Jakob formger världens mål

Jag träffar Jakob Trollbäck i Gamla stan i Stockholm, där hans nya byrå The New Division har sitt kontor. Jakob har efter 25 år i New York åter valt Stockholm som bas. Hans byrå Trollbäck+Company drivs vidare i New York och engagemanget i viktiga samhällsfrågor fortsätter på båda sidor av Atlanten.

Jakob knyter redan i början av vårt samtal an till frågor om socialt engagemang, jämställdhet och mångfald. Det är frågor som han verkligen brinner för. Svenske Jakob Trollbäck har mycket gemensamt med hur vi lärt känna FN:s globala mål. Han är engagerad, färgstark och driver sitt arbete med ett vaket öga.

– Tänk på information som en karta, med olika förstoringsgrader. Vid ett tillfälle är man bara intresserad av att se kontinenterna och kanske inte respektive land. Man måste sätta en gräns för informationen och vad som skulle nå ut av detta. Jag tyckte att det skulle vara superkort och tydligt, berättar Jakob om hur han steg för steg förenklade texterna om de globala målen.

Han är uppväxt i Stockholm, där han var diskjockey och drev skivaffär på 1980-talet. Han gjorde eget reklammaterial och lite jobb för ett galleri och kände att han ville utveckla sig mer inom design. Men det visade sig bli en utmaning att komma in i branschen utan examen från de välkända skolorna. Allt fler runt honom frågade om det inte var dags för honom att jobba i USA i stället.

– Flera hade med eftertryck sagt att det skulle gå jättebra för mig i USA, så efter en tid beslutade jag mig för att pröva New York.

Jakob berättar om sitt intresse för rörlig design och att han startade en digital del i den firma där han arbetade. Efter det startade han sin egen firma Trollbäck+Company.

Jakob tar upp datorn och visar en animering som är gjord som inledning till TED-talks och berättar att rörliga bilder vid den här tiden togs fram för att de ”såg coola” ut. Men kopplingen mellan animationen och dess verkliga budskap saknades ofta.

– Jag hade bestämt mig för att design som inte betyder något inte är något att ha. Jag myntade uttrycket: ”Discard everything that means nothing”.

Flytten till USA blev framgångsrik. Det finns i dag tydliga spår av hans arbete på en rad stora internationella företag, varumärken och flera tv-bolag, men också verksamheter som SVT.

– Det var bra att jag inte från början hade förstått hur optimistiska amerikanerna är. Nu har det ju ändå gått ganska bra. Men tänk om jag hade varit betydligt sämre på det jag gör – då vet man inte hur det hade slutat.

Det är spännande att lyssna till Jakob och om hur kan kom i kontakt med globala målen. En viktig länk i kedjan är Sir Richard Curtis, som ligger bakom filmer som Fyra bröllop och en begravning, Notting Hill och Mr Bean.

– Sir Richard Curtis har också arbetat mycket med olika former av välgörenhet och social aktivism samt Live Aid. Han har ett projekt som heter Red Nose Day i England, som är en dag där komiker och artister uppträder och ber allmänheten att donera pengar till barn i nöd i både Afrika och England. Det här ville han också lansera i New York. Just då hade vi gjort ett ganska stort projekt för BBC och skapat tre nya tv-kanaler till dem. BBC gillade oss och de sa till Sir Curtis att han skulle kontakta Trollbäck+Company.

Sir Curtis kontaktade Trollbäck+Company för ett möte om välgörenhetsprojektet. Mötet blev lyckat och punkterna på dagordningen avhandlades. Mötet gick mot sitt slut när Sir Curtis plötsligt sade: ”Jag har en sak till. Jag har en vansinnig idé? Känner du till SDG:s?”

Sir Richard Curtis berättade att FN inom ett år skulle lansera något som skulle kunna bli 17 globala mål. Han hade just satt upp en organisation som hette Project Everyone, som skulle sprida information om målen eftersom han hade insett att målen måste bli populära för att lyckas. ”Är du intresserad att vara med?”, frågade Sir Curtis.

”Självklart”, svarade Jakob.

– Vårt möte var bokstavligen på dagen exakt ett år innan målen lanserades. Någon gång i mitten av december fick jag dokumentet som inte var officiellt antaget ännu, men det såg ut som om att det skulle bli de där 17 målen. Och det var det som vi började arbeta med, berättar Jakob medan han samtidigt på skärmen visar det dokument som han fick ta del av.

