Efterlyses: politik för växtbaserad kost

Sverige är världsledande på att minska utsläpp av klimatgaser. Vi har ett elsystem som är nästan fritt från fossila bränslen. En dramatisk ökning av vindkraft pågår, vilken gör att vi kan exportera grön el till grannländer som Tyskland och Polen och minska kolkraften i de länderna.

Efterlyses: politik för växtbaserad kost

Sverige är världsledande på att minska utsläpp av klimatgaser. Vi har ett elsystem som är nästan fritt från fossila bränslen. En dramatisk ökning av vindkraft pågår, vilken gör att vi kan exportera grön el till grannländer som Tyskland och Polen och minska kolkraften i de länderna.

Sverige har samtidigt flera stora utmaningar i klimatpolitiken. Den som det talas mest om – av goda skäl – är de stora utsläppen från vägtrafiken. I det klimatpolitiska ramverket, som riksdagen röstade fram 2016, ska utsläppen från vägtrafiken minska med 70 procent till 2030. En enorm utmaning.

Men ett annat område – som politiskt är nästan bortglömt – är matens klimatpåverkan, där kött- och mejeriprodukter helt dominerar. Produktionen av allt kött som äts i Sverige, där hälften är importerat och hälften är svenskproducerat, ger upphov till lika stora utsläpp som alla bilar och lastbilar som färdas på svenska vägar.

I motsats till vägtrafiken består utsläppen från köttproduktionen till begränsad del av koldioxid, och i stället i första hand av metan (från djurens matsmältning) och lustgas (från djurens avföring och gödsel). Koldioxid, metan och lustgas är de helt dominerande klimatgaserna som värmer upp planeten.

Inget riksdagsparti – inte heller Miljöpartiet – har tagit fram en politik för att minska köttkonsumtionen och samtidigt öka den växtbaserade konsumtionen. Feministiskt Initiativ har ett föredömligt förslag som varje klimatmedvetet parti borde titta närmare på. Fi föreslår att en skatt på kött och mejeriprodukter införs och att intäkterna används för att sänka priset på vegetabilier (baljväxter, grönsaker och frukt).

Den allra viktigaste delen i en politik för minskade utsläpp från produktionen av mat vi äter är en skatt på rött kött (nöt, får, gris). En sådan skatt, utformad per kilo, skulle framför allt minska efterfrågan på billigare importerat kött (eftersom det skulle öka mycket mer i pris procentuellt). Intäkterna från en sådan skulle kunna användas för att sänka momsen på vegetabilier och/eller hjälpa svenska jordbrukare att ställa om till mer växtbaserad produktion (och mindre av kött och mejeriprodukter).

Sverige importerar mycket proteingrödor,trots att vi skulle kunna producera mycket mer av dessa själva. En politik för större svensk produktion av proteingrödor skulle vara ett viktigt svenskt bidrag till minskade klimatutsläpp. Att producera protein i form av proteingrödor (bönor, linser, kikärtor, ärtor, havre) ger bara någon procent av klimatutsläppen jämfört med nötkött. Utöver de stora fördelarna för klimatet och hälsan så skulle ökad produktion av proteingrödor också leda till det som kallas ökad matsuveränitet – det vill säga Sveriges egenförsörjning av mat skulle öka – eftersom det går att producera mycket mer sådana grödor per yta jämfört med produktion av kött- och mejeriprodukter.

Ett skifte i hur vi globalt äter protein är nödvändigt för att klara Parisavtalets mål om högst två graders uppvärmning av jorden. Och i Sverige, liksom övriga Europa, USA, Kanada och Australien är köttkonsumtionen mycket hög. En stor förändring genom att vi äter mer protein i form av proteingrödor och mindre i form av kött och mejeriprodukter skulle ha stor betydelse ur klimatsynpunkt. Det skulle kunna översättas till att klimatutsläppen motsvarande hundratusentals bilar och lastbilar försvinner.

Det finns en ökad medvetenhet – inte minst hos unga – om klimatpåverkan från produktion av kött och mejeriprodukter och en attitydförändring är på gång. Sveriges politiker är nu skyldiga att leverera politiska åtgärder inom det här området.

Stefan B Nilsson

Chefredaktör

Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter