AnalysMänskliga rättigheterNyheterPolitik

Det fria utrymmet krymper

Det såg ut att vara något av en händelse när Miljöpartiet gjorde gemensam sak med oppositionen för första gången sedan regeringsbildningen 2014 och röstade för ett svenskt nej till EU:s nya upphovsrättsdirektiv strax efter att Wikileaksgrundaren Julian Assange gripits inne på Ecuadors ambassad i London den 11 april.
”Mediakoncernernas makt växer i takt med att nätövervakningen ökar och yttrandefrihetens snara dras åt.”
Foto: Rawpixel Ltd (is.gd/yLkUQM) / CC BY (is.gd/2eaEG2)

Det fria utrymmet krymper

Det såg ut att vara något av en händelse när Miljöpartiet gjorde gemensam sak med oppositionen för första gången sedan regeringsbildningen 2014 och röstade för ett svenskt nej till EU:s nya upphovsrättsdirektiv strax efter att Wikileaksgrundaren Julian Assange gripits inne på Ecuadors ambassad i London den 11 april.

MP menar med all logik att förslaget om det nya direktivet får för långtgående konsekvenser.

– Det skulle innebära en strypsnara på det fria internet, säger MP:s suppleant i EU-nämnden Lorenz Tovatt.

Annars är det EU-parlamentarikern Max Andersson som mest frenetiskt försvarat nätneutralitet och -yttrandefrihet i Bryssel för svensk räkning.

– Vi behöver stå emot trycket från upphovsrättslobbyn och sätta allmänhetens intressen främst. Jag uppmanar er att rösta nej till uppladdningsfilter och i stället stödja IMCO:s förslag om en balanserad upphovsrätt som både stödjer konstnärernas rätt att få bättre betalt och allmänhetens rätt till ett väl fungerande internet, sade Andersson i en debatt om direktivet i Strasbourg i fjol.

IMCO är Europarlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd; det uppladdningsfilter Andersson nämner är varken grovmaskigt eller selektivt utan verkar snarare som en trål som drar med sig allt som kommer i dess väg. It-experter menar att ett ”rättvist” filter är tekniskt omöjligt. Mest kritik har riktats mot direktivets artikel 17 som innebär att ”mellanhandsaktörer” – plattformar som Google, Twitter och Facebook – ska hindra användare från att ladda upp upphovsrättsskyddat material.

Men de kan faktiskt hindra privata, helt lagliga delningar av musik, bilder, videor och kommentarer. Dessutom kan de försvåra för en mängd andra plattformar som tillhandahåller allmänhetens tips, omdömen och arbete – som TripAdvisor, Myspace och Reddit. Internet-jättarna har råd att installera ett kostsamt uppladdningsfilter. Det har inte de mindre, ofta ideella it-aktörerna.

I november i fjol läcktes domstolsdokument som visade att USA i hemlighet förberett ett storskaligt åtal mot Assange. Och enligt Londonpolisen skedde gripandet på USA:s begäran. I början av 2018 beviljades Julian Assange ecuadorianskt medborgarskap av dåvarande presidenten Rafael Correa, som därtill begärde att han skulle få diplomatstatus för att kunna lämna ambassaden utan att gripas.

Nu heter presidenten Lenín Moreno och tongångarna är andra. Spanien ska ha utövat påtryckningar mot det lilla sydamerikanska landet som hämnd för att Wikileaks tagit Kataloniens sida i självständighetskonflikten. USA ville ha Assange utlämnad redan 2010 då visselblåsarplattformen Wikileaks publicerade material från dess försvarsdepartement. Kändast är videon Collateral Murder som visar hur en militärhelikopter på dataspelsvis prickskjuter mot civila i Irak. Över ett dussin, däribland två Reuters-reportrar, dödades.

Informationen läcktes av Chelsea Manning, 2013 dömd till 35 års fängelse för spionage och delning av sekretessbelagda handlingar till allmänheten. Vad hon och Wikileaks i själva verket gjorde var att avslöja USA:s krigsbrott, att landet uppenbarligen bryter mot fjärde Genèvekonventionen (civilbefolkningens skydd vid väpnade konflikter). Barack Obama beslutade 2017 att förkorta hennes straff. Den 17 maj var hon fri. Men sedan den 8 mars i år sitter hon i arrest igen för vägran att vittna mot Assange.

Det finns ett talesätt som säger att ”might is right”, ofta applicerad i och för USA, att makten oavsett om den är pekuniär, polisiär, politisk eller juridisk alltid har rätt. Och det stämmer in på Trumpadministrationens agerande i fallet Manning & Assange. Det stämmer också rätt bra in på upphovsrättslobbyns – en bred beteckning för mediakoncerner som Sony, Viacom och Universal – påtryckningar inom EU.

Internetoperatören Bahnhof, som Miljömagasinet nyttjar, twittrar: ”Upphovsrättslobbyn driver EU till att köra över mänskliga rättigheter och utplåna internet i nya lagförslag som kommer drabba alla – men enbart gynna upphovsmän.” Tja, inte ens ”upphovsmännen” kommer att gynnas nämnvärt; snarare är det de allt färre, men desto större, mediakoncernernas makt och dess vd:ars allt högre löner som kommer gynnas av direktivet.

Den 21 februari lämnade Max Andersson ”efter långt övervägande” MP för att sälla sig till den växande skaran kring Partiet Vändpunkt (PV): ”det behövs ett nytt parti som både tar klimatkrisen på allvar och arbetar för minskade ekonomiska klyftor.” I dag är han en politisk vilde i Europaparlamentet.

Och i dag, den 15 april, röstades direktivet igenom i ministerrådet. 19 för; 6 däremot, Sverige tillsammans med Finland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Polen. Hoppfullt trots att det säger en hel del om tidsandan: Visselblåsaren Edward Snowden i rysk exil, Chelsea Manning åter i fängelse, Assange hotas av utlämning, rentav dödsstraff. Och mediakoncernernas makt växer i takt med att nätövervakningen ökar och yttrandefrihetens snara dras åt.

Rikard Rehnbergh

 

Bengt Ljunggren

Social Media Auto Publish Powered By : XYZScripts.com