Vem som helst kan se att det var ett svårgenomträngligt dokument att ta sig an.

– Jag började memorera för mig själv och läste sakta orden; fattigdom, hälsa etcetera och började skriva i marginalen för att förstå. Sedan förenklade jag dem och passade på att lägga till ett framtidsperspektiv genom att komplettera med en målbild.

Jakob har en tydlig röd tråd i sitt arbete och samtalet rör sig kring pedagogik, matematik och filosofi. Han arbetade tidigt med 3D och grafik och använde bokstäver som element i sina animationer.

– Jag är mycket förtjust i de allra renaste formerna, där det finns något som är mycket precist, säger Jakob och pekar på några verkligt stilrena planscher från 1950-talet som sitter på väggen.

– Det måste sitta ihop annars blir jag vansinnig. Och det måste vara tydligt, säger Jakob och berättar om sitt sätt att hela tiden räkna på det han ser omkring sig.

– Matematikmänniskan i mig tänker hela tiden, betraktar och räknar. Allt är en slags matematisk och filosofisk idé.

Jakob Trollbäck lyfter gärna fram sina medarbetare och kollegor.

– När jag började arbetet med de globala målen visste jag exakt vem jag önskade samarbeta med: En tjej från Schweiz som jag jobbat med några år tidigare. Rätt snart hamnade vi rätt i arbetet.

Jakobs firma New Division har också arbetat med de 169 uppföljande delmålen som konkretiserar vad som verkligen behöver göras. Han betonar vikten av att arbetet måste konkretiseras och att alla måste ta sitt ansvar.

– De 17 målen förklarar vad vi måste bry oss om, vi får inte glömma något av dem. Men de säger ingenting om hur det ska göras. Det är delmålen som blir handboken.

Vårt samtal går sedan in på aktuell politik, Brexit, jämställdhet, Greta Thunberg och de internationella trender vi ser. Fler måste nås av mer kunskap om man ska lyckas rädda planeten.

– Om man bara följer med populismen så blir miljöfrågor bara jobbiga – och man får sådana som Donald Trump vid makten. Det borde ju egentligen vara enkelt att driva engagemang och förklara sammanhangen bättre. I stället för att som nu röstar folk på Sverigedemokraterna och går sedan och äter på pizzerian eller kebabstället. Jag vill ha ett samhälle som bygger på logik, men det kanske låter lite tråkigt?

För att exemplifiera berättar Jakob om möten med personer som gnäller över att de betalar för mycket skatt.

– 99 procent av de personer som tjänar pengar bygger oftast sin förmögenhet på att de kan dra nytta av infrastruktur som andra har byggt upp med hjälp av samhällets pengar. Det vore bra om man såg till logiken. I princip handlar det väl om en grundtanke och syn på mänskligheten. Jag önskar att fler människor kunde se hela världen och hur komplex den är, vara ödmjuka inför olika åsikter och olika sätt att se på lösningar.

De globala målen inkluderar självklart flera dimensioner av jämställdhet, och jag lyssnar till Jakobs egna tankar om män och kvinnors olika villkor.

– Män behöver kvinnor och längtar efter dem. Men varför tror män att de behöver ha makten över dem? Den som har makten blir aldrig älskad.

Världen har nu möjlighet att jobba vidare för att nå de globala målen, men det finns ändå alltid de som ifrågasätter vikten av mål och visioner. Jag vill hitta svar till dem och ställer min avslutande fråga: Anser du att det är en nyckel att låta företag och organisationer bryta ner och implementera de globala målen i sina strategier och hållbarhetsrapportering?

– Ja, absolut och det blir ju dessutom ett sätt att hålla dem ansvariga för det arbete som de bedriver och få tillfälle att återkomma och påminna dem om hållbarhetsarbetet.

Den ödmjuka inställningen till livet, dess komplexitet och sin egen roll, kan sammanfattas i de här orden:

– Jag är Trollbäck, men firman som jag driver är ett samarbete med mina medarbetare. Jag är glad och tacksam för att det här projektet kom till just mig och att jag var en bra person för jobbet.

Marica Lindblad