mer protein i form av proteingrödor och mindre i form av kött och
mejeriprodukter skulle ha stor betydelse ur klimatsynpunkt. Det skulle kunna
översättas till att klimatutsläppen motsvarande hundratusentals bilar och
lastbilar försvinner.
Det finns en ökad
medvetenhet – inte minst hos unga – om klimatpåverkan från produktion av kött
och mejeriprodukter och en attitydförändring är på gång. Sveriges politiker är
nu skyldiga att leverera politiska åtgärder inom det här området.
Stefan
B Nilsson
Chefredaktör
