Ni borde lära av Suhonen – Schlyter & Co.

Ni borde lära av Suhonen – Schlyter & Co.

Nu bildas en radikal fraktion inom S-partiet, Reformisterna, med vänstersossen Daniel Suhonen i spetsen. Observera: en radikal fraktion inom S-partiet. Sådant kan behövas, även om organiserad fraktionism = partier inom partiet, medför en del risker för effektivitet och sammanhållning. Men när omständigheterna – typ bristande väljarstöd, partipolitiskt kaos, världskapitalismens övermakt etcetera – gör det omöjligt för ett parti att i full utsträckning genomföra den ideologi partiet grundades för att förverkliga, kan det vara nyttigt och konstruktivt att några inom partiet envist påminner om vad som egentligen är vitsen med verksamheten, långt utöver att utöva en begränsad administrativ makt i det rådande samhället, det vill säga det samhälle partiet i grunden vill förändra, i varje fall enligt sin ursprungliga ideologi.

På sikt kan sådan fraktionism tjäna helheten och de första reaktionerna från S-ledningen tycks vara behärskat positiva. Också inom Miljöpartiet finns sedan länge oro för vad regeringsexperimentet kostar i form av minskat förtroende bland gröna väljare, trots akut klimat- och miljökris. Precis som inom S finns MP-aktivister som tycker att priset för de viktiga, men trots allt jämförelsevis marginella (jämfört med vad som egentligen krävs för en genuint grön omställning) framgångarna håller på att bli för högt. Miljöpartiet är enligt envisa opinionsmätningar faktiskt en utrotningshotad art.

Inför detta har det hållits alternativgröna konferenser, FB-grupper för Grön omställning har startats, enskilda riksdagsledamöter har luftat sitt missnöje och till om med revolterat mot partipiskan. Men vad har detta slutligen utmynnat i? En grön motsvarighet till Reformisterna inom MP:s ramar? Knappast. I stället har ledande djupgröna kritiker hoppat av och nu diskuteras bildandet av ett nytt grönt parti. Suhonens konstruktiva taktik tycks okänd bland de mest kritiska MP-arna, i stället är det den grönalternativa rörelsens historiska förbannelse – partisplittring och sekterism – som lyfts fram som lösningen på problemet trots den förkrossande mängden erfarenhet från åtskilliga länder, inte minst i Sydeuropa, hur ständiga försök av missnöjda gröna att bilda ny gröngröna och gröngröngröna partier krossat allt partipolitiskt inflytande för grön politik i länder som Spanien, Italien och Grekland och hotar göra detsamma i Frankrike.

Har de kritiska svenska gröna fastnat i inhemska trätor till den grad att de inte lagt märke till den globala gröna utvecklingen? Nyligen gjorde några MP-are en studieresa till Tyskland. Utmärkt, men splittrarna var tydligen inte med. Jag tycker Carl Schlyter – som ju som före detta EU-parlamentariker har massor med goda internationella gröna kontakter – skulle ta några ytterligare djupgröna kritiker med på en studieresa till både framgångsrika gröna partier (typ Tyskland, Luxemburg, Belgien, Nederländerna, Finland och en del utomeuropeiska länder, typ Kanada och Mexico) och misslyckade (typ Sydeuropa, delar av Afrika och Asien) och försöka lära av deras erfarenheter innan de utdelar ett damoklesslag mot Miljöpartiet genom en ny grön partibildning.

På grundval av de omfattande material jag samlade in till min bok Green parties, Green future (Plutopress 2015), där drygt hundra gröna partier presenteras och analyseras, kan jag redan nu spå att en seriös analys av internationella gröna partierfarenheter bara kan leda till slutsatsen att partisplittring vore katastrof, medan en grön variant av Suhonentaktiken skulle kunna leda långt.

Det är ju inte av illvilja eller maktkorruption som MP:s majoritet inte snabbt genomför en radikal omställning – utan på grund av de politiska maktförhållandena. I en demokrati kan man (och bör man) inte kunna omvandla utan stöd av väljarna. Alla gröna partier måste därför välja mellan begränsad makt i regeringskoalitioner och total ideologisk men maktlöst frihet i opposition. Valet är inte alltid lätt, det är inte alltid givet att man ska välja regeringsmakt. Men de som avfärdar partivänner som väljer regeringsmakt som ideologiska förrädare har inte förstått att politik är något annat än enbart opinionsbildning och idékampanjande. Jag trodde nog att före detta språkrör, före detta riksdagsledamöter, före detta EU-parlamentariker et cetera i MP skulle vara minst lika strategiskt listiga som den betydligt mindre makterfarne Daniel Suhonen.

Det är inte för sent. Det finns många som är kvar inom MP som tycker att de djupgröna kritikerna har rätt i sak, men har valt fel metod. Regeringsmedverkan kommer inte att vara i evighet, även om den för närvarande fyller en viktig funktion både för konkreta gröna mål och för att stoppa högernationalistiskt inflytande. Men också under regeringstiden kan Suhonens exempel efterföljas, S är ju också regeringsparti.

Så låt oss slippa grön splittring och sekterism, låt oss i stället få se konstruktivt internt nyskapande inom MP för tuffare politik för grön omställning.

Per Gahrton

Tidigare riksdagsledamot och EU-parlamentariker