Blir det riksrätt nu?

Vad han har funnit är att Donald Trump och hans valkampanjs förhållningssätt till den ryska attacken mot deras demokrati må ha varit oansvarigt, opatriotiskt, odemokratiskt, falskt och samvetslöst (och allt detta är sant), men de uppnådde aldrig rekvisiten för en brottslig sammansvärjning. I förbifarten bekräftar utredningen också mycket av de pinsamma beskrivningarna av Vita husets kroniska lögnaktighet, oreda och inkompetens som skildrats i flera bästsäljande böcker de senaste åren.

Presidenten är alltså friad i konspirationsdelen. Å andra sidan har Trump under sin tid som president försökt hindra rättvisan vid minst tio specifika, potentiellt åtalbara, tillfällen. Han har uppvisat en konsekvent och chockerande fientlighet mot rättsväsendets oberoende och alla tankar på att lag ska gälla även honom. Där är han verkligen inte friad. Men heller inte åtalad. Mueller spelar bollen uppåt plan i stället för att skjuta mot mål.

Mueller har såvitt jag förstår gjort bedömningen att eftersom rättsväsendet inte har befogenhet att åtala en sittande president vore det fel av honom att föregripa eller påverka de två instanser som ska ta ställning till frågan om att väcka eller inte väcka åtal. Den första är Kongressen, som konstitutionen ger ett tydligt mandat att väcka riksrätt mot ohederliga statsråd och tjänstemän. Den andra möjliga instansen är framtida domstolar. Ingenting hindrar nämligen en åklagare att väcka åtal mot en före detta president, säg den 21:e januari 2021 (första dagen på nya presidentperioden).

Mueller har alltså i stället för åtal gjort en omfattande bevisupptagning åt de rättsprocesser som har, eller kommer att ha, befogenhet att åtala. Det har förstås inte hindrat Trump och hans talespersoner (inklusive den nya justitieministern Barr) att utropa seger och fullständigt frikännande.

Demokraterna befinner sig nu i en politisk knipa. Självklart finns det tillräckligt i Muellers rapport för att motivera riksrätt mot president Trump, om de skulle vilja (det finns för övrigt gott om andra potentiella anklagelsepunkter och, som sagt, pågående utredningar i dem). Men demokraterna vill inte. Erfarenheten från senaste riksrätten, den mot president Clinton, är att den gynnade honom politiskt. Den gladde visserligen högerns kärnväljare men mobiliserade samtidigt presidentens försvarare och fyllde mittenväljare med avsmak. En riksrätt som inte slutar med fällande dom framstår som både neslig och illvillig. Och chansen att en riksrätt mot Trump skulle sluta med fällande dom, vilket kräver röstresultatet 67-33 i Senaten, är noll. 

David Frum (högerdebattör, före detta talskrivare åt George W Bush och författare av en av många Trumpkritiska böcker) varnade redan sommaren 2017 för risken med att sätta hoppet till rättsprocesser. Om det juridiska utfallet blev annat än en fällande dom kunde det omöjliggöra fortsatt kritik. ”Vaddå samröre med ryssarna – det var ju inte olagligt. Politik är smutsigt. Kom med något nytt!” Vilket är precis vad Trumps advokat Rudy Guiliani sade på CNN förra helgen.

Så jag förstår varför många säger ”Släpp drömmen om riksrätt. Det kommer bara surt av en sådan. Det rätta sättet att avsätta Trump är vid valurnorna. Sedan kan rättvisan göra sitt normala jobb, om ni fortfarande tycker att det är viktigt.”

Det kan nog ligga mycket i det, men jag har en invändning. Om Trump inte förlorar valet 2020 så kommer hans anhängare att säga att folket har talat. Då är projektet ännu mer politiskt omöjligt. Och president Trump förtjänar verkligen inte att slippa undan utan en rejäl riksrätt.

Dan Guillou