En ny syn på naturens värde

I jakten på de svenska miljömålen använder Sverige i ökande grad enbart ekonomiska värderingsmetoder. FN:s organ för biologisk mångfald IPBES är kritisk och vill att Sverige också tar in den sociala dimensionen, till exempel rättvisefrågorna.
Besökare i Ledband i nationalparken Björnlandet i sydöstra Lappland.
Foto: Patrick Trägårdh / Länsstyrelsen

En ny syn på naturens värde

I jakten på de svenska miljömålen använder Sverige i ökande grad enbart ekonomiska värderingsmetoder. FN:s organ för biologisk mångfald IPBES är kritisk och vill att Sverige också tar in den sociala dimensionen, till exempel rättvisefrågorna.

Värdet av en strandängs artrikedom och kulturarv: 4000 kronor per hektar och år. Värdet av en slåtteräng: sex gånger så mycket. De svenska myndigheternas gemensamma miljöprisdatabas ger eleganta svar om naturens betydelse för människan. Databasen ska göra det lättare att på ett enhetligt sätt väga in miljöeffekter i analyser av styrmedel, åtgärder och projekt.

– Den används flitigt av de myndigheter som ofta behöver väga nytta mot kostnader, säger Johanna Farelius, chef för samhällsekonomienheten på Naturvårdsverket.

– Särskilt på jordbrukssidan verkar den vara viktig när det står och väger mellan hur olika åtgärder eller olika problemområden ska prioriteras.

Naturvårdsverket har i uppdrag att utveckla användningen av samhällsekonomisk analys i miljömålsarbetet, och den pågående uppbyggnaden av miljöprisdatabasen är en viktig del i detta.

– Analyserna ska få mer tyngd genom siffror som är vetenskapligt förankrade och samstämmiga mellan myndigheter, menar Johanna Farelius.

Men FN:s panel för biologisk mångfald, IPBES, vill se en helt annan utveckling.

– Man vill komma ifrån dominansen av ekonomisk värdering och i stället hitta sätt att länka ihop olika sätt att värdera, säger Marie Stenseke, medordförande för IPBES vetenskapliga ledningsgrupp.

För att åstadkomma detta lanserade IPBES i fjol begreppet ”naturens bidrag till människor” som en breddning av synen på naturen som producent av ekosystemtjänster. IPBES medger att begreppet ekosystemtjänster hjälpt ekonomer och ekologer att driva hållbarhetsagendan framåt, särskilt genom FN:s Millennium Ecosystem Assessment, en global kartläggning av ekosystemens tillstånd och betydelse som publicerades 2005. Men begreppet har misslyckats med att involvera andra samhällsvetenskaper och humaniora, liksom ursprungsbefolkningar och lokala perspektiv, menar IPBES. Därför har hänsynen till naturens kulturella betydelse och rättvisefrågor släpat efter.

– Det har varit en väldigt het debatt, säger Cecilia Lindblad, kontaktperson för IPBES på Naturvårdsverket.

– Forskarna som initierade ekosystemtjänstbegreppet har varit väldigt arga. De tycker att i begreppet så finns det här med traditionell lokal kunskap och människans kulturella relation till naturen redan med.

Men när tidskriften Nature i augusti i fjol beskrev kontroversen som ”slaget om den biologiska mångfaldens själ”, gick representanter för båda lägren i taket.

– Det blev flera inlägg efteråt: ”Nej men, vi är ju förenade för att rädda arterna!” Så de som tog stryk mest var vetenskapsjournalisterna på Nature, säger Marie Stenseke.

Men hon är inte nöjd med det svenska mottagandet av IPBES synsätt på naturens betydelse för människan, som presenterades i en artikel i tidskriften Science i januari i fjol.

– Det var roligt när den kom, den här artikeln. Jag samverkar mycket med Naturvårdsverket när det handlar om IPBES. Plötsligt var de tysta i en vecka efter att artikeln kom, för de hade väl inte räknat med att vi skulle få ett Science-genomslag, skrattar hon.

– Det var som att tysta ned det här. I stället för att försöka lägga filten över så kunde vi väl ha haft en diskussion. Det hade jag kunnat önska att Naturvårdsverket gjort, och jag hoppas att det kanske kommer. Vi behöver en öppen diskussion nationellt. Att byta begrepp är en tydlig markering att nu är det något annat än den dominerande synen som gäller. För även om det funnits en öppnare syn inom begreppet ekosystemtjänster så är det inte korrekt att säga att den används i Sverige. Och även om man inte vill byta begrepp så behöver man tänka: Är vi tillräckligt breda? Tar vi in det här som vetenskapsvärlden är överens om, att man måste inrymma olika sätt att värdera?

– Vi har inte medvetet lagt någon filt över. Men på universitetet så har man en annan tidsram. Där måste man skynda sig, annars får man inga fler anslag. På en myndighet fungerar det inte så. Här måste allting följa sin ordning, svarar Cecilia Lindblad.

Hon håller dock med om att det behövs en bredare syn:

– Syftet är jätteviktigt. Men jag tycker ändå att vi ska bibehålla begreppet ekosystemtjänster som namn, för det är så väl inarbetat. Nu i alla fall. Och sedan kanske betona, när vi pratar om det, att vi även har mjuka värden; vi kan inte värdera allting i monetära summor. Eftersom Naturvårdsverket ger vägledning och råd till kommuner och länsstyrelser, så känner vi ett ansvar för att göra det så lätt och så bra som möjligt för dem, för att de ska fortsätta jobba med sina satsningar. Och då känns det som att det blir mer rörigt om vi säger: Nu heter det naturens bidrag till människor i stället. Och så betyder det kanske nästan samma sak.

Har alltså IPBES återuppfunnit hjulet? Marie Stenseke nyanserar budskapet:

– IPBES säger inte att ekosystemtjänstbegreppet eller ekonomisk värdering inte ska finnas, men man ska tänka på flera sätt. Handlar det om rena exploateringsärenden så kan det vara lättare att övertyga med krassa siffror på ekosystemtjänster. Men det är inte one-size-fits-all, så som begreppet har hanterats. Då är det risk att man likriktar landskapet. Man siktar in sig på det man kan mäta, och missar det som är svårmätt, och framför allt att vi människor ser och värderar naturen kring oss på olika sätt. Det leder lätt till att folklig förankring och förståelse förbises, och då riskeras diversiteten som vi kanske vill ha egentligen.

På frågan om hur Naturvårdsverket hanterar uppdragen att utveckla de samhällsekonomiska analyserna i miljömålsarbetet och samtidigt vara kontaktmyndighet för IPBES, svarar Cecilia Lindblad:

– Jag tror inte att vi har kommit så långt att det går ihop där ännu. Det finns en del att göra där, absolut. Men det tar tid – år – innan man verkligen ser att det här är någonting som man faktiskt borde ta in, den här breddningen mot de mjuka kunskaperna i sammanhanget. Hela vår förvaltningsorganisation, den tar sin tid. Och det är väl bra på ett sätt, att man inte kastas som ett löv i vinden efter nyheter och sedan faller ner.

Johanna Farelius ser, liksom IPBES, ett behov av att fokusera mer på rättvisefrågor:

– Vi behöver få med inte bara miljö- och naturvärden utan även den sociala kontexten i våra samhällsekonomiska analyser. Vi fokuserar alltmer på att jobba mot FN:s hållbarhetsmål, Agenda 2030, där man försöker inkludera flera dimensioner av mänsklig välfärd. Och det här är svårt. Det är lättare sagt än gjort. Men vi ser alltmer att för att få till förändringar så måste vi skapa social acceptans för dem, så att de håller i längden. För att förstå vad det innebär så måste vi samverka med andra myndigheter som har ansvar för olika sociala frågor, utöver myndigheterna inom miljömålssystemet.

– Sverige sitter fast i miljömålen, säger Marie Stenseke.

– De är bättre än inget. Men nu behöver vi bredda tältet, och då tänker jag att IPBES hjälper till i övergången mot att jobba utifrån Agenda 2030.

– Jag tror att den globala rapporten som kommer i maj kommer att höja intresset för IPBES, säger Cecilia Lindblad och avslutar:

– Vi vill att IPBES ska bli lika känt som IPCC. Så är det inte idag. Om man kollar med någon, vem som helst, vad IPBES är: ”En ny maträtt, eller?”

Kristofer Dittmer

Kristofer Dittmer

är frilansskribent och ekologisk ekonom. Han har forskat om lokala valutor och penningreform och arbetat med makroekonomisk policyanalys, allt ur ett omställningsperspektiv.

Fakta: IPBES

IPBES (Intergovernmental science-policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services) är den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel IPCC. IPBES grundades 2012 och har 132 medlemsländer. Inom IPBES arbetar cirka 1 300 experter med att sammanställa kunskap om tillståndet för världens biologiska mångfald och ekosystem, deras betydelse för människan och hur de kan bevaras för framtiden. Den 6 maj väntas IPBES första globala rapport off entliggöras. www.ipbes.net

Share this...
Share on Facebook
Facebook
Tweet about this on Twitter
Twitter