Det goda samtalet
Det goda samtalet
Det pågår ett otal samtal i vår vardag. Det handlar om samtal med oss själva och det handlar om samtal mellan oss och andra, människor vi känner, dem vi nästan känner och dem vi inte känner alls.
Jag noterar att utbudet av kurser i konsten att tala med sig själv har exploderat. Fler och fler söker sig till meditation och läser böcker om hur man hittar sina egna värderingar, sina egna styrkor och sina mest värdefulla möten.
Eftersom det är en god idé att först prata med sig själv innan man pratar med andra så känns det bra att självsamtal lyfts fram. För mig är det viktigt att var och en av oss gör sig stark nog att kunna avvisa uppfattningar som trycks på oss, exempelvis på sociala medier.
Jag har mött studenter på universiteten som plötsligt blir klara över att de inte har frågat sig själva vad som är viktigt för dem. De förstår att de hamnat på fel utbildning. De tycker att lärarna borde ha lyft fram vikten av dessa inre samtal under gymnasietiden. Nu kan de se att de valt högskoleutbildning utifrån grupptryck, inte utifrån deras innersta önskemål.
Dessa ”inre samtal” störs också av det brus som växer fram genom sociala media. Och ofta är reklamen i tv, tunnelbana och på bio så offensiv numera att det känns jobbigt att ta sig tid till självreflektion.
Det jag också ofta hör om är störningar i samtalsmiljön på arbetsplatserna. Jag förordar det horisontella samtal mellan chef och medarbetare där det handlar om ett möte mellan två subjekt, inte mellan ett subjekt och ett objekt.
Och jag funderar på om ledarskapskurserna i dag fokuserar på hur medarbetarna bäst kan hanteras som lydiga objekt, inte som subjekt. För att få en god social hållbarhet måste medarbetarnas delaktighet vara självklar.
Något jag upplever när jag går runt i staden är bristen på naturliga platser för samtal. Om jag exempelvis vandrar omkring i Stockholm så hamnar jag så småningom på Sergels torg. Att en sådan central plats saknar enkla avgiftsfria sittplatser för dialoger är en politisk skandal. Det är ett kallt grått golv utan gröna ytor. Där hålls tal till folket och demonstrationer, men var finns den varma samtalsatmosfären för människor person till person? Och vem kan njuta av den kalla samtalsmiljön på närliggande nyrenoverade Brunkebergstorg?
Den enskilde som vill hamna i samtal upplever en frustration som kan bli till desperation. Det blir en flykt till mobilen. Det som sker är att ensamheten breder ut sig. Och i ensamheten finns många unga som i sin förtvivlan söker upp gäng som i sin desperation utsätter oss andra för dåliga handlingar.
När det gäller samtalen på mer nationell nivå har vi många gånger plågats av politikernas oförmåga till samtal. Det är trist att se på tv hur olika politiska företrädare sätts emot varandra i ett slags gladiatorspel med syfte att den ene ska besegra den andre totalt. Svart mot vitt.
Om man i stället ser på tv från Frankrike eller USA är ofta upplägget att exempelvis fyra personer diskuterar och att var och en lyfter fram sina åsikter. Ingen ska efteråt upplevas som besegrad. Svensk tv bör reflektera över detta.
Låt oss tala om samtal och hoten mot samtalsmiljön. Gör klart för lärare, chefer, politiker, samhällsplanerare och tv att det behövs mer utrymme och bättre strukturer för varma möten och goda samtal.
Det varma mötet handlar om empatiskt lyssnande till den andres känslor och tankar. Det goda samtalet handlar om vad som är viktigt för dig och mig, om att bekräfta varandras styrkor och att tala om vad som är viktigt att göra för världens framtid.
Thomas Ekbom
Thomas Ekbom arbetar som konsult och har varit verksam som socialarbetare och beslutsfattare i kriminalvården. Han har också ansvarat för ledarutveckling och grupputveckling i privat och offentlig sektor. Under senare år har Thomas engagerat sig i miljöfrågor och i arbetet med värdedrivet ledarskap. Han är också medförfattare till standardverket Människan, brottet, följderna och han undervisar sedan många år i kriminalvård på Stockholms Universitet.