Lagstiftningen måste bli tydligare

Rebecka le Moine (MP) om fjällnära skogsdomen:

”Lagstiftningen måste
bli tydligare”

– Det är en komplicerad lagstiftning, och vi hoppas nu att vi kan få en tydlighet i frågan om när pågående markanvändning kan anses vara skogsbruk och när det kan anses vara artskydd. Det säger Rebecka Le Moine angående en nyligen avkunnad dom i Mark- och miljödomstolen, där ett antal skogsägare i Västerbotten fått rätt till ersättning efter att de tvingats stämma staten, när de nekats avverka sin fjällnära skog.

Foto: MPRebecka Le Moine

Rebecka Le Moine är nyvald riksdagsledamot för Miljöpartiet, talesperson för biologisk mångfald, språkrör för Gröna Studenter, engagerad i Naturskyddsföreningen och Skydda Skogen.

Domstolsmålet handlade om skogsägare i norra Sverige som stämt Staten då de nekats ersättning för fjällnära skog som de inte fått avverka. Målet har nu avgjorts av Mark- och miljödomstolen i Umeå. Domen blev till skogsägarnas fördel och domstolen tilldömer nu staten att ersätta skogsägarna för den ekonomiska skada som besluten inneburit för dem, totalt cirka 18 miljoner kronor.

Domen är den första i denna fråga och kommer att vara vägledande, skriver LRF Skogsägarna i ett pressmeddelande.

Miljömagasinet tog kontakt med Rebecka Le Moine, som svarar på frågan vad hon anser om Mark- och miljödomstolens beslut.

– Det som gör beslutet unikt är att det gäller en fjällnära skog som dessutom är nyckelbiotopsklassad. I den fjällnära skogen är lagen skriven på ett mer restriktivt sätt för att hushålla med skogen, främst eftersom att det växer otroligt långsamt. Ekonomiskt är det därför inte heller särskilt lönsamt att bedriva skogsbruk i dessa områden. För att bedriva skogsbruk måste dispens sökas, och normalt sett brukar inte nekande av dispens ge rätt till ersättning.

Hur kommer denna dom att påverka det framtida skyddet av skogen?

– Det vet vi ännu inte, eftersom den inte är prejudicerande och kan överklagas. I Miljöpartiet ser vi helst att skogsvårdslagen från 1993 lyfts in under Miljöbalken. Då skulle det vara tydligare för den enskilda markägaren att veta vad som gäller, samtidigt som Miljöbalken då gäller likadant för alla branscher.

Har du och Miljöpartiet någon förståelse för skogsägarna i denna fråga?

– Vi har absolut förståelse och kämpar politiskt i alla budgetförhandlingar för att stärka anslagen som går till att ersätta markägare ekonomiskt när de väljer att skydda skog och mark, där pågående markanvändning kan anses vara skogsbruk. Men i de fjällnära skogarna som har mycket långsam återväxt, mycket höga natur- och rekreationsvärden och som dessutom är viktig för renskötseln, ser vi inte skogsavverkning som självklar verksamhet.

Hur kan de olika intressena med skyddsbehov av skogen å ena sidan och affärsintressen å andra sidan enas?

– Portalparagrafen i skogsvårdslagen förkunnar att miljö och produktion ska vara två jämställda mål. Men sedan är skogsvårdslagen utformad med ett starkt fokus på produktion, medan naturvården är mer frivillig. Förutom att se till att de statliga skogsinnehaven sköts på ett föredömligt sätt bör vi politiker även skapa ekonomiska incitament för att gynna hotade arter, skydda gammelskogen och bruka med hyggesfria metoder.

Hur ser framtiden ut på området?

– I Miljöpartiet ser vi en ljus framtid för skogen. Markägare finner glädje, stolthet men även ekonomi i att sköta skogar på ett hållbart och hyggesfritt sätt. I fall där produktionsskogar skyddas av naturvårdsskäl får markägare en skälig ersättning utbetalad. Vi har lämnat tiden då markägare fick vänta i år på utbetalning.

– Etappmålet om Levande skogar är nått. Vi har 20 procent produktiv skogsmark som är skyddad. Skogen är platsen där olika branscher möts; där sker rekreation och turism, jakt och fiske, kulturskapande, utomhuspedagogik och idrottsaktiviteter. Alltsammans samtidigt som det bedrivs ett hållbart skogsbruk utifrån naturens gränser, där råvaran används för långlivade produkter.

 

Liza Ahnland

 

Foto: Fährtenleser/Creative CommonsFjällnära skog i nationalparken Sarek.