Blir det riksrätt nu?
Foto: Michael Vadon/Creative Commons/public domain
Blir det riksrätt nu?
Vad han
har funnit är att Donald Trump och
hans valkampanjs förhållningssätt till den ryska attacken mot deras demokrati
må ha varit oansvarigt, opatriotiskt, odemokratiskt, falskt och samvetslöst
(och allt detta är sant), men de uppnådde aldrig rekvisiten för en brottslig
sammansvärjning. I förbifarten bekräftar utredningen också mycket av de
pinsamma beskrivningarna av Vita husets kroniska lögnaktighet, oreda och
inkompetens som skildrats i flera bästsäljande böcker de senaste åren.
Presidenten
är alltså friad i konspirationsdelen. Å andra sidan har Trump under sin tid som
president försökt hindra rättvisan vid minst tio specifika, potentiellt
åtalbara, tillfällen. Han har uppvisat en konsekvent och chockerande
fientlighet mot rättsväsendets oberoende och alla tankar på att lag ska gälla
även honom. Där är han verkligen inte friad. Men heller inte åtalad. Mueller
spelar bollen uppåt plan i stället för att skjuta mot mål.
Mueller
har såvitt jag
förstår gjort bedömningen att eftersom rättsväsendet inte har befogenhet att
åtala en sittande president vore det fel av honom att föregripa eller påverka
de två instanser som ska ta ställning till frågan om att väcka eller inte väcka
åtal. Den första är Kongressen, som konstitutionen ger ett tydligt mandat att
väcka riksrätt mot ohederliga statsråd och tjänstemän. Den andra möjliga
instansen är framtida domstolar. Ingenting hindrar nämligen en åklagare att
väcka åtal mot en före detta president, säg den 21:e januari 2021 (första
dagen på nya presidentperioden).
Mueller
har alltså i stället för åtal gjort en omfattande bevisupptagning åt de
rättsprocesser som har, eller kommer att ha, befogenhet att åtala. Det har
förstås inte hindrat Trump och hans talespersoner (inklusive den nya
justitieministern Barr) att utropa seger och fullständigt frikännande.
Demokraterna
befinner sig nu i en politisk knipa.
Självklart finns det tillräckligt i Muellers rapport för att motivera riksrätt
mot president Trump, om de skulle vilja (det finns för övrigt gott om andra
potentiella anklagelsepunkter och, som sagt, pågående utredningar i dem). Men
demokraterna vill inte. Erfarenheten från senaste riksrätten, den mot president
Clinton, är att den gynnade honom politiskt. Den gladde visserligen högerns
kärnväljare men mobiliserade samtidigt presidentens försvarare och fyllde
mittenväljare med avsmak. En riksrätt som inte slutar med fällande dom framstår
som både neslig och illvillig. Och chansen att en riksrätt mot Trump skulle
sluta med fällande dom, vilket kräver röstresultatet 67-33 i Senaten, är
noll.
David
Frum (högerdebattör, före detta
talskrivare åt George W Bush och författare av en av många Trumpkritiska
böcker) varnade redan sommaren 2017 för risken med att sätta hoppet till
rättsprocesser. Om det juridiska utfallet blev annat än en fällande dom kunde
det omöjliggöra fortsatt kritik. ”Vaddå samröre med ryssarna – det var ju inte
olagligt. Politik är smutsigt. Kom med något nytt!” Vilket är precis vad Trumps
advokat Rudy Guiliani sade på CNN förra helgen.
Så jag
förstår varför många säger ”Släpp
drömmen om riksrätt. Det kommer bara surt av en sådan. Det rätta sättet att
avsätta Trump är vid valurnorna. Sedan kan rättvisan göra sitt normala jobb, om
ni fortfarande tycker att det är viktigt.”
Det kan
nog ligga mycket i det, men jag har en invändning. Om Trump inte förlorar valet
2020 så kommer hans anhängare att säga att folket har talat. Då är projektet
ännu mer politiskt omöjligt. Och president Trump förtjänar verkligen inte att
slippa undan utan en rejäl riksrätt.
Dan Guillou
Han vill i första hand vaska fram de informationsklimpar som innebär något nytt, har reella konsekvenser och berättar något vi inte redan visste när vi vaknade på morgonen